Sambon vill inte ha sex men gnäller ändå
Jag (kvinna) har en sambo (man) vars sexlust minskat drastiskt sedan vi flyttade ihop. Vi har nu helt slutat ha sex och han gnäller för att vi inte har sex trots att det är han som nekar mig. Han runkar dagligen när jag inte är hemma; även när jag är hemma, då runkar han med låst dörr istället. Jag har påpekat säkert tusen gånger att det inte är bra att fastna i porr så då man blir porrskadad och tillslut tappar man lusten till sex och en partner eftersom det är så bekvämt och går fort med handen. Bristen på sex leder till att jag känner mig oattraktiv och nu börjar jag också tappa lusten eftersom jag blir ledsen över att det är så bekvämt för honom att sitta och titta på andra kvinnor som blir påsatta på internet men att han inte ens 'orkar' röra mig.
Jag suger ofta av honom, flera gånger i veckan och erbjuder mig nästan dagligen eftersom jag hoppats på att han skulle få upp lusten med mig, men nä, det har inte alls fungerat. Han får utlösning och är sedan nöjd, ibland smeker han över min kropp lite med handflatan när jag utför oralsex på honom och då blir jag upphetsad, men det slutar såklart när han får utlösning.
Jag kan inte onanera när han är hemma eftersom jag blir stressad av att jag inte är helt ensam, och när jag är ensam blir jag lätt distraherad och har svårt att bli våt. Jag blir illamående av porr, var nästan beroende av det som barn och ung tonåring eftersom jag exponerades för det redan i lågstadieåldern som tyvärr är vanligt idag också, och det har resulterat i att jag känner ångest och skuld om jag skulle kolla på det, så jag undviker det. Tyvärr har det också satt sig i att jag inte kan onanera för jag får sån ångest över det, men jag försöker ibland med leksaker, men blir fort uttråkad och det resulterar i att jag kan gå månader utan en enda orgasm.
Såklart är detta frustrerande, och jag förväntar mig inte att min partner ska ge mig njutning om han inte vill, men han har inte ens en gång erbjudit sig att röra mig eller gå ner på mig så som jag gör nästan dagligen på honom, och när jag tar mod till mig och ber om det så blir han obekväm och säger att han inte orkar eller att han kan göra det 'senare', vilket betyder nej.
När jag frågar honom om vi inte kan ha sex eller jag försöker få honom upphetsad så får jag nobben direkt, särskilt då eftersom 'jag har ju redan kommit så jag har inte lust'. Oavsett vilken tid på dygnet jag frågar så är det fel tid, och jag skäms och känner mig så oattraktiv.
Vad som gör mig förvirrad är att han gnäller både oss emellan och tydligen hos sin psykolog också att vi inte har sex och att jag inte vill ha sex, men det är han som totalvägrat i månader om det inte varit för några enstaka gånger med snabbt in-och-ut med syfte att han ska få utlösning så fort som möjligt.
Han var inte såhär innan vi flyttade ihop, och även i början när vi flyttat ihop. Då kunde vi ha sex med förspel, passion och jag kände mig uppskattad och älskad. Vi bråkade mycket mindre än vi gör nu också; många av våra bråk är på grund av att jag känner mig utnyttjad när han ber om avsugningar när jag inte får något alls i gengäld, och att jag blir avundsjuk på honom som får njuta och komma.
Det har gått så långt nu att jag fått sån ångest kring sex att jag utvecklat smärta i underlivet på grund av att jag spänner mig av stress och oro, så nu kan jag inte ens njuta av att föra in något, och inte ens njuta av de få gånger han planlöst legat med mig. Jag går självklart till läkare för detta, och det är tydligen en lång jävla process att bli normal igen i underlivet, och detta gör såklart att han desto mindre vill röra mig.
Vad ska jag göra? Är jag för på honom vad gäller sex? Är jag en dålig partner? Bör jag uppsöka psykolog? Jag undrar om jag är sjuk i huvudet eller om det verkligen är så att han inte tänder på mig längre, eller om han är så bekväm i att vara porrskadad.
Om någon har liknande erfarenheter får ni jättegärna dela med er, jag önskar mig inte vara ensam i detta. Det känns pinsamt att det ska vara såhär i en relation; sex är jätteviktigt för många människor och min sambo brukade säga att det var viktigt i en relation, men jag vet inte vad som hände? För mig är det inte världens viktigaste sak, men det är absolut viktigt att försöka ha ett sexliv som fungerar för båda. Absolut att onanera om den andra inte vill, men att onanera istället för sex och sen gnälla om det? Det går liksom över huvudet på en.