Jag har 4 barn och aldrig gjort något annorlunda i min matlagning för deras skull. Man måste smaka och ta mindre av det man eventuellt inte skulle tycka vara gott. Jag tror vi vuxna bestämmer rätt bra själva vad som är barnvänligt, tex sill, kryddig mat, suschi, desertostar, oliver, skaldjur osv
Hade du verkligen inte gjort det om ditt barn konsekvent lät bli att äta och ständigt tappade i sin kurva och sjukvården rådde dig till att ge det barnet äter? Som sjukvårdspersonal hade din inställning oroat mig mycket. Tack och lov tror jag den hade sett annorlunda ut om du faktiskt hade varit i den situationen. Varför är det så svårt att förstå att alla barn faktiskt inte äter?
Jag säger att ju mer varierad kost som möjligt vänjer barn att tycka om mer saker. I många fall tror jag föräldrar curlar och hetsar upp sig i onödan då det är mkt ovanligt att barn svälter sig till döds. Men säkert finns det undantag, jag har ingen forskning eller ngt sådant att luta mig emot
[quote=81149273][quote-nick]LFF skrev 2021-05-25 20:34:01 följande:[/quote-nick]Vill du veta varför inte ens de mest ätstörda barnen svälter (nu pratar jag om "kräsna" barn med tex selektiv ätstörning)? Jo, för att de har föräldrar som är vettiga nog att inte hålla på principen om "man måste smaka" eller "man äter det som serveras eller så får man vänta tills nästa måltid" utan hellre sväljer sin stolthet och lagar mat som barnet faktiskt får i sig.
Jag var hellre utan mat än åt något som inte fanns på min lista över accepterade maträtter. Så till den milda grad att jag förstört mina hungerkänslor. Mat är sällan njutning för mig än idag, trots att jag sen 10 år börjat äta mer normalt. Kan utan problem hoppa över flera måltider i rad utan att det påverkar vare sig humör eller prestation.
En gång glömde jag bort att äta på ett par dagar. Jar tror det var tre, jag kom inte ens då ihåg när jag åt senast. Då höll jag på att svimma vid spisen just pga att det var väldigt länge sedan jag åt. Inte ens då hade jag ätit något som jag inte accepterade (detta var innan jag tog tag i mitt ätande och började identifiera om det handlade om smak eller konsistens). Jag hamnade hellre på sjukhus med dropp.[/quot
Som sagt, jag pratar om de flesta fall. Det finns alltid undantag
Nej, du, precis som många andra har ingen aning om vad ni pratar om. Det är sjukt frustrerande att ha ett barn som inte äter. Och där folk som du säger att man curlat sitt barn och skapat situationen själv. Att det bara är att svälta ut barnet så äter det. Att dessutom som barn få höra av släkt och okända att man är krånglig, jobbig, bortskämd, etc när man inte klarar av smaka på maten ens gör det än värre. Att tvingas sitta hela lunchrasten i matsalen i skolan för att "du måste ju smaka" och sen kräkas på skolgården.
Nej, de flesta barn är inte culade till kräsenhet. De flesta barn är nyfikna på mat om man skapar rätt förutsättningar för det och det är inte genom tvång eller att svälta ut barnet.