Barnfamiljer - Vad brukar ni laga för mat?

Det här är så konstigt. Jag jobbar som förskollärare och har stött på så många barn där föräldrarna har berättat att de inte äter det ena efter det andra men sedan visar det sig att de äter i princip allt när de är på förskolan.

Hade ett barn som verkligen älskade ALL mat vi serverade. H*n kunde äta 2-3 stora portioner. En dag berättade jag för mamman vad vi haft till lunch den dagen (spaghetti och köttfärssås) och hon grimaserar och sa "Ja... då kan han inte ha ätit mycket". Hemma så var h*n tydligen riktigt kräsen och åt nästan ingenting som bjöds.

Jag har faktiskt inte stött på ett enda barn hittills som har varit riktigt kräset. Så jag tror faktiskt att mycket ligger i föräldrarna och att de helt enkelt uppmuntrar ett sådant beteende. Anledning? Enklare. Man orkar kanske inte ta fighten. Eller kanske av skuldkänslor. Man känner sig elak för att man sätter krav och väljer då att ge barnet det han/hon vill ha.

Jag tror det sällan handlar om bortskämdhet utan mer om att man är en trött småbarnsförälder som bara vill att ens barn ska äta. Man orkar inte trillskas efter en lång arbetsdag. Det blir dock på bekostnad av ens barn inte får ett så stort variation gällande mat och blir då kräsnare ju äldre de blir.

Det är så konstigt att "selektiv ätstörning" endast förekommer i välfärdsländer, KAN det ha med bortskämdhet att göra? 

Och barn svälter sig sällan om de inte har en autismdiagnos t ex. Jag har aldrig gett annat än den mat jag lagar. Om barnen äter allt i förskola/skola men inte hemma så har man ju det där. Man mjäkar för mycket.

Mitt bonusbarn äter typ 3 maträtter - för att hens pappa endast lagar det hen vill ha. Hen svälter sig inte hos sin mamma eller i skolan där inte det alternativet finns. Hen är bortskämd. (Vi bor inte ihop).

Slår mig även i denna tråd att HELSKOTTA vad kött folk trycker i sig. Jag och mina barn äter endast vegetariskt - och ingen svälter ihjäl! 

Det är så konstigt att "selektiv ätstörning" endast förekommer i välfärdsländer, KAN det ha med bortskämdhet att göra? 

Och barn svälter sig sällan om de inte har en autismdiagnos t ex. Jag har aldrig gett annat än den mat jag lagar. Om barnen äter allt i förskola/skola men inte hemma så har man ju det där. Man mjäkar för mycket.

Mitt bonusbarn äter typ 3 maträtter - för att hens pappa endast lagar det hen vill ha. Hen svälter sig inte hos sin mamma eller i skolan där inte det alternativet finns. Hen är bortskämd. (Vi bor inte ihop).

Slår mig även i denna tråd att HELSKOTTA vad kött folk trycker i sig. Jag och mina barn äter endast vegetariskt - och ingen svälter ihjäl! 

Till ts: skämmas och pressa inte ett kräsen barn. Det finns så många anledningar till att barn inte äter. Det kan handla om bortskämdhet eller maktspel, men lika gärna om något annat. I vilket fall vinner man inget med tvång. Min dotter ville inte börja äta fast föda. Samtidigt var hon väldigt aktiv och gick då ner i vikt. Hon vägrade äta tills vi hittade blw, då gick det sakta framåt och från 1,5 års ålder har hon varit en unge som äter typ allt. Hon är fortfarande pocket sized, men äter som en häst. Det är normalt för henne.

Själv hade jag många jobbiga perioder med maten när jag var liten. Jag har Ehler Danlos syndrom(men det visste vi inte som barn) och har mycket magproblem. När det var perioder av extra problem med magen som barn så satte det sig på ätandet. I den akuta fasen åt jag oftast bara en sak och vägrade äta utanför hemmet. När det sedan började bli bättre var det många saker jag inte åt och det kunde variera vad som gick och inte. Lyckligtvis hade jag föräldrar som inte trodde på tvång och lät mig hållas. Därför blev det ingen dramatik kring maten och när magen lugnat sig och jag tränat upp ätandet igen så återfick jag till att äta allt med god aptit. Människor utanför familjen kunde däremot ha åsikter kring mitt ätande och det gjorde ont att få kommentarer. Nej, jag kunde inte äta. Hade jag kunnat så hade jag gjort det bara för att du ska hålla käften. Jag lovar att jag inte hittar på att tomat skulle få mig att kräkas idag fast att det var gott igår. Nej, jag bantar inte och jag vill verkligen inte ha uppmärksamhet, så sluta ge mig det.

Nu när jag är ordentligt sjuk i min sjukdom är maten

återigen problematisk. Är jag inte sugen på en grej så kan jag inte få ner det. Jag kan inte äta varje dag och jag kan inte äta tre mål(än mindre fem-sex som diverse dietister tjatat om) om dagen. Ibland kan jag inte äta fast föda på länge. Det är väldigt jobbigt eftersom att jag älskar att både laga och äta mat. Lyckligtvis har jag en förstående man och en unge som äter allt och som dessutom tycker att det godaste och lyxigaste som finns är att äta frukost till middag så om det är totalstopp för mig vissa dagar och jag skulle kräkas bara av lukten av matos så äter familjen gärna exempelvis gröt. Men visst finns det människor som tror att jag spelar och tycker att jag är jobbig, det gör ont eftersom att jag skulle ge vad som helst för att slippa min sjukdom. Just för att inte få en ätstörning så lyssnar jag på kroppen och gör bara det som känns bra. Försöker jag tvinga mig till saker kommer lätt beteenden där jag försöker undvika mat, jag ljuger för mannen om att jag ätit lunch idag så därför smakar jag inte ens på middagen, jag blir rädd för mat och sånt. Efter att jag hamnade på sjukhus förra året pga att jag inte ätit alls på fyra dagar så har jag lovat mig själv att om jag nu bara kan tänka mig att äta gurka idag så gör jag det.

Jag har tre barn, varav två äter nästan allt och älskar att testa nya, spännande rätter och ett som knappt äter något alls. Precis samma familj och precis samma matbord och rätter och regler, samma grad av bortskämdhet och bordsskick. 

Mitt kräsna barn hade en pedagog på sin förskola, som påminner mig om dig, och hon ville testa en hårdare linje i matsituationer, men de fick avbryta efter några dagar för han åt ingenting alls. Och det här är ingen stor kille till att börja med, så han har inte direkt några marginaler att ta av. De ringde mig till och med för att han var trött och grinig, men då fick jag nog, för ger de honom ingen mat han kan äta är det liksom en direkt konsekvens att han inte har någon energi. Ge honom en banan och han är tillbaka igen.