Inga cravings?

Det är ju vanligt med järnbrist som gravid, och järnbrist i sig kan ge pica, vilket är en svårartad form av cravings. Men det behövs inte någon jättestor järnbrist för att få vanliga graviditetscravings.

Jag har inte haft cravings med alla barnen. Med barn 1 hade jag i början ett besvärligt illamående och kunde inte äta. Den enda mat jag fick i mig var skinkstuvning, så det åt jag varje dag i 5 veckor. Inte för att jag var jättesugen utan för att allt annat fick mig att kräkas.
Barn 2, 3 och 4 var det inget speciellt med. men med barn 5 blev jag galen i en typ av knäckebröd som jag aldrig tidigare tyckt om. Jag åt säkert 10 om dagen och packade ned ett paket i BB-väskan så jag inte skulle bli utan. Dagen efter förlossningen smakade brödet lika illa som det gjort i alla år tidigare.
När jag väntade barn 7 hade jag stor brist på järn. Tomma järndepåer och de pratade om järndropp. De sista två månaderna av graviditeten var jag helt fixerad vid ett annat bröd. Det var det godaste jag ätit i hela mitt liv. Jag tog inte ens smör eller pålägg, utan jag åt brödet som det var. Bröt det i bitar och åt som godis. Jag var som en alkoholist. Gömde bröd överallt så ingen skulle veta hur mycket jag egentligen stoppade i mig, och samtidigt tyckte jag att jag betedde mig helt normalt. Suck ...