Kidnappning?

Hur gammal är sonen?

Självklart gick det här fel till? Barnet är väl ändå viktigast här? Han tror att han ska åka bort en stund till farmor och farfar men sen kommer pappa som gubben i lådan och tar med honom hem till sig utan förvarning? Fick inte möjlighet att säga hejdå till mamma och typ ses om några dagar. Eller förbereda sig på att byta förälder. Han är ingen blomkruka som ska skickas fram och tillbaka. Kommunikation med barnet är helt plötsligt helt oviktigt enligt vissa här (har inte läst alla kommentarer).

Oj, detta kommer bli jobbigt, om du är så oflexibel.

Tänk vad smidigt både farföräldrarna och pappan kunnat lösa detta om de kontaktat mamman och sagt: Johan kunde komma loss ändå och ta hand om lilla Olle den här helgen, han kommer och hämtar honom om 30 minuter. Vi vet att han egentligen ska hämta barnet hos dig men är det ok att han hämtar honom hos oss denna gång? Så lämnar han Olle hos dig imorgon kl 14.

Öppen kommunikation och en vilja till dialog. Är det så svårt för de tre?

Varför håller farfar och farmor på och vägrar svara öppet? Smsar bara nån lam ursäkt? Varför svarar inte exet på samtal?

Det är klart att man som mamma vill veta vad som händer och vem det egentligen är som har barnet?

Man märker så tydligt vilka olika krav det är på pappor och mammor.

Detta håller jag absolut med om. Och att ts inte verkar har fått nåt klart besked på att barnet verkligen är hos pappan är ju förkastligt. Men det finns gott om föräldrar som inte vågar gå emot sitt barn, som är oerhört lama och kommer med ursäkter i stil med: jamen, han gör ju sitt bästa.

Men det jag reagerade på var att ts hakade upp sig på att bytet skedde hos farföräldrarna istället för hos henne som överenskommet. Snacka om att försvåra livet med den fyrkantiga inställningen.

Så pappor kan inte vilja veta vad som händer, eller vart deras barn är?

Det var skillnad på folk o folk ja.....

Den dagen vi kan föra ett resonemang kring frågor likt denna på ett könsneutralt sätt är mycket vunnet....

Nja jag förstår att du vill vrida till det jag säger till något annat. Jag har sett och hört så många liknande historier som den TS berättar att jag för länge sedan tappat räkningen. Det är alltid samma sak; pappan kommer och går. Han ska ha umgänge med barnet men ställer in i sista stund. Mamman får förklara för barnet och ställa in de egna planer hon kanske hade. Plötsligt passar det för pappan att umgås, då ska mamman vara redo med barnet, annars kan hon bli anklagad för att vara samarbetsovillig. När pappan bryter avtal och löften så är det ok, man ska bara hoppas att det funkar nästa gång.

Som i detta exempel, Mamman skickar iväg barnet till farföräldrarna för att vara snäll mot dom och för att hon vill att de ska ha en relation med sitt barnbarn. Det är sagt att barnet ska komma hem efter 2,5 timme. Men så är pappan tydligen ändå där och hämtar barnet? Eller är han det, hon får inget rakt och tydligt svar av varken farföräldrarna eller pappan.

Här i tråden får hon höra att det gör väl inget? Sluta vara fyrkantig.

Sitt ner mamma och var glad att pappan hade lust att umgås med barnet, hur det nu än skedde, är vad kvinnor får höra av samhället och omgivningen om och om igen.

Bättre om han hämtar hos sina föräldrar ju.

Det är självklart inte ok att någon bryter mot beslut eller överenskommelser, oavsett kön.

Men bara för att den andra föräldern krånglar och visar sig opålitlig så ger det inte en själv rätten att anamma samma beteende.
Då bör man istället visa att man är flexibel och kreativ för att göra det bästa av den uppkomna situationen ur ett barnperspektiv.
Den andra ser genom sitt agerande till att situationen uppstår och man själv ser till att lösa situationen på ett sätt som blir bra för barnet......
Sen ser man till att alla dessa händelser på något sätt dokumenteras, man lägger de på hög...
När man sen kan visa att det finns ett ständigt återkommande mönster i exets och ens eget beteende så kan man börja ladda för en omgång i tingsrätten.

Alltså det är lite underhållande att läsa dessa trådar som den här personen skapar.
 Jag känner pappan och familjen i fråga, så jag vet vem denna personen är. Tror nog de flesta av oss som är nära med familjen vet om DE FLESTA av hennes trådar om hennes "problematik". Tro mig när jag säger att det är inte den första tråden personen i fråga lägger upp om pappan, om pappans barn, och nu om de stackars farföräldrarna som har hjälpt henne med allt möjligt, de ska tydligen målas upp nu som elaka personer som inte går att lita på. 

Vad gjorde pappan denna dag när han var så upptagen? Det tog hon inte upp. Nej, det skulle väl kanske inte ge henne så mycket sympati över att nämna en sådan sak. 

Pappan och hans fru var på förlossningen denna dag där de fick en flicketös. Pappan fick inte stanna kvar på bb pga platsbrist och åkte därför hem för att ta hand om sin son som han skulle ha den helgen. End of story.

Grattis till veckans trådlyft. 

Om barnet inte kommer hem på utsatt tid så meddelar du rätten och ber om en ny tillfällig dom i väntan på huvudförhandling. Om det inte finns nåt särskilt skäl till att pappan skulle hämta hemma hos dig, så som att det finns ett missbruk etc. Så finns det ingen anledning till panik, då sonen ju ändå skulle varit med pappa även om överlämning inte gick till som den skulle. Och givetvis har farmor och farfar nu förbrukat ditt förtroende. Om det finns anledning att misstänkas att barnet är i fara hos pappa så kontaktar du socialtjänsten.

Det kanske också handlar om att ett barns tillvaro ska bli förutsägbar? Att barnet ska få veta och förbereda sig för var han ska vara, och vem som hämtar? Det är naturligtvis helt oacceptabelt att man utsätter ett barn för: hejdå vi ses om några timmar, när du är färdig hos farmor, så ska vi sen äta tacos ikväll. Och istället dyker pappa upp och tar med sig barnet ett par dygn. Barn är inga döda ting som man kan göra lite som man vill med. 

Jag skulle inte bry mig lika mycket om vem som hämtar som att barnet inte är hemma på utsatt tid. 

Det skulle reta mig.