Mormor och morfar

Jag vet inte var jag ska börja, men ska försöka mig på att förklara mitt problem ????

Det har sen jag varit lite funnits 2 av mina syskon som är mer värderade än 2 av oss andra, detta har lett till otaliga bråk med samma svar som att jag är otacksam och elak, då jag påpekar vissa saker när jag tycker dom gör stor skillnad mellan oss barn, jag är äldsta barnet och har alltid varit den som sagt och gjort mest väsen av mig vid orättvisa i yngre år. Vi kan ta ett exempel,

förra julen var vi hemma och firade Jul med min mamma och pappa och min syster var där med sin familj, på kvällen pratar dom om hur mysigt det ska bli dagen efter då övrig familj kommer som inte kom på julafton, jag hänger med i konversationen och skrattar och säger att ja men va roligt att vi alla ska samlas för en gång skull, mamma tystnar och tar ett andetag, och säger att vi inte är välkomna imorgon för det finns inte mat så det räcker, jag vet inte om hon skojar eller menar alvar så jag frågar om hon menar allvar, hon tittar på mig och säger att ja, vi kan ju inte ha alla här och så räcker inte maten, jag säger så att vi kan ju ta med egen mat, men nej det är inte något hon vill. Jag blir ju såklart ledsen, men jag är van att hon gör så här, hon njuter av att se mig ledsen, ...

Det finns så mycket jag kan berätta detta är bara en Micro del i vad dom gör och säger, men nu börjar de att göra mycket skillnad mellan mina 2 barn och dom andras barn, jag är så ledsen över att dom och speciellt min mamma som oftast står för det elaka och pappa som väljer att se åt andra hållet. Mina barn blir glada av att se morfar men inte mormor, men igår blev min far arg på mig för att jag frågade varför vi inte fick frågan nån gång om att komma och hälsa på i deras husvagn, vi älskar camping och dom har det väldigt mysigt, men vi måste alltid fråga om det är ok om vi kan komma och hälsa på dom och att barnen vill träffa dom .. han fick ett utbrott på mig inför mina barn och jag både skämdes och blev ledsen över att dom såg och hörde allt elak han sa om mig till mig, min son tog det inte bra och jag såg att han blev rädd, saken är att min son är jätte känslig sedan innan och nu kommer det ta tid igen innan han kan bygga upp relationen med morfar igen, eftersom han redan innan kan vara lite blyg.

Är det någon mer där ute som har liknande problem med föräldrar? Finns det ett sätt att sluta bry sig om det dom gör och säger? Jag vill ju inte ta barnen från deras morföräldrar, men jag är så färdig med att bli behandlad som att jag är mindre värd.