Gravid sambo utan sexlust

Så var det för mig också, och tyvärr får man bara härda ut, men även förklara att du är en sexuell varelse som behöver sex och närhet, framförallt närheten. Hon måste kunna förstå att du faktiskt vill ha närheten och sexet. 

För "mig" så fick jag oralsex med avslut i handen en gång varje månad vid första barnet, vid andra barnet så hade vi sex en gång på 9 månader, inget annat. Absolut inget kul, men man får respektera bärandeskapet av barnet i magen som man och helt enkelt vara stöttande. Men kan hon inte förstå att du har en lust och behov så är något galet. 

Har tagit tid att hitta tillbaka efter varje barn, efter andra jag ställde faktiskt ett ultimatum. Endera har vi sex på regelbunden basis och ömsesidigt eller så flyttar vi isär och gör slut för jag fixade inte det. Tredje på gång nu, och upplever samma ökenvandring som tidigare. Det är jobbigt och hur man än lägger fram det så är man en mansgris som är grov och kåt. 

Har jag det sexliv jag vill ha? Nej! Innan barn tre gjordes så låg vi typ 4-6 ggr/månaden. Jag tar allt som alltid initiativet, det är samma ställningar hela tiden, bara glömma hitta på något nytt, för då har man fått en utskällning utan dess like, men man får ta det för vad det är. Hoppas fortfarande att hon någon dag bara hoppar på mig och "vill ha" mig, eller i alla fall försöker förföra mig eller vara sexig för mig. 

Ledsen att säga det , men det sexlivet du hade innan kommer inte igen...

Vare sig frekvens eller nyfikenhet.

Förbered dig på en evig trötthet.

Och så skaffar du fler barn med henne?..

Visa får vad man för känar

Med första barnet så knullade vi as mycket under graviditeten. När hon inte ville sög hon av mig. Så jag skulle säga 5-6 gånger i veckan.

Med andra barnet var det mkt mer sällan?.

Nu är jag kvinnan i förhållandet men jag och sambon körde på som vanligt under graviditeten, dvs. 1-2 gånger i veckan och hade sex enda fram till v. 40.

Efteråt blev det av förståeliga skäl inte sex på ett par veckor. Totalt 9 veckor utan sex men vi var mitt upp i mamma-pappa-bebis för att egentligen bry oss. Därefter har det inte riktigt blivit som innan, då vi har en bebis som vill vara på mig 24/7. Vi har helt enkelt fått schemalägga vårt sex för att få det att funka, när bebis är mest benägen att sova själv i spjälsängen. Ibland funkar det och vi hinner med en snabbis, ibland får vi avbryta för att bebisen vaknar. Det är vad det är.

För min del så innebar förlossningen faktiskt en minskad lust och jag förstår kvinnor som helt enkelt inte vill ha sex efteråt. För min del anser jag att sex är en viktig del av ett välmående förhållande och valde därför att "hoppa upp i sadeln" så tidigt som möjligt, för jag anser att sex är som godis; ju mindre man exponeras för det desto mindre sugen blir man.

Du kanske ska diskutera detta med din sambo? Lyfta frågan och se hur hon ser på det hela.

När vi skulle skaffa våra barn som fick man liga 1-2 gånger per dag i ca 6 målningar hon blev gravid. Sen När hon blev gravid första gången så dröjde det innan Vi låg, vilket ja tyckte vad synd för ja sa det till henne och inna hon blev gravid med att ja tände verklige på magen som växer oj mjölk fyllda brösten 

Du kanske skall prata med din tjej för att ha sex när man är gravid är absolut inget farligt tvärtom TROR JAG at det är väldigt bra både för dig, henne och barnet 

Men herregud blev du ihop med henne bara för att ha sex med henne eller? låter typ som det i alla fall, stackars din tjej. 

Men vissa jävla karlar alltså? vill ni göra ett byte eller och vara den som tillverkar barnet i er egen kropp och sedan föda med allt vad det innebär? Blir fan mörkrädd av att läsa att kvinnan måste förstå att ni är kåta. Ni har väl händer och kan tillfredsställa er själva? Vi har inget ansvar för att se till att ni får utlösning med jämna mellanrum.

Så här är det: att vara gravid skiljer sig åt, från kvinna till kvinna och från gång till gång. Med första barnen så mådde jag knappt illa, ingen foglossning, inga tidiga sammandragningar. Livet pågick med andra ord ungefär som vanlig och jag var lika sugen på sex då som innan grav. Sista grav var helt annorlunda, mådde extremt illa i 3 månader därefter följde massa andra åkommor Och ett väldigt stort behov av att få vara ifred. 

Men oavsett om man har fysiska problem eller inte så ska inte kravet på sex finnas där, överhuvudtaget. Det kan pågå mycket mentalt som påverkar vad den gravida vill och det får ni respektera. Vi skapar liksom era (våra) barn med våra kroppar.

Efter grav så fortsätter skapandet då det oftast är vi som ger barnet mat, det är vi som tröstar, finns där osv när bebis är liten. Sen får ni en större roll och vi kan börja känna oss som egna människor på ett annat sätt igen. En del går det fortare för, andra går det långsammare för. Men samma där, sluta pressa. 

Jag har två stycken graviditeter bakom mig och under båda hade jag mer lust än vanligt, typ varje dag! :D
Men ca 3-4 mån efter förlossningen verkligen NOLL lust, men efter de har sexlivet fortsatt ca 1-2 gånger per vecka.

Under en senare fas av graviditeten kommenderades jag till sängen och dessutom flera gånger per dag. Tro mig även för en man är det inte direkt njutningsfullt när man blir för öm efteråt och dessutom får jobba i någon som vill för mycket.

Lycklig man.

Mmmm och sex ÄR viktigt i en relation. Jag är helt med dig där. MEN just den här tiden i livet, som är så oerhört kort, så får man faktiskt lägga sina egna behov på hyllan ett tag.

Hon tvingas ju göra det pga av graviditeten och du behöver också göra det.

Man måste se relationen ur ett långsiktigt perspektiv här. Är 9 månader verkligen en big deal om man ska leva ihop i 50 år? Är relationen så svag att man inte har råd att kunna pausa en liten tid? Det måste finnas utrymme för graviditet, sjukdomar, olyckor och andra livsomvälvande händelser utan att man för det börjar ojja sig över relationen.

Har man haft ett stabilt sexsug tidigare så kommer man ofta tillbaka till det sen. Men just nu ska tankar och oro inte ligga på sexlivet utan på barnet. Livet kommer ändras radikalt med ett barn. Ett steg i taget. 
Man måste orka. Och man kan inte kräva av en människa vars kropp arbetar non-stopp 24/7 i nästan ett år på att bygga en människa- ska överhuvudtaget orka med att leva på som vanligt under de villkoren. Hon går igenom något extremt påfrestande för kroppen. När hon är över på andra sidan kommer hennes lust och ork komma tillbaka. 

...eller inte komma tillbaka.