Som rubriken lyder.
Många som skriver här inne att pengarna inte räcker
Tyvärr är det sällan det finns en förklaring till varför man inte har en buffert.
Vore intressant att veta hur det blev så här. Tittar man på lyxfällan så är det ju oftast
Tobak, energidryck, alkohol, snabbmat, tatueringar,eller spel/shopping som ligger bakom
Till att börja med så har vi inga feta löner (jag har 23000 kronor innan skatt och min sambo har 21000 kronor innan skatt.) Vi klarade oss i alla fall, även om vi inte lyckades få ihop ett sparande då.
För 4 år sedan fick min sambo en depression och gick in i väggen. Han fick svårt att öppna kuvert så flera räkningar förblev oöppnade, vilket han undanhöll för mig. Han fick hjälp och mår idag bra och har löneutmätning, så han får behålla ca 9000 kronor av lönen varje månad.
Vi hade klarat även det bra bra om jag inte blev sjuk för ett halvår sedan och därför är sjukskriven på 50%. Några av mina mediciner ingår inte i högkostnadsskyddet, så där har vi också en extra utgift som vi inte hade behövt om jag inte blev sjuk.
Vi lever hela tiden på marginalen och hade vi inte kunnat låna pengar av mina föräldrar eller om min mamma inte hade köpt kläder till vår son, så hade vi inte gått runt helt enkelt, utan då hade jag nog också hamnat hos kronofogden. Ändå unnar vi oss ingenting och har inga dyra abonnemang.
Jag lever i alla för att det en dag kommer att bli bättre. Jag är övertygad om att jag kommer att bli tillräckligt frisk så att jag i alla fall kan gå upp till 75% och min sambos löneutmätning kommer att vara ur världen om ett år. Då jävlar ska vi spara pengar! Med tanke på hur lite pengar vi klarar oss på nu, så kommer vi att känna oss snorrika då. :)
Till att börja med så har vi inga feta löner (jag har 23000 kronor innan skatt och min sambo har 21000 kronor innan skatt.) Vi klarade oss i alla fall, även om vi inte lyckades få ihop ett sparande då.
För 4 år sedan fick min sambo en depression och gick in i väggen. Han fick svårt att öppna kuvert så flera räkningar förblev oöppnade, vilket han undanhöll för mig. Han fick hjälp och mår idag bra och har löneutmätning, så han får behålla ca 9000 kronor av lönen varje månad.
Vi hade klarat även det bra bra om jag inte blev sjuk för ett halvår sedan och därför är sjukskriven på 50%. Några av mina mediciner ingår inte i högkostnadsskyddet, så där har vi också en extra utgift som vi inte hade behövt om jag inte blev sjuk.
Vi lever hela tiden på marginalen och hade vi inte kunnat låna pengar av mina föräldrar eller om min mamma inte hade köpt kläder till vår son, så hade vi inte gått runt helt enkelt, utan då hade jag nog också hamnat hos kronofogden. Ändå unnar vi oss ingenting och har inga dyra abonnemang.
Jag lever i alla för att det en dag kommer att bli bättre. Jag är övertygad om att jag kommer att bli tillräckligt frisk så att jag i alla fall kan gå upp till 75% och min sambos löneutmätning kommer att vara ur världen om ett år. Då jävlar ska vi spara pengar! Med tanke på hur lite pengar vi klarar oss på nu, så kommer vi att känna oss snorrika då. :)
Till att börja med så har vi inga feta löner (jag har 23000 kronor innan skatt och min sambo har 21000 kronor innan skatt.) Vi klarade oss i alla fall, även om vi inte lyckades få ihop ett sparande då.
För 4 år sedan fick min sambo en depression och gick in i väggen. Han fick svårt att öppna kuvert så flera räkningar förblev oöppnade, vilket han undanhöll för mig. Han fick hjälp och mår idag bra och har löneutmätning, så han får behålla ca 9000 kronor av lönen varje månad.
Vi hade klarat även det bra bra om jag inte blev sjuk för ett halvår sedan och därför är sjukskriven på 50%. Några av mina mediciner ingår inte i högkostnadsskyddet, så där har vi också en extra utgift som vi inte hade behövt om jag inte blev sjuk.
Vi lever hela tiden på marginalen och hade vi inte kunnat låna pengar av mina föräldrar eller om min mamma inte hade köpt kläder till vår son, så hade vi inte gått runt helt enkelt, utan då hade jag nog också hamnat hos kronofogden. Ändå unnar vi oss ingenting och har inga dyra abonnemang.
Jag lever i alla för att det en dag kommer att bli bättre. Jag är övertygad om att jag kommer att bli tillräckligt frisk så att jag i alla fall kan gå upp till 75% och min sambos löneutmätning kommer att vara ur världen om ett år. Då jävlar ska vi spara pengar! Med tanke på hur lite pengar vi klarar oss på nu, så kommer vi att känna oss snorrika då. :)
Vi var flera som försökte hjälpa henne samt att det gjordes en polisanmälan från vården när hon kom in dit. Dom löste det genom att skaffa fler barn då var hon nöjd. Slutade på det stället så har inte hört mer sen.
Jag vänder på det och svarar på vad de gör som klarar sig.
Min mamma har varit kontorist/sekreterare hela livet och nästan aldrig bytt jobb efter de första åren när hon hade flera olika. Hon hade samma jobb från att jag var 3 år tills jag gick i högstadiet, då hon blev bortmobbad från arbetsplatsen. Som tur var fick hon då erbjudande om ett annat och bättre sekreterarjobb som hon sen hade till pensionen. Min pappa lämnade oss när jag var 5 år, efter multipla otroheter.
Så mamma fick jobba deltid en del, och om jag var sjuk fick kommunens hemsamarit komma och passa mig så att hon kunde jobba. Hon träffade en karl som var säljare och tyvärr bara hade jobb några år, sen blev han uppsagd. Och nu kommer det sjuka: Han jobbade aldrig mer. Han gick i stort sett hemma och drällde i över 30 år, rökte och lyssnade på jazz. Så även honom skulle min mamma försörja. Han fick på sin höjd lite svartjobb på nån krog ibland och de pengarna gick vanligen till öl och tobak.
Hans föräldrar var så besvikna på honom så större delen av arvet gick direkt till barnbarnen för att de var rädda att han skulle supa upp allt.
Vad blir då effekten av allt detta? Man har ibland en skruttig bil, men den får bara köras i undantagsfall och oftast står den och ruttnar på en parkering 500 m från ens hyreslägenhet, för där är det gratis.
Man bor i hyreslägenhet med 64 trappsteg till tvättkällaren och ingen hiss. Nedersta våningen var kommunens bostadsbolags kontor och de stängde värmen när de gick hem på helgen så på vintern kunde det vara 13 grader i bostaden på morgonen. Mamma började med att starta ugnen med luckan öppen när hon gick upp för att försöka få upp värme i köket i alla fall.
Mamma var alltid smal som en pinne. Dels för att hon nog är sån, men dels också för att hon nog sparade på mat till sig själv. Det räckte med en i hushållet som åt som en häst, och inte var det jag. Vi åt mycket mackor och pannkakor, mamma bakade ibland själv och när det var kött så var det mååånga sega bitar vi tuggade i oss genom åren. Det var ofta bråk om vem som druckit upp mjölken och ätit upp osten.
Jag fick gå på musikskolan, men det var det enda vi hade råd med. Jag fick sjunga i kyrkokör också, för det fick man t.o.m betalt en liten slant för att göra.
Vi hade en urgammal TV, och att köpa video var inte att tänka på. Att hyra en moviebox en fredagkväll var så roligt det blev och bio blev det väl en gång om året ungefär. Kabelkanaler och parabol var något som rika mänskor hade.
Min första utlandssemester med flygresa var när jag var 12 år, en vecka på Mallorca. Och så hann vi med några stughyrningar i Danmark och någon resa till en turistfälla i Tyskland. Det var allt, men jag fick vara mycket hos mina morföräldrar på sommarloven.
Jag hade begagnad cykel, jag fick aldrig de kläder som var populära utan kopior men det var okej, jag brydde mig inte om sånt då i alla fall. Jag fick betala min första egna cykel när jag var 13 år, med sparade pengar + att jag hade sålt majblommor i tre år och var väldigt bra på det. Jag började jobba regelbundet på helger och lov från 16 år.
Jag fick mest nya kläder och praktiska saker till födelsedag och jul, men också oftast någon kul leksak. Jag har aldrig fått en paketkalender, ett djur eller en dator även om en del jämnåriga hade det.
Fick jag pengar av mormor och morfar sattes de omedelbart in på mitt bankkonto, som var litet men ändå något. Minns fortfarande när jag var liten och fick ett jättepåskägg. Jag var överlycklig! Bara för att sedan upptäcka att det innehöll två par strumpor och en banan. Jag började gråta, jag var kanske 4,5 år då och minns känslan än idag.
På något vis har mamma ändå hållit sig flytande trots en extra vuxen i maten, och tack vare att mormor och morfar köpte en del aktier och att hon var enda barnet så har hon idag en obelånad lägenhet och ca en halv miljon i sparkapital. Men då är det efter ett helt liv, ska man veta. Så troligen har hon själv gått ungefär plus minus noll.
Jag vänder på det och svarar på vad de gör som klarar sig.
Min mamma har varit kontorist/sekreterare hela livet och nästan aldrig bytt jobb efter de första åren när hon hade flera olika. Hon hade samma jobb från att jag var 3 år tills jag gick i högstadiet, då hon blev bortmobbad från arbetsplatsen. Som tur var fick hon då erbjudande om ett annat och bättre sekreterarjobb som hon sen hade till pensionen. Min pappa lämnade oss när jag var 5 år, efter multipla otroheter.
Så mamma fick jobba deltid en del, och om jag var sjuk fick kommunens hemsamarit komma och passa mig så att hon kunde jobba. Hon träffade en karl som var säljare och tyvärr bara hade jobb några år, sen blev han uppsagd. Och nu kommer det sjuka: Han jobbade aldrig mer. Han gick i stort sett hemma och drällde i över 30 år, rökte och lyssnade på jazz. Så även honom skulle min mamma försörja. Han fick på sin höjd lite svartjobb på nån krog ibland och de pengarna gick vanligen till öl och tobak.
Hans föräldrar var så besvikna på honom så större delen av arvet gick direkt till barnbarnen för att de var rädda att han skulle supa upp allt.
Vad blir då effekten av allt detta? Man har ibland en skruttig bil, men den får bara köras i undantagsfall och oftast står den och ruttnar på en parkering 500 m från ens hyreslägenhet, för där är det gratis.
Man bor i hyreslägenhet med 64 trappsteg till tvättkällaren och ingen hiss. Nedersta våningen var kommunens bostadsbolags kontor och de stängde värmen när de gick hem på helgen så på vintern kunde det vara 13 grader i bostaden på morgonen. Mamma började med att starta ugnen med luckan öppen när hon gick upp för att försöka få upp värme i köket i alla fall.
Mamma var alltid smal som en pinne. Dels för att hon nog är sån, men dels också för att hon nog sparade på mat till sig själv. Det räckte med en i hushållet som åt som en häst, och inte var det jag. Vi åt mycket mackor och pannkakor, mamma bakade ibland själv och när det var kött så var det mååånga sega bitar vi tuggade i oss genom åren. Det var ofta bråk om vem som druckit upp mjölken och ätit upp osten.
Jag fick gå på musikskolan, men det var det enda vi hade råd med. Jag fick sjunga i kyrkokör också, för det fick man t.o.m betalt en liten slant för att göra.
Vi hade en urgammal TV, och att köpa video var inte att tänka på. Att hyra en moviebox en fredagkväll var så roligt det blev och bio blev det väl en gång om året ungefär. Kabelkanaler och parabol var något som rika mänskor hade.
Min första utlandssemester med flygresa var när jag var 12 år, en vecka på Mallorca. Och så hann vi med några stughyrningar i Danmark och någon resa till en turistfälla i Tyskland. Det var allt, men jag fick vara mycket hos mina morföräldrar på sommarloven.
Jag hade begagnad cykel, jag fick aldrig de kläder som var populära utan kopior men det var okej, jag brydde mig inte om sånt då i alla fall. Jag fick betala min första egna cykel när jag var 13 år, med sparade pengar + att jag hade sålt majblommor i tre år och var väldigt bra på det. Jag började jobba regelbundet på helger och lov från 16 år.
Jag fick mest nya kläder och praktiska saker till födelsedag och jul, men också oftast någon kul leksak. Jag har aldrig fått en paketkalender, ett djur eller en dator även om en del jämnåriga hade det.
Fick jag pengar av mormor och morfar sattes de omedelbart in på mitt bankkonto, som var litet men ändå något. Minns fortfarande när jag var liten och fick ett jättepåskägg. Jag var överlycklig! Bara för att sedan upptäcka att det innehöll två par strumpor och en banan. Jag började gråta, jag var kanske 4,5 år då och minns känslan än idag.
På något vis har mamma ändå hållit sig flytande trots en extra vuxen i maten, och tack vare att mormor och morfar köpte en del aktier och att hon var enda barnet så har hon idag en obelånad lägenhet och ca en halv miljon i sparkapital. Men då är det efter ett helt liv, ska man veta. Så troligen har hon själv gått ungefär plus minus noll.
