Vi som försökt en längre tid - första barnet
Och där startade mensen, 2 dagar tidigt. Finns mycket som gör ont i den här processen men bland det så är känslan av att man är ?skadat gods? värst. Att kroppen inte kan göra det den ska, inte ens med hjälp av progesteronkräm. Hur kunde jag ens tro att det skulle vara något annat...
Du skrev precis som jag känner idag. Neg gravtest och känner att mensen är påväg. Aldrig känt mig så värdelös och misslyckad som jag gör idag. Inte ens när jag får en färdig blastocyst placerad i livmodern klarar jag av att bli gravid. Blir så förbannad på mig själv att jag gått med hopp och tro om att denna gång var vår tur.. känner med dig! Min sambo försöker vara positiv och har så svårt att förstå mig hur jag känner.. det går liksom inte att förklara för någon som inte varit med om det själv. Att trycka i sig massa medicin och tabletter som gör att man mår skit för att sen få reda på att det inte ens fungerat.. hopplöshet känner jag idag. Ska bara bädda ned mig idag och tillåta mig att tycka synd om mig själv 1 dag.
Du är inte ensam, dina känslor är fullt normala <3 man måste få ha dåliga dagar utan att känna att man måste tänka positivt.
I lördags gick vaknade jag 5am och bestämde att det var dags att ta gravtest, både ett vanligt och ett testa tidigt. Jag smög ner, kissade, testade och lämnade testen i badrummet medan jag slängde lite skräp i köket. Pojkvännen vaknar och tassar ner för att kolla testen med mig. Han tar ett och jag tar ett. Not pregnant står det på mitt och endast en linje på det pojkvännen tog.
Jag fullständigt bröt ihop. Grät från 5 på morgonen tills jag gick och lade mig på kvällen. Så fruktansvärt besviken, ledsen, arg. Det är så fruktansvärt orättvist. Vet inte hur man någonsin kommer komma över den här hjärtesorgen man har. Inte ens med en perfekt blasto funkar det, hur ska det då någonsin funka?!?!
Jag har bara en blasto i frysen, har inte stort hopp om att det ska lyckas med den, hur ska man orka med ännu en IVF omgång när man vet att det ändå inte behöver funka?
Har proppat i mig så sjuka nivåer progesterone så mensen har fortfarande inte kommit :( slutade med all medicin igår, hoppades mensen skulle komma direkt så nästa cykel kan börja. Orkar inte vänta längre!!!
God morgon! Uppdatering från mig, sk iväg och ta blodprov nu vilket egentligen känns rätt lönlöst. Är i upplösningstillstånd då mina starka plus som stegrat plötsligt blivit svaga igen och idag tog jag ett nytt digitalt som visade inte gravid. Pallar verkligen inte mer, vid nästa mens ska jag dessutom på praktik så känns svårt att få igång en ivf-omgång och springa på massa läkarbesök. Fyfan, ångest i hela jävla kroppen. Och som ett hån på det så mår jag så illa och har ont i brösten. Frågan är då om det är något som inte kommit ut som det ska. Förlåt för ett deppigt inlägg, men känns som jag nått min gräns för vad jag pallar med.
Ååh älskade ni, vilken tung helg med så många sorgsna, jobbiga besked :( Jag önskar att jag kunde krama om er allihopa: Soff, Bx3, Längtartillvår, Tildasafira <3 (förlåt om jag glömt någon) Jag blir så ledsen, för ni förtjänar ju verkligen att få era efterlängtade bebisar snart - ja allra helst att ni hade varit gravida eller fått dem nu. Önskar att det fanns något jag kunde göra för er, men jag hoppas att ni hittar något sätt att ta er igenom den här veckan och att det kommer att kännas lite mer hoppfullt när nästa försök närmar sig <3
Nåja, men det känns rätt bra ändå, få en tid på oss för mig och kanske framför allt min sambo att smälta det. Och nästan hellre så än att påbörja utredning innan jul och sen hinner inte allt färdigt innan julledigheter och så iallafall. Startar vi en utredning i januari så tänker jag mig att allt kan gå lite snabbare då bara därför. Och ja, jag blir 33 år då, så det står ju inte och faller med min ålder på så vis. :)