• NatMar005

    Vi som försökt en längre tid - första barnet

    Emmalucy skrev 2021-06-30 08:35:11 följande:

    God morgon, liten skugga, hoppas du inte försvinner i upplåsning pga kass upplösning har... Ändå bara en 10miu test och jag är äl +10,jag har haft många kemiska graviditeter och en under tiden jag har använt progesteron, but we take the wins anyway, right?


    Men jaaaaaaaaa, it is there!!!! Äntligen. Nu håller vi tummarna för att det blir starkare och starkare och håller sig kvar efter BIM. <3
  • NatMar005

    Hej gänget!

    V12 nu och på dagens vul fick vi se en räka på 5cm sprattla, göra kullerbyttor och vinka åt oss innan den blev trött och la sig på sidan mot oss för att sedan somna med händerna om kinderna. Vilken lycka! Nu förbereder vi oss bara för KUB om lite mindre än 2v och sen kanske vi vågar tro på det här <3

  • NatMar005
    RH93 skrev 2021-07-02 16:41:11 följande:

    Ååh vilka glada nyheter! Hoppas ni snart kan känna er lite lugnare och våga njuta lite av att det är er tur nu <3


    Mirabilis89 skrev 2021-07-02 16:52:02 följande:

    Men YES alltså!!!


    Molybden skrev 2021-07-02 17:03:37 följande:

    Wow det måste ha varit så fint att se, helt otroligt! Hoppas det ser lika bra ut på KUB <3


    Längtartillvår skrev 2021-07-02 17:36:29 följande:

    Wow, vilken lycka och vilken underbar dag ni har haft! Lycka till på erat KUB


    Tack kära, fina, underbara ni! Att ni har det i er stt bli så glada för min skull alltså när ni alla kämpar så för stt få det jag nu har. Jag är så tacksam och ödmjuk inför både det och hela den här graviditeten! <3

    Jag hoppas att jag med detta, istället för att strö salt i några sår, kan få ge er lite hopp. Att det går trots 5mf, 2ma och 1 utomkveds. Och jag hoppas så på att få följa era graviditeter längre fram!! Kraaam
  • NatMar005
    Memestar skrev 2021-07-03 23:39:23 följande:

    Tack så jättemycket för dina fina ord <3 Det värmer verkligen. Många dagar på månaden så håller jag humöret uppe men sen kommer vissa saker och gör att man bara är i totalt mörker. Alla positiva tankar är som bortblåsta och man börjar bara sörja på ett sånt existentiellt plan. Allt med livet känns liksom mörkt och för mig känns det som jag känner när jag får dödsångest - lite den där obehagliga känslan av att allt kommer vara slut en dag och det finns verkligen ingenting man kan göra. Samma typ av hopplösa ångest inför att man kanske blir barnlös. 

    Jag är inte främmande för adoption, men jag vill så gärna genomföra en graviditet och förlossning och allt vad det innebär.

    Man blir oerhört hård mot sig själv och som ni säger skulle man aldrig tänka så om andra. Verkligen inte.. Blir ju lite lättare att tänka så <3

    Jag tror att det tyvärr blir mycket svårare för mig just för att han redan har barn, jag känner mig lite ensam i denna hemska sorg medan han aldrig riskerar att bli barnlös. Och det är ju som det är, han vill ju såklart med mig med och han förstår att jag tänker som jag gör. Men han kan ju inte riktigt förstå min sits, han riskerar ju aldrig att bli barnlös och han har ju redan fått uppleva meningen med livet.

    Jag håller tummarna också, har BIM på torsdag 7/7, så det är ju snart. Idag fick jag en liten blödning när vi hade sex. Jag har fått så nån gång förut och i vissa perioder har jag ont vid sex vilket jag hade idag. Tror det är endometrios men har ju ingen diagnos.. Det grundar jag bara på att vissa månader har jag brutal mensvärk och så dessa smärtor vid samlag (när han penetrerar för djupt i vissa ställningar). Men det var en kort tillfällig blödning så det är ingen mellanblödning i den bemärkelsen.. Håller tummarna tills på torsdag men känner 0 förändringar i kroppen.

    Lycka till du med <3


    Hej I natten! (Har fått stora problem med sömnen nu under graviditeten).

    Jag ville bara säga att jag har läst dina inlägg som handlar om det här med att din partner har barn sen innan och dina känslor kring det i den här resan. Du är inte ensam! Jag förstår PRECIS vad du menar och jag har känt likadant.

    Jag och min bonus har en jättefin relation och jag älskar honom verkligen, jag gör det. Men i perioder under den här försöka-få-barn-resan har jag haft svårt ibland att vara runt honom. Särskilt under och tiden efter mina missfall. Han har ju liksom varit en living reminder av vad jag kanske aldrig skulle få. Det gjorde så ont och jag skämdes så himla mycket för hur jag kunde känna för honom då. Jag kunde undvika honom, undvika att mysa i soffan med honom och min sambo för jag orkade inte se deras band. Deras ovillkorliga kärlek till varandra. Jag klarade inte av det. Försökte prata med min sambo om det, han blev upprörd först men vi har även gått i terapi på kriscentrum under den här tiden pga alla våra missfall. Och där fick jag hjälp att förklara vart mina känslor kommer ifrån, inför honom. Det hjälpte oss båda. Mina känslor inför bonus hade ju ingenting med honom personligen att göra. Han blev ett symptom på något mycket större helt enkelt.

    Och precis som du säger; din partner längtar säkert lika mycket som du efter barn med dig. Men med skillnaden att han längtar efter ett TILL barn medan du längtar efter ETT barn. Han kommer aldrig till fullo att kunna förstå hur det känns för dig som riskerar att bli barnlös. Oavsett hur mycket man älskar sina bonusbarn så är det inte samma sak som ett biologiskt barn. Det är såklart en fantastisk kärlek. Men det ÄR inte samma sak.

    Oavsett om vi till slut blir gravida och får barn eller inte så kommer det aldrig att handla om huruvida vi förtjänar det eller inte. Det finns ingen rättvisa på så vis här i världen. Världen funkar inte så. Du förtjänar att få bli mamma och allting talar för att du en dag kommer att få uppleva det. Och jag hoppas med allt vad jag har att den dagen kommer snart. <3

    Ville bara att du skulle veta att du inte är ensam om dina känslor, vi är fler. Det är inget fel på dig och du är ingen hemsk människa för att du har sådana tankar och känslor. Det är en naturlig del av traumat och sorgen du går igenom. Försök vara snäll mot dig själv. Vi blev remitterade till Kriscentrum på sjukhuset, deras kuratorer, i samband med våra missfall. Varje region har ett. Ni har rätt att få komma dit om ni skulle vilja det, antingen efter att ha försökt i 1 år, eller fått minst 2 missfall. Kan vara värt att ha i åtanke.

    Ett annat alternativ är Familjerådgivningen i er kommun. Dit har ni rätt att få komma då han har barn sedan tidigare, och här finns en tidsgaranti på max 2v till första besöket. Vi har gått där och det är det bästa vi har gjort. I vår kommun kostar 60 min där 225kr, kommunen subventionerar resten. Vi har aldrig skämts för att vi har tagit den hjälp som har funnits och är väldigt glada för att vi har gjort det. För nu står vi här starka tillsammans med en betydligt bättre kommunikation och en helt annat förståelse för varandra. Och vi väntar barn. Tillsammans.

    Wall of text, sorry. Kände så med dig bara. <3 Kram
  • NatMar005
    Memestar skrev 2021-07-04 06:35:27 följande:

    Tack för dina fina ord och stort GRATTIS till din graviditet <3 Jag hoppas det går bra för er nu när ni äntligen fått plusset

    Jag har ju förstått någonstans att det är "normala" tankar även om man känner skam och skuld inför dom. Jag vet ju att det är så enormt korkat att jämföra sig med andra men man kan ju inte undgå att bli avis på hans ex som får dela barn med honom. Det blir lätt att jag ser det som en tävling. Men å andra sidan har jag förlorat den för längesen eftersom dom blev gravida på första försöket bägge barnen.. xD Men innerst inne vet jag ju att det är så dumt. Alla är inte likadana och alla har inte samma förutsättningar. Det är väl en del i hela den här karusellen att bara acceptera och ta en dag i taget. 

    Jag älskar ju hans barn också och dom älskar verkligen mig. Jag har väl enstaka dagar känt att det känns jobbigt att vara runt dom av liknande anledningar som du känt. Men i det stora hela är jag väldigt tacksam för den lilla bonusfamiljen jag fick med på köpet <3

    Det känns skönt att höra att jag inte är ensam, speciellt de dagar man känner sig som mest ensam! <3<3<3

    Jag pratade med min läkare på livio om samtalsstöd och fick en kontakt via dom. Ska kontakta de och förhoppningsvis få hjälp att hantera alla tankar. Där kan ju även min sambo följa med.

    Stort TACK för dina ord <3


    Ingen orsak alls. Just det där alltså, känslorna kring exet. Att det gick med henne. Jag förstår dem. Jag kände också så, började nästan tvivla på vår relation pga det. Tänkte saker så som att vi kanske inte var menade för varandra så som de uppenbarligen var. Började tänka saker som att hade hon inte gjort slut så hade han kanske fortfarande stannat hos henne. Tänkte saker som att det var.völdigt jobbigt för mig att inte kunna ge honomndet hon kunde. Kände mig defekt. Trasig på något vis. Varför kunde inte jag göra det mest basis som vi är satta här på jorden för att göra? Usch det var så många tankar och känslor.

    Just ja, ni går ju på Livio, det hade jag glömt. Vad bra att du har efterfrågat samtalsstöd där! Hoppas att det kommer ge dig vad du behöver och resultera I något bra. Och tack för dina fina ord och värme. Jag hoppas också att denna bebis vill stanna i min mage den här gången. <3 9:e gången gillt!
  • NatMar005
    Emmalucy skrev 2021-07-04 09:28:19 följande:

    !!! Exakt det här!!! Ibland har jag undvikt min killes barn för att det gör så ont i själen att se de, och att jag kan bli sur när jag hör de lek med pappan... det är en annan sorg ON TOP OF hela sorgen med att inte bli gravid/när mensen kommer...

    Även det sättet som killen pratar med mig, jag vet att han vill bara att jag får uppleva det han har redan gått genom 2ggr, men pga min historik så säger han saker som "jag är så glad för din skull" och jag känner mig som en freaking charity case, att han gör det för min del, men han gör verkligen inte det, han bara längta för att jag ska också uppleva det jag har gått miste om i så många år, samtidigt som han vill skapa ett liv tillsammans med mig :)


    I hear you sister. <3

    Och GRATTIS!!! Gud vad roligt, blev alldeles gråtig när jag läste att du har plussat och passerat BIM. Det är helt fantastiskt!!!
  • NatMar005

    Hej alla!

    Jag vill bara påminna om att en del av oss finns i en privat fb-grupp ifall man känner att man vill ansluta sig det också. :) ett par av oss har plussat och ett par inte. Men det vi alla har gemensamt är att vi kommer härifrån och försöker med första barnet. <3

    Vägen mot drömmen heter den. Tänkte bara säga det.

    Kram på er!

  • NatMar005
    Molybden skrev 2021-07-05 13:24:55 följande:

    Är det okej att gå med även om jag plussat? Tänker att det kan vara skillnad på om man var med innan.


    Nej då, alla är välkomna så länge man är här ifrån och försöker med första barnet samt gjort det en längre tid. Välkommen! <3
  • NatMar005
    Tessaloniki skrev 2021-07-06 15:40:11 följande:

    Hej allihopa! 

    Tänkte ta och introducera mig här, det var länge sedan jag var på forumet regelbundet. Jag hängde tidigare i en hel del olika BIM-trådar och gick sedan över till "Vi som blivit gravida efter utredning i Aten" där jag höll till hela förra sommaren. 

    Jag har alltså en historia av barnlöshet tillsammans med mitt ex, vi försökte bli gravida i två år innan han lämnade mig förra hösten. Men det visade sig vara det bästa som kunde hänt mig, för i januari träffade jag min stora Kärlek, ni vet, Han med stort H, vilket jag aldrig hade trott skulle hända.  Efter att jag blev singel påbörjade jag resan mot att bli självstående förälder i Danmark så jag var inte alls beredd på att hitta en kille som var redo att bilda familj direkt. 

    Vi blev i alla fall tillsammans i januari och nu i maj flyttade vi ihop, och vi har sedan dess aktivt försökt bli gravida. I min tidigare resa (som han vet exakt allt om) så har jag behövt hjälp med letrozole och ovitrelle för att garanterat få ägglossning, men jag har alltså tre missfall i bagaget nu. Ett MA i vecka 9 och två tidiga missfall (v. 5 och v.6). Min klinik skrev ut trombyl och lutinus till mig straxt innan mitt ex lämnade så jag har det kvar (utskrivet och i medicinskåpet), redo att användas till när vi förhoppningsvis plussar. För närvarande kör vi alltså "naturligt" men om inget har hänt i september ska jag ringa min klinik och försöka dra igång allt igen... 

    Som sagt så har jag och min sambo nu "bara" försökt i tre månader, men för mig är alltså väntan och längtan uppe i 3,5 år nu. Jösses vad tiden går.. 

    Jag vill gärna hitta lite gemenskap igen då de flesta som jag hängde med "då" nu är gravida och/eller har fått barn. 

    Här nedan ser ni min historia också:Åren 2018-2020:¤ TTC start juni 2018¤ MF v. 5 april 2019¤ Fertilitetsutredning oktober 2019 (Resultat: Jag har långa cykler och det tar tid för äggen att mogna)¤ MA v. 9 december 2019 (cykel 1 med letrozole)¤ MF v. 5 april 2020 (cykel 3 med letrozole)¤ MF-utredning maj 2020 - resultat "blankt papper"¤ Augusti 2020: Provsvar från IVFSerums mensblodstest: "Mixed aerobic anaerobic dysbiosis.The amount of Lactobacilli detected was 11%.The microorganism Candida spp., was detected"

    Planerade att åka till Grekland för immunologisk utredning under vintern/våren¤ September 2020: Blev singel


    Vad roligt att du bestämde dig för att hitta hit! Du har verkligen kommit helt rätt om det är gemenskap du är ute efter. Det gär är världens bästa gäng!! <3
  • NatMar005

    Hej gänget!

    Ser hur många av er kämpar mot era demoner den här månaden och det gör mig ledsen. Önskar så att ni slapp. <3

    Jag kämpar dagligen med min oro för bebisen i magen (går in i v13 på fredag!!) Men fick idag träffa vår nya barnmorska och gud vilken lättnad det var. Det var verkligen en match made in heaven - äntligen har vi hittat rätt!! En stor sten som föll från axlarna alltså. Behövde det här så mycket. Fick tom hennes direktnummer (de brukar inte ge ut det) bokade alla tider och hon sa att jag bara kan höra av mig om jag känner behov av extra kontroller och ultraljud. Dessutom får min sambo vara med på KUB och RUL!! Började lipa såklart och längtar efter att få berätta det för honom också. Det betydde verkligen allt för oss.

    Hoppas detta kan få oss lite närmare varandra för på sistone har vi knappt pratat med varandra. Finns ingen närhet eller intimitet alls mellan oss och jag har varit så ledsen och orolig för det. Har försökt ta upp det med honom men 0 respons än så länge. Känns skitjobbigt. Känner mig som en kuvös bara och saknar min pojkvän så mycket. Att då känns mig som en flickvän. Attraktiv och älskad. Blä. Men vi har gått igenom liknande förr och tagit oss ur det så jag tror och hoppas att vi gör det nu också. <3

    Läser allt ni skriver och hejar på var och en av er!!

  • NatMar005
    Längtartillvår skrev 2021-07-14 18:53:15 följande:

    Hej tjejer,

    Hoppas att alla passar på att njuta av sommaren!

    En fundering - kan gravtest visa positivt några dagar efter missfall? Och kan gravtest visa neg några dagar efter missfall?

    Jag som brukar ha väldigt lätt mens, har nu i två dagar blött så mycket, har typ inte kunnat kontrollera det, och massa klumpar. Ingen smärta alls. Funderade på om det kunde vara ett missfall och om det är värt att ta gravtest? Men om det kan visa både positivt och negativt några dagar efter så känns det ju onödigt att testa.. Har inga test hemma, vet inte om det är värt att åka och köpa.

    Kram


    Kort svar ja på bägge. Jag har kommit in till gyn med pågående missfall och fått neg på gravtest där fast att jag fått positivt hemma bara dagen innan. Jag har också haft positivt gravtest veckor efter missfall...
  • NatMar005
    Längtartillvår skrev 2021-07-14 21:02:58 följande:

    Tack för svar! Om man gör VUL, kan man se då? Kanske inte heller är säkert då eller? Aja, jag testar mig aldrig mens så får väl aldrig veta isf. Kanske är lika bra. Hoppas ni mår bra båda två <3


    Det man kan se såhär tidigt är hur slemhinnan i livmodern ser ut. Är den tunn så har du antingen fått mens eller tidigt mf. Om den är tjock trots blödning så finns det en chans att graviditeten fortgår. Men varje gång jag kommit in till gyn för att göra vul vid misstänkt mf har de även tagit både blodprov och urinprov. Då kollar de s-hcg och gravtest. Har många gånger känt att jag inte velat veta när det skett så tidigt men pga missfallsutredning så var det givetvis viktigt att allt journalfördes.
  • NatMar005
    Längtartillvår skrev 2021-07-15 10:41:28 följande:

    Jag förstår, tack för utförligt svar! Jag känner att jag inte behöver veta. As far as i am concerned så var det en ovanlig mens. Vill heller inte riskera att behöva skjuta på IVF som vi kommer börja med om några månader. Om det nu var missfall så hoppas jag att kroppen sköter allt själv. Jag kör strutsmetoden, stoppa huvudet i sanden :)

    Tack både natmar och emmalucy <3


    Förstår dig och hade nog resonerat likadant i din sitsm helt sjukt att ivf skulle försenas pga missfall?! Det var det aldrig tal om för mig. Fick 2 missfall efter att remiss till ivf skickats..
  • NatMar005

    Ville bara säga att även om jag håller mig lite i bakgrunden just nu så läser jag allt ni skriver och känner så med er! Tänker på er ofta och ibland läser jag ikapp på kvällarna tillsammans med min sambo. Och han känner också med er. Vi hoppas bägge två så för er allihopa!! Hoppas ni kan få njuta lite av sommarvädret emellan alla tankar, all oro, ilska, frustration och sorg. <3 Kraaaam

  • NatMar005
    Yassie skrev 2021-07-21 16:14:25 följande:

    Hej!

    Vill så gärna också vara med i denna tråden.

    Jag har försökt med min sambo att bli gravid så länge nu.

    Har gjort en abort vid 17-års ålder som gick hur bra som helst utan komplikationer, efter det slutade jag med mina preventivmedel och har inte tagit något sådant sen dess. Är 24 år nu och min sambo är 30, vi äter folsyra o har gjort ett tag. Kör med äl stickor och har koll i Flo appen. 9e försöket denna gång.

    Jag börjar bli rädd att jag inte kan bli gravid igen och det är så psykiskt påfrestande att det aldrig blir ett plus när det är det enda jag vill.

    Det är inte många som vi pratar om detta med och att hela tiden ha hoppet uppe för att mensen sen ska komma bli så jobbigt, vet inte vem jag ska prata med eller ventilera med om detta. Min sambo får stå ut med mycket av mina känslor som går upp och ner kring detta och jag känner att jag behöver någon som går igenom samma sak som man kan följas åt.

    Alla i min närhet har blivit gravida under dessa månader som vi har försökt och det gör så ont i mitt hjärta att det inte går för oss också så ?snabbt? som för andra.

    Både mitt och min sambos syskon har blivit gravida nu med deras respektive och båda paren har endast varit ihop i 3-4 månader o inte alls varit planerat någon graviditet. Här står vi o kämpar o längtar och väntar och försöker men tiden går så långsamt?

    Kan inte glädjas åt deras graviditeter längre då jag hela tiden nu får höra hur mysigt det är, eller hur jobbigt det är och allt som kommer med det? blir så okänsligt på något sätt nästan som att dom trycker upp det i mitt ansikte och jag känner mig nästan mindre värd. (Våra syskon är de som vet att vi försöker och försökt länge). Varken jag eller min sambo blir uppmärksammade av familjen längre, ingen vill hälsa på oss eller bjuda hem oss osv, utan all fokus ligger på de som är gravida. Det gör så ont i mitt hjärta att det är såhär och att vi inte känner oss inräknade längre endast för att vi inte är gravida än? Kanske för att vi är äldst i leden och dom förväntade sig att vi skulle vara först? Jag vet inte.

    Har iallafall bim 25/7 och äl var den 10/7.

    Gjorde ett gravtest idag äl+11 som är negativ på morgonurinen. Har varit så himla känslig senaste 5-6 dagarna o haft nära till både irritation och tårar flera gånger om dagen. Hoppas att mensen inte kommer denna gång även om det känns kört pga neg. Test imorse! Dock ska man väl inte ge upp förr än mensen dyker upp så än finns det en liten gnutta hopp. Kommer mensen på söndag så ska vi testa med apiforce från mensens första dag till nya Äl 5/8e och se om det gör någon skillnad.

    Håller tummarna för er alla att det går snart och stort grattis till er som plussat! <3


    Vill bara hälsa dig välkommen till världens bästa grupp! Såklart trist att du skulle behöva hitta hit men är det någonstans man ska hamna i vår situation så är det här tycker jag. Så många bim-trådar jag har varit med i de senaste 4 åren och har aldrig varit med om en grupp människor som i denna. Du har verkligen hittat rätt om det är stöd, råd och pepp! Här är alla känslor och tankar välkomna, inget är konstigt och här finns så mycket stöd och tröst att få. <3

    Jag förstår dig så väl och hoppas med allt vad jag har att du ska få ditt efterlängtade plus och bebis snart. Massa kramar!
  • NatMar005

    Hej gänget!

    .jag hoppas att ni njuter av sommaren bäst ni kan med goda drinkar, härligt umgänge, tid för vila.. Ja det som får er att må så bra ni kan i den här kampen. Tänker på er varje dag. <3

    Så när jag läste om denna kände jag att jag ville tipsa till de som kanske inte vet: www.google.com/amp/s/babyplan.se/produkter/agglossningstest/ferti-lily-befruktningskopp/amp/

    Har även läst om de som föredragit att använda menskopp istället pga att de upplevt bättre komfort. Har läst en hel del solskenshistorier efter användande av denna. Och då heminsemination varit på tapeten i den här gruppen förut men att en del tyckt det varit lite meckigt att få till det med slangen så kanske denna är bättre?

    Jag har själv inte provat ska tilläggas men när jag läste om den så tänkte jag direkt på den här gruppen. <3

Svar på tråden Vi som försökt en längre tid - första barnet