Vi som försökt en längre tid - första barnet

Ja jag blev undersökt på RMC av en av läkarna också. Fick lugnande besked om att det inte är någon risk för några blödningar ifall den skulle släppa i samband med en ev graviditet. Känns betryggande. Däremot kan det såklart komma att göra ont vid både stimulering och ev graviditet, det förnekade hon inte..

Hon kunde inte fastställa till hundra att den verkligen satt fast om än att den satt nära till livmoderns och inte så rörlig som den högra. Inte heller dementera att den inte satt fast. Så Hon skickade en remiss till ultraljudspecialisterna - fick bekräftelse i fredags att väntetiden är 6 månader.. Hade hoppats få innan stimuleringen för att verkligen veta.

Yes, Fick påbörja nedregleringen som planerat i måndags! och det har lindrat smärtan en del, inte haft ngt mer illamående i veckan tack o lov. Yes det är nässpray tre gånger per dag 😊. Definitivt spännande med ngt nytt! Får hoppas på bättre resultat - bara de kan stimulera fram lite lagom med ägg och inte blir en jävla massa 😅😅. För blir jag överstimulerad så är allt kört, har jag inte ens fått ngt återfört innan så kommer jag inte till att få ngt till frysen denna gången att få som FET heller. Tack så hemskt mycket! 🥰🙏 

Och stort grattis till alla plussen här i tråden!! 😍🥰😍🥳💪🙏🙌

Vickan Tack för ditt svar, och ja nu kommer jag kunna slappna av på ett helt annat sätt. Känns verkligen toppen.

Men en sak, detta mer tröttheten och orken, hur ska man klara jobbet? jag jobbar på hunddagis så det är ett väldigt hårt arbete. Man går mycket vilket inte är några problem för mig men vi jobbar med bälten och ibland går man med flera hundar och inte alltid roliga sådana. Dom kan dra, hoppa och lite sånt.

Arbetar mellan 09-17.30, varav mellan 15-17.30 så sker utlämning av hundarna. 
Jag blir så rädd att jag inte kommer orka med mitt jobb sen, men hoppas det ska vända och att allt kommer kunna skötas utan problem.
Fick veta att jag dock inte får ha bälte sen, så får bara gå promenad med hundar i koppel i handen då. 

Men förutom det så är jag så tacksam för detta, ser fram emot allt nu. Sen att känna att det händer mycket i magen, det är läskigt samtidigt som spännande! 😍

Åååh men är det så, 2v mellan oss. Gud vad kul!
Och oroa dig inte över ul, du ska se att det går bra! ser fram emot och höra hur det går. Och bild om du vill dela med dig av det. ❤️

Vilken lycka och lättnad, grattis 

Åh Vickan!! Stort grattis! Helt fantastiskt att få läsa efter er resa mot ett plus, och nu har du en liten liten plutt i magen.  
vår lilla är nu 14 månader! och vi väntar faktiskt tillökning igen?
och det sjuka är att det är tvillingar så i början av nästa år så kommer dom. Helt sjukt <3

Wow! Grattis. känner igen dig då vi varit i samma tråd tidigare. Mitt barn är med 14 månader, eller snart 15 månader :). Oj oj oj, helt galet, tvillingar i början av nästa år, det är ju snart. Vilken gåva! Blir extra mycket fullt upp snart då ha ha. Grattis igen 

Men alltså WOW stort stort grattis <3 en milstolpe!! Ja dom sa samma till oss att missfallsrisken minskar betydligt när man sett hjärta slå i v8! 

När vi gör KUB kommer jag vara i v 12+5 :) Men jag börjar bli så nojig igen så vi funderar på att boka ett privat ultraljud nästa v, egentligen skulle jag kunna hålla mig, men min mamma och bror fyller år och ska ha kalas helgen innan KUB, och vore så himla kul att få berätta då. Typ skriva "Grattis mormor" på presenten eller något, men då vill man ju inte ha berättat och sen två dagar senare få tråkiga besked på KUB. Nu får man ju hoppas att allt verkligen ser bra ut, och jag har ju inte haft några blödningar eller så, men tror att det är p.ga allt man har i bagaget, att man tänker "nä det måste vara något fel", man har lite svårt att ta in att man faktiskt är gravid och inte håller på och kämpar längre...

Men ååhh vad segt att du är så trött, antar du inte tagit blodprover än? Samma tips som till Malin, hört att sideral ska vara väldigt snäll mot magen, låter ju som att du med har lite låga blodvärden om du är så trött <3 . Jag är ju så väldigt skonad att må precis som vanligt i princip, nu börjar det dock spänna och dra lite i magen mot ljumskarna, så man får hoppas att det är ett bra tecken att något växer där inne!

Ja så glad för all pepp man fått här inne, och så fantastiskt att flera blev gravida ungefär samtidigt!!

Wow, så fantastiska nyheter!! 😍😍😍

Har igår lyckats få tag i Ultraljudsmottagningen Malmö angående väntetiden på 6 månader, och tyvärr stämmer den trots att remissen är bedömd av dom att behöva betittas inom 8 veckor. Har ställt mig i Återbuds-kön, tydligen få där så finns chans för att man kan få tid tidigare. Dock med samtal samma dag/dagen innan, så gäller att jag inte sover mellan nattpass och missar samtalet (kommer inte våga ha ljudet av längre 😅😜). Skickade igår meddelande till mottagningen i Lund och frågar dom deras väntetid, fick svar samma eftermiddag att de hade möjlighet att ta emot mig i januari, så typ inom de 8 veckorna. Pratade med ssk på RMC sen som la  en lapp till läkaren som skrev remissen angående väntetiden. Hon ringde sen upp mig under eftermiddagen och pratade om det och hon skickar remissen även till Lund 🙏. Malmö är tydligen ngt mer specialiserade på endometrios, men hon sa att skulle Lund vara osäkra på resultatet - om jag kommer dit först - så lär de låta remissen ligga kvar till Malmö så jag kommer dit så snart tid finns. Känns betryggande 🙏❤️. Hoppas kunna få fastställt säkert vad som smärtar i magen, om äggstocken verkligen är fastvuxen mot livmodern som de tror eller vad. 

Hej tjejer! 

känns som det var längesen jag var in här nu och läste om hur det går för er. Så underbart med att se ett tickande hjärta, Vickan! 🥰❤️ Så underbar känsla! Tröttheten är sjuk där i början. För mig var det så illa att jag blev tvungen gå hem och sova ett par timmar när vi var på en semesterresa för att sen orka igen. 😅

Vad roligt också att läsa att Steep väntar tvillingar, wow! Minns dig från de olika trådarna för några år sedan då jag försökte med mitt ex. ❤️ Grattis! 

Och Mathilda, så spännande med det långa protokollet! Jag hoppas så för er att det blir eran tur nu ❤️🙏

Här tuffar vi på i v 25 och jag har känt bebis sparkat och rört sig i flera veckor nu. Det är så skönt att få den dagliga kontakten med sitt barn i magen. 🥰 

Tänk vilka kämpar vi alla är! ❤️🥰

Vickan ååååh vad underbart härligt och läsa och se att ni fått se det tickade hjärtat och att allt såg bra ut. 

GRATTIS! 

Inskrivningsmötet är det jag har på tisdag, information osv. Digitalt ja, får se hur det går.
Men sen fick jag även en bokad ultratid på onsdag morgon också, då är jag på 6+5, spännande och se hur det ser ut. Om dom ser något. 

Jag är förväntansfull samtidigt som jag är livrädd för att man inte ska se något lr se men inte något tickande hjärta, hon sa att om tiden stämmer så borde man kunna se det kanske om man får en bra bild. 

För övrigt så fick jag en plötsligt smärta i länden/häften/ljumsken Med strålningar ner i skinka och ben på höger sida. Kan heller inte lyfta benet, med hjälp så går det men skriker typ av smärta då.
Så har varit på vårdcentralen idag och bedömningen är antingen en kombo av ryggskott/ischias eller ev tidig foglossning . Som hon tyckte det lät som.

Men blev sjukskriven och vila ordinerad. Vi får se! 

Jag kommer absolut komma in och berätta efterå.
Men jag fick en lätt blödning i morse, inte riktigt lik dom jag hade i början men en blödning.

Kom ingenting när jag kissade men på pappret när jag torkade mig. Det har inte kommit något mer efteråt men jag är lite orolig.
Lagt mig för och vila lite.

Jag som blev så glad igår kväll för att mina bröst blev mer ömma än dom varit senaste dagarna. Och likaså i natt och i morse Och är fortfarande!
Kände senast igår också växtvärk och detta spända över magen vid vissa ställningar (tex när man böjer sig bakåt lr sträcker sig). 

Men det återstår och ser!

Har fortfarande min värk bak i ryggen fram vid ljumsken. Så var svårt och avgöra om jag har ont i livmodern för det är så mycket som gör ont ändå just nu 🙈
Jag kan inte göra så mycket om det är ett mf på gång igen. 😢

Hej alla,
Nu kommer jag med en lång update, det har slutat med kaos hos mig.

Jag var gravid, och som ni minns så var jag på vul där han sa att det ev kunde vara missbildad moderkaka osv.
Men har nu fått veta att det inte var någon missbildad moderkaka, den såg fin ut och för rätt stl i den veckan jag är i, men inget foster så antagligen ofostrig gravidit igen.

Men nu kommer det långa meddelandet!

I måndags fick jag akut ont i magen, hela magen upp över tarmarna, livmodern ja överallt. Men det gav med sig när jag lyckades lägga omkull mih i soffan. Hade fortsatt ont och var öm hela kvällen, gjorde ont när jag kissade så förstod att något var fel. Men ringde ändå inte. Vaknade sedan i tisdags och jag var fortfarande öm men det gick bättre och kissa.

Och sen vid 09.30 så kom smärtan tillbaka från ingenstans och jag låg ännu en gång och vred mig och skrek av smärta och tårarna sprutade. Fick inte tag i någon läkare så det slutade med 112 och ambulans akut till Borås.

Dom röntgar livmodern och ser en fin fostersäck och ev ett foster men inte levande. Sedan visar det gammalt blod utanför livmodern lch ut i buken, hade gått hål ut i buken.

Så det blir akut operation lite senare, hon ville få iin alla provsvaren först.
Operationen gick bra och det var som hon misstänkte.

Jag hade en graviditet i livmodern med en fin och normal moderkaka som hon kunde se, men antagligen ofostrig igen för hon såg inget foster. Men sen hittade dom även en precis utanför livmodern, och den orsakade blödningen tydligen. Akut delux, hade jag inte åkt in så hade jag dött.

Förlorade 2l blod.

Hon sa också det att detta är första gången dom varit med om att detta hänt nägon gång, har man en graviditet i livmodern så har man inte en utanför.

Så skämtade lite och sa det, hann den inte in i livmodern med det andra ägget? Då sa hon jag vet inte, vi vet inte hur detta kan ha hänt.

Så dom har skickat iväg båda på analys och tester och ja dom fick lov och operera bort min högra äggledare samt att dom skrapade rent i livmodern också. 

Jag har haft väldigt dåliga blodvärden igår så har fått två påsar blod Också. Så det är bättre nu men fått lite feber istället. Så är fortfarande inlagd. Får ev åka hem idag. 

Jag är tacksam för att jag lever, hade jag inte ringt ambulansen så hade jag kanske inte överlevt med den stora blödning jag hade i buken. 

Jag hade alltså tvåäggstvillingar men ingen som överlevde. Den utanför hade vuxit på sig så hade den tagit sig in så kanske den hade överlevt. Men nu är det som det är.

Fick också hit en från fertilitetskliniken och vi får stå kvar i kön och dom kommer ringa oss efter nyår lr under våren. Så jag får vila lite.
Vi får inte försöka bli gravida förens jag haft en vanlig mens, så vad blir det, december ör januari va? December borde det bli?

Men jag kan säga att jag är ganska avskräckt från att försöka själva.

Hon från fertilitetskliniken sa att våra prover sett bra ut om jag fattade henne rätt så när vi bokar besök sen så kommer dom spola min livmoder och västra äggledare och fungerar inte det så kommer vi få remiss utan problem till IVF. Sa hon tydligt.

och jag grät så mycket när jag pratade med henne för jag sa att då blir vi glada för jag vet inte om jag kommer våga mer sjölv. Men hon sa då också att eftersom jag fått ett X nu så kommer dom vara mer noga, tätare vul med redan i vecka 5 osv. 

Men hur ska man våga igen? För fastnar det igen så lär dom väl ta bort hela sista? 

I övrigt så såg min livmoder väldigt fin ut sa dom. så det kändes toppen. 

Så nu är det bara på igen med all tabletter och försöken får fortsätta. 

Jag är EVIGT TACKSAM för att jag är här idag, visst sorgligt och jobbigt med att förlora två graviditet i ett, och tog bort min app idag och skulle ha gått in i vecka 9 idag. Usch! Känns så hemskt och jag mår så dåligt.
Men åter igen jag är glad för att jag lever! Och likaså min sambo och familj. 

Min sambo har fått berätta för sin mor och syster också eftersom läget var väldigt akut med mig. Men dom klarade av allt och stoppa blödningen osv. Så det är skönt! 

Ja, idag var tyvärr inte samma lättnad. Vi hade redan 8 ägg på gång. För många andra hade det varit jättebra ska tilläggas! Eller tom lite få. Men för egen del så utvecklas många ägg till på vägen och jag har tidigare gångerna haft 6 st vid första VUL - vilket resulterade i 17 plockade ägg och överstimulering, andra gånger 5 ägg på första VUL - gav 15 ägg ut och klarade mig precis från överstimulering.. Fick dock inte veta hur stora de var, glömde då vi kom till att prata om annat. Klimakteriet gör en tydligen mer hormonell enl dr, i kombination med sämre sömn av stimuleringen och allt det onda och begränsningarna i ens liv efter äggplock nr.2 med smärtorna plus nuvarande stimulering inkl huvudvärk etc. Vaknade dessutom inatt av att äggstocken gjorde riktigt ont, troligen pga vi hade sex igårkväll. Lite bittert att man inte ens kan göra det längre. Så när läkaren berättade om de 8 äggblåsorna och var väldigt positiv om dom så blev jag istället alldeles knäckt och ledsen, tårögd. Förklarade att det tyvärr inte är bra i vårt fall pga hur många ägg som tillkommit på vägen tidigare. Vilket han sen tog på allvar och granskade journalen noga. När han sen frågade hur det egentligen var med mig så brast det..

Men läkaren var underbar och pratade längre tid med mig - om mående, resan, problem och upplevelser. Sen satt även sjuksköterskan en bra stund med mig efter det när jag egentligen bara skulle gå över till henne för att få en tid till nästa VUL, vilket är redan på fredag igen just pga risken för för många ägg och överstimulering. Får se hur det ser ut då, men med all säkerhet äggplock nästa vecka - om jag inte avbryter pga smärta eller att jag inte vågar chansa på en överstimulering och en totalfrys utan några embryon till frysen..  Samtidigt kanske det vänder med nya protokollet och det kanske går ändå, att ngt kommer till frysen. Hur ska man kunna veta?!? Ångest deluxe just nu! Läkaren uttryckte väldigt positivt att det ju skulle kunna vara alldeles toppen med ett stort äggplock och totalfrys som tredje och sista försöket! Jag istället våndas över tanken att plocka ut en massa ägg som alla fragmenteras till grad 3 och slängs i soptunnan - för även om en sådan lever till dag 5 så fryses en sån aldrig in. En tredje stimulering och dåligt mående åt skogen isåfall och ut i privata världen. Hugaligen, vet verkligen inte hur jag ska göra! Men han tog det på allvar och verkade vända på steken när jag förklarade problematiken vi haft med gråten i halsen. Så vi får se. Risken är ju också att om vi plockar medan vi fortfarande har färre ägg så kanske de inte hunnit mogna - också värdelöst. 

Fina var att medan jag pratade med sjuksköterskan så kom läkaren in till oss. Han hade pratat med kuratorn och försökt fixa en akuttid med tanke på hur knäckt jag är över situationen. Skulle träffat den andra kuratorn igår, men hon är sjukskriven för ett antal veckor till tyvärr. Tyvärr ett nej från andra kuratorn, men han försökte verkligen och sköterskan hade också planerat prata med henne om att prioritera mig. Så nu är det bara till att vända sig till VC igen. Har redan telefontid med deras kurator nästa vecka, men det är inte samma sak. Men en start. 

Så ja, vad ska man göra? Vart kommer det leda? Oddsen för 2 st 2-dagars embryon blev plötsligt än sämre.. 

God morgon!

jag är 26 och mannen 32 och vi har försökt sedan december förra året. Så drygt ett år. under sommaren stötte vi på falska positiva test (CB tidiga) vilket tog enormt på krafterna.

under september plussade vi och jag fick vara gravid fram till bim och då avtog stegringen och testet blev nästan blankt från en dag till en annan. Testerna i september var dock väldigt svaga om man jämför med de nuvarande strecken.

jag plussade igen i lördags och jag har givetvis varit så orolig för missfall även denna gång, vilket ni ser i mitt inlägg ovan.

men idag vaknade jag och fick fantastiska nyheter i form av att strecket blir starkare och veckoindikatorn har slagit om till 2-3! Bim var igår och enligt en app är jag nu i v 4+1. Så jag är verkligen så glad nu! hela resan med att skaffa barn är verkligen en berg och dalbana!

på bilden är översta testet taget den 14e, mitten, 16 och nedre idag samt det digitala även idag.

håller alla mina tummar och tår att det även går för er snart!!

 

 

Ja vi gjorde faktiskt ett ultraljud i måndags privat, och allt såg bra ut. Sån otrolig lättnad, och kul att se nu när den var så mycket större, den levde verkligen rövare där inne trotts att den är så liten..Så sjukt att den liksom rör sig där inne hela tiden men att man inte känner nånting:P 

Ja håller med, man har inte insett att man är gravid än utan känner sig fortfarande som man är mitt i kampen fast man inte är det. Kommer nog kännas verkligt först när man får en liten bula själv...Undrar när den kommer att komma? Är i v 13 nu men inte direkt någon antydan till mage, är lite svullen bara. Har ni bokat KUB än?

Dagens VUL visade 16 äggblåsor! Och inga fler små på uppgång! Så läkaren var optimistisk om att risken för överstimulering är låg och att vi kommer satsa på färsk återföring med 2st 2-dagars!  Sån glädje, har känt mig lite chockad och lite i en drömbubbla, var så inställd på massa ägg och totalfrys med de odds som de innebär men förlikat mig med tanken och att utifrån det kunna planera vidare. Äggplock på torsdag så att fler av äggen hinner växa till sig och mogna till det sista. 

Tack så mycket Vickan för dina ord och skrift.
Ja jag fattar inte varför vi får genomgå detta? Vad är vi uppe i nu 5 missfall lr vad man ska räkna denna dödsdom till.

vi har 1 ofostrig, 2 kemiska, ett missfall i juli och sen detta. Och det i livmodern verkade vara ofostrig också sa hon men osäker. Men eftersom hon säg en normal moderkaka men inget embryo.

Vet inte vad längre, jag som kände efter missfallet i juli att orkar man mer, och så händer detta. Helt sjukt!

Nej jag hoppas ingen annan får vara med om detta, hur i helvete det gått till kan ingen ge svar till men ja, ett ägg var kanske snabbare än det andra och hamnade då strax utanför. Lr så fastnade bara där. Hemskt oavsett för det var kanske den som skulle gett mig mitt första barn. Tänk om! 

Många tankar och jag mår sjukt dåligt men jag försöker, har min familj, min sambos familj och min underbara sambo. Sen mina vänner som stöttar mig också. 

Sen er också, väldigt tacksam för er ❤️ 

Tack alla, verkligen!

Vi har nu bestämt oss för och försöka igen, jag är livrädd men samtidigt har vi hjälpen också sen i vår.
Det ända jag vill veta sen innan vi börjar försöka igen är just delen med ?tänk om jag får x igen? visst jag får första vul i vecka 5-6 nu, tidig vecka 6 lät det mer som och det jag egentligen vill veta är vad gör det för skillnad då? 

Kan man få bort det då utan att behöva ta bort äggledaren lr vad? Det är väl egentligen det jag vill veta nu.
Gör man då en abort direkt med tabletter så den kommer ut? Eller behöver graviditeten vara i livmodern för och kunna göra abort?

Uach känner mig så otroligt kass på detta, försökt läsa men blir inte klok och jag bara gråter. 

Ska ha min mens strax innan jul om min kropp håller ungefär samma möster lr om den skjuter på mensen. Men tidigast då. Så vårt första försök om vi törs blir under början av januari. 

Sen tänker jag också, är det idiotiskt av oss och börja försöka då igen efter en sådan här grej?
Men samtidigt så är det okej för läkarna, det är väl mer hur vi mår och känner som mest sätter sina spår då.

Men ah, jag vet inte. Jag vill bara få min lyckade graviditet, helst igår 😭 känner verkligen hur mycket den där önskan finns där nu, nästan besatt i att jag vill ha den där lyckade nu. 

Jag har fortfarande sjukt ont och mår otroligt dåligt, gråter när jag sitter och läser runt, ser folk som plussar för fulla muggar och det gör så ont, så ont! Vi vill med, så mycket. 

Usch jävla tjat, men det är så det är och jag har aldrig velat något så mycket som detta. Förutom möjligtvis en ring från min man då 🙈😂 men nej, detta betyder mycket.

Och ja vi har haft kontakt med kurator. Vilket känns bra!

Mitt första inlägg här så säger väl Hej Hej. :)
Jag och sambon har försökt i 4 år nu utan resultat, vi gjorde utredning i början av Nov detta år och det visade sig att min sambo har många pigga simmare och jag ser invärtes "fläckfri" ut. Så vi har bra förutsättningar men trots det vill det sig verkligen inte.
Har ganska nyligen gjort första behandlingen med Provera + Letrozol och för första gången på evigheter fick jag pos på ÄL. Nu är det bara den långa väntan som gäller, tog blodprov nu i måndags för att kika om jag har ok progesteron ökning och på Torsdag har vi bokat besök hos Läkaren. Tror absolut inte att det togs sig denna gång på första behandlingsförsöket, vi har 6 mån på oss att försöka få en spontan graviditet innan IVF resan startar isåfall.

Tack så mycket! Skönt att hamna i en grupp som förstår ens situation på ett annat sätt!
Jag har varken mens (max 2 gånger per år om ens det) eller ägglossning, ingen vet varför och orsaken går inte att hitta trots utredningar på mig tidigare.
Jag är 27 år medans sambon är 30 år, så relativt unga fortfarande. :)

@Vickan Nej men gud ingen fara <3 Ja nu har vi även gjort KUB och allt såg bra ut där med, så det är en sån otrolig lättnad. Men konstigt nog så var jag faktiskt inte orolig för kromosomavvikelser, jag tänkte att rent statistiskt är det ju extremt låg sannolikhet, så försök tänka så du med <3
Jag hade lite växtvärk runt kanske v 8-10, men sen dess har jag verkligen inte känt någonting, jag känner mig helt som vanligt haha, så försök att inte oroa dig! Jag har varit ganska så orolig just för att jag haft så lite symptom, men pratade med barnmorskan på ultraljudet om det och hon sa att det är väldigt vanligt att man inte har några symptom och att man ska försöka se det som något positivt att man känner sig såpass bra! 
Jajamen jag gick in i v 15 idag, ingen mage än, men har blivit lite "pluffsigare" så byxorna sitter lite tightare :P Vi har faktiskt inte köpt något än, men nu sitter jag och kikar på bebisgrejer hela tiden, och vi har pratat med vänner om att låna saker av dom osv, just barnvagnar har jag blivit besatt av att kolla haha. Har ni köpt något och vilken v är du i nu? 11-12? 

Ja du sätter verkligen ord på resan! Tack så hemskt mycket  Man känner sig allt annat än stark  Men efter långa samtalet med läkaren och sjuksköterskan i onsdags så känns det definitivt betydligt bättre mentalt. Har ju haft väldigt dålig tilltro till RMC och vården, men känns som att dom två har lyckats reparera en del.  
Tack så mkt finaste du  
Ja du minns helt rätt, den första stimuleringen var fruktansvärd med mkt smärtor och sen överstimulering, den andra var mkt bättre men mkt spänd buk sista 5 dagarna och hållkänsla så man knappt kunde gå. Änsålänge mår jag rätt bra utöver molvärken i vänster äggstock. Förrförra natten var buken spända och illamående, men lättat igen. Ovitrellen tagen under kvällen! Funderar på om man blivit uttänjd i magen så därför det inte spänner som tidigare? Hahah. Annars funkar långt protokoll kanske helt enkelt bättre fysiskt för mig. Hoppas detsamma gäller för mina ägg .
Tack tack tack! 

Läkaren ringde idag, bad om ursäkt men inget går att göra med att klämma in oss på en ny tid fören nästa år, förståligt men jobbigt när man ändå hade en tid bokad.
Provsvaren hade även kommit, progrestronet hade inte ökat som önskat. Jag hade haft ÄL men hade helt enkelt inte ökat som den skulle så det sög ju.
Kommer inte medicineras December vilket gjorde mig så ledsen utan det blir i slutet av Januari istället, är så besviken på allt.
Helt ärligt börjar jag fundera på att söka vård privat och påbörja IVF direkt istället på att hoppas på spontan graviditet under 6 månaders period, bara för att få det överstökat. 
Just nu är jag så besviken på vården att jag behöver vänta för att dom gjorde en miss och sedan är jag otroligt besviken på min kropp som verkligen jobbar mot mig hela tiden.
Ursäkta för ett väldigt gnälligt inlägg.

Hej hopp!
Ska kanske göra ivf i januari efter 4 års kämpande och 7 missfall varav två sena.. (Inga fel hittas...) förutom infektion som orsak till det senaste missfallet..
Är det någon här inne som gjort ivf efter många oklara missfall som lyckats? :O Vågar man hoppas?
Testar något nytt via IVF, de har sagt att det inte hjälper egentligen mot missfall.. 
Kram på er :)

Själv är jag äntligen på bättringsvägen, åkte in i fredags pga smärta som inte försvinner och blev givetvis inlagd då dom såg vätska i buken igen. 

Tog alla möjliga tester men allt såg bra ut, blev inlagd för ev operation så sattes på fasta såklart. Hungrig som jag var 😂

Fick göra en CT röntgen också på fredag kväll som visade vätska i buken men inte så pass så att jag behövde opereras men hölls under uppsikt.

Fredag morgon kollades allt igen inkl ultraljud som visade att vätskan minskats så det kändes så skönt alltså. Blev därmed utskriven. Och det känns mycket bättre nu, känns som det går åt rätt håll. Jag får bara inte anstränga mig för hårt som jag ev gjorde och därför fick en blödning igen.

Och idag vaknade jag med en sådan skön känsla i kroppen, längtar tills mensen kommer igång så vi kan börja försöka igen. Det är det ända jag tänker på!

Har fortfarande en del hcg kvar i kroppen så det lär väl dröja innan äl kommer men någon gång kommer det väl igång 🙈 har inte vågat prova oss på och ha sex än, har fortfarande lite ont i magen fortfarande och sen vet jag inte när vi får ha sex egentligen heller men dom sa förvisso att dom helst ser att man väntar in en mens iaf innan vi försöker igen. Så antar att det borde vara fritt fram, men då försiktigt. 

Tempar igen och tempen har äntligen gått ner till normal nivå så känns som det kanske blivit bättre med läkningen och kanske likaså med hcg, det är nu 2v sen operationen var så det tar sin tid men det förstår jag också. Önskar bara det kunde gå lite fortare 🙈

Fick ju veta hur blödningen startade och smärtorna för den delen.
Den lilla krabaten som satt utanför livmodern växte på som bara den och till slut sprack äggledaren helt enkelt. Och det känns hemskt och veta att den levde och växte på medans den i livmodern slutade? Inte rättvist alls 😭 så detta är väl det som gjort mig både svag och stark i att fortsätta försöka, jag hoppas bara att vi får chansen snart igen med ett friskt levande frö ❤️

Har nu fått svar från RMC om denna tredje gången utveckling av embryona! Inte lika positivt som embryologen utryckte i lördags, men gissar att de bara ville inge oss mer hopp.
Dom 2 vi fick tillbaka var i likvärdigt fint skick iallafall oavsett  där de ser god potential till graviditet och barn.

På dag 2 - av de övriga 8 embryona - hade 3st totalfragmenterats grad 5 (trodde bara det fanns upp till 3, men man lär sig nytt hela tiden), 3 st avstannat i celldelningen och fragmenterats till grad 3, samt 1 uppvisade SER (smooth endoplasmic reticulum clusters - vet ännu inte vad det innebär, men det kan inte utvecklas till graviditet och barn uppgav dom iallafall).

Den sista delade sig till 4-cellig dag 2 men ojämnt och stora fragment, odlades vidare men fragmenterades mer och avstannade som tidig blastis på dag 5, cellfattig. 

De och vi har fortsatt gott hopp till de två små återförda 

Nej men precis ❤️🙏 Bara det att vi fick ut två fina inger mer framtidshopp! 

Min plan var att håll mig till på söndag vilket känts bra ❤️ , men jag hanterade cytostatikabehandlad pat inatt och var idag orolig om man kanske riskerat kontaminering i ngt av alla moment. Så för säkerhets skull tog jag ett tidigt test idag för att inte oroa mig för ev påverkam på söndag. Tog CB testa tidigt med text. Det var negativt 😭. Inte över förrän på söndag, litet hopp lever än, men oddsen blev tyvärr sämre..

Hej igen❤️

jag skrev i gruppen för någon månad sedan gällande hcg som sjönk vid bim och att jag varit med om det tidigare men fick då missfall. Dagen efter fick jag ökning på det digitala.

Jag hade bokat ett tidigt ultraljud när jag var 7+0 men inget hjärta hittades och visade sig att det slutat växa 5+6 💔

Dagen efter var jag på en second opinion där läkaren hittade en till hinnsäck. Dvs en tvillinggraviditet. Men troligtvis hade den andra slutat växa långt innan den ?första?. Var tillbaka till läkaren igår och MA bekräftades och första tabletten för avbrytandet av graviditeten.

Idag tog jag tabletterna jag fick med mig hem. 

Jag hoppas att det är okej att jag hoppar in i tråden.

Kort om oss är att jag är 26 och mannen 32. Jag har velat ha barn i många år och vi har försökt i ett år nu. 
Tidigt missfall i september med blödning två dagar efter bim. Blev gravid igen i november vilket var en chock då det inte hänt något på 9-10 mån innan dess.

Jag har sett att en del av er kör med IVF? Gör alla det eller är det några som inte gör det?

Trevlig kväll ❤️

VICKAN

Tack så mycket!
Vi är redo båda två och har börjat ha sex både med och utan kondom för och minska risken för en ny graviditet.

Visst för jag försöka nu eftersom både kropp och huvud mår bra men dom sa vänta helst till en mens. Men inget krav.

Vi har inte haft jätte mycket sex men lite. Men känns som man är tillbaka nu och är så redo.7

Precis haft äl och den blev inte så sen som jag trodde den skulle bli ev, men däremot kände jag absolut ingenting, utan märktes på mitt sekret och testerna var inget wow heller men givetvis starkare och näst intill som kontrollsträcket. Men inte helt lika starkt.

Vi får se hur allt går, jag bara längtar tills en ny graviditet och hoppas den ska bli våran tur.

Så nu är det bara och vänta, borde vara på äl+3 imorgon och brukar få mens på 15, ett tag kvar dit.

Både vanligt gravtest (CB och RFSU) och testa tidigt (CB) var negativa idag 😭😭 Hade ändå så himla fin magkänsla att det skulle gå med dom här två små fina ❤️