Vi som försökt en längre tid - första barnet

Har gjort ultraljud idag och allt såg toppen ut! Va sån lättnad att få se en levande mini bebis mer armar och ben!

Själv försvann jag igen men är tillbaka igen, ska försöka bättra mig men jag jobbar så mycket nu och sen har jag varit iväg på lite olika saker.

Idag är jag på CD12 och borde få äl snart, trodde att det ev kom tidigare som förra månaden men så dök min igen så det är nog pågång.

Har inte kört med några tester denna gången så har gått på sekret och temp, och det tycker jag har varit mer stressigt så nästa månad blir det tester igen. För jag är nog mer van med att hålla koll och få se det svart och vitt framför mig Innan en temp säger det.

Här kommer en uppdatering om vad som hänt i min IVF-process, hoppas att ni orkar läsa trots att jag skriver så långt 

I måndags 8/5 var det dags för äggplock och först och främst vill jag bara säga att alla på Livio var så himla fina och omtänksamma! Vi fick ganska mycket tid tillsammans i mitt rum jag och sambon och det var så skönt att ha med honom både där och inne på själva operationssalen  Jag tyckte att det gick bra för mig både fysiskt och psykiskt, det enda var ju att vänster äggstock var svår att komma in i pga placeringen med tarmarna, så barnmorskan som skulle se till att fylla på infarten i min arm med smärtstillande var tvungen att istället trycka med båda händerna på min mage för att läkaren skulle kunna få rätt position för att nå äggen, och då gjorde det en kort stund lite ondare än på högersidan (höger sidan kände jag verkligen ingenting!) men de kunde som sagt inte fylla på med smärtstillande eftersom de hade händerna fulla. De bad om ursäkt för det men jag blev bara så lättad att de kunde nå äggstocken till slut och kände mer att det är ju min kropp som är besvärlig, de gjorde det jättebra! Jag var lite öm dagen efter om jag rörde mig för mycket, men jag har möjligheten att jobba hemifrån så då kunde jag ta det rätt lugnt ändå.

Hur som helst, 10 ägg blev det och sedan fick jag veta att 8 av dem var mogna. Av dessa 8 valde de att göra icsi/mikroinjektion på 4 stycken (de brukar göra det på ungefär hälften om man får ganska många ägg) och just de 4 blev befruktade! Av de 4 ägg som de gjorde "vanlig" metod med (alltså att spermierna får simma dit och borra sig igenom äggskalet själva) blev inte ett enda befruktat, vilket är en väldigt intressant lärdom tänker jag. Hur som helst, av de 4 ägg som befruktades efter äggplocket så hade faktiskt alla 4 klarat sig till igår på dag 3! Så de förde in ett i min livmoder på eftermiddagen och ska odla vidare på de återstående 3 över helgen för att se om de kan frysa ned något på dag 5 eller 6, det vill säga på lördag eller söndag. Så vi får besked någon gång till veckan om det blev något till frysen eller inte. Men nu är jag i alla fall ruvare och det känns stort att ha kommit hit 

Trevlig helg alla fina! 🌞

Och så en liten uppdatering från mig då: Jag hade inte nerver att klara av att invänta postgången med besked om hur det gått för våra embryon i helgen, så jag ringde Livios växel imorse och nu ringde de upp: 2 av 3 embryon var tillräckligt fina för att frysa! ❄❄️ Jag är så lättad så jag kan gråta! Kände mig lite jobbig som ringde och var så otålig att veta istället för att vänta på brevet de ska skicka, men jag är så glad nu att jag ringde dels för att jag nu kan släppa den rädslan att inget skulle klara sig till frysen, och dels för att jag som vanligt fick ett så himla fint, varmt och omtänksamt bemötande från personalen! ️ De är verkligen så stöttande och fina tycker jag, att de aldrig blir irriterade när jag ringer och upptar deras tid för att fråga något, och att det känns som att de genuint håller tummarna för oss.

Hej allihopa! Nu kanske jag vänder mig till fel tråd men jag är desperat efter svar och provar att se om någon här varit med om liknande. Snabb bakgrundsinformation: Jag och sambon går fertilitetsutredning sedan september. Försökt få barn i 1 år och 8 månader. Jag har sedan jag fick mens som 13-åring haft oregelbundna cyklar på mellan 40-160 dagar. Sambons spermaprov är normala. Jag har aldrig lyckats bli gravid. Genomgår viktnedgång då jag behöver gå ner 6kg för att komma under BMI 30 för att få letrozolbehandling.

Under samtliga fem gynundersökningar jag gjort har jag fått höra att allt ser normalt ut. Igår träffade jag en ny läkare och gjorde gynundersökning. Oproffsigt och tråkigt bemötande slutade i att jag påbörjade HSS (spolning) utan förvarning, utan frågan om lokalbedövning. Detta ska göras på CD 6-12 i vanliga fall, men jag har inte haft mens på 45 dagar och fick ändå göra detta, totalt spontant. Detta slutade i stress, rädsla och i brutala smärtor när kateter fördes in. Jag kan inte beskriva smärtan mer än att det, med handen på hjärtat, va den värsta smärtan jag någonsin känt. Började kräka, gråta, skrika. Läkaren fortsatte och jag kände smärtan igen (hon hann inte ens börja spola in saltlösningen). Detta slutande i panikångestattack, personalen fick larma och jag får ett akutteam över mig. Aldrig varit med om liknande och är totalt ärrad och förstörd över händelsen. En jättetraumatisk upplevelse. Jag har skickat ett långt mail till VC ang att något gått väldigt fel till, och inväntar svar. 

Men, till min egentliga fråga. Nu, i efterhand har jag fått mina journaler där det bland annat står att jag har en 2mm tunn slemhinna. Aldrig något jag hört innan. Av läsning på internet ska slemhinnan helst vara 10-15mm tjock, och för att ett embryo ska kunna fästa ska slemhinnan minst va 7mm. Detta får mig att fundera på om detta varit problemet hela tiden, men ingen annan läkare som märkt detta? Om min slemhinna alltid varit 2mm är det inte konstigt en graviditet inte tagit sig? En släkting som är läkare berättade för mig idag att om kroppen inte känner att den orkar ägglossa under en lång period så kan jag räkna med att utveckla östrogenbrist. Hon trodde till 99,9% att jag har brist på östrogen. Jag har tagit alla sorters prover men aldrig östrogen, progesteron och har nu bett om att få kolla detta.

Bör jag vara orolig över min 2mm tunna slemhinna? Någon annan med tunn slemhinna? Förblir den såhär eller hjälper det med östrogen? Kan jag köpa östrogentillskott receptfritt eller behöver jag få det utskrivet? Kan jag genomgå en IVF när jag är så tunn slemhinna? Jag får ju inget svar av vården, varken på mitt möte eller på mitt mail så nu är jag desperat och vill ha svar från någon med liknande erfarenheter.

Tack på förhand, från en totalt nedkörd och förvirrad tjej med övertydliga signal om att min kropp varken är trygg eller nöjd

Ja, det är både nervöst, pirrigt och lite jobbigt på samma gång 😜 Börjar nog med sprutorna på onsdag tror jag, ska ringa Livio imorgon då jag tror mensen drar igång imorgon. 

Jag och mitt ex gjorde fertilitetsutredning men ingen IVF, så det blir första gången för mig. 

Hur känns det för dig? När har du testdag? Jag hoppas så att det tar sig denna gången för dig! 🥰 Kan du tänka på annat på dagarna än att försöka känna efter? Hur många dagar efter en återinföring tror du att man kan känna något? :)