Vi som försökt en längre tid - första barnet

Vickan31 skrev 2022-09-19 15:24:55 följande:

Men vad härligt, superbra att det blir redan denna cykel och nu på fredag!  Det gör du helt rätt i, om allt går som vi hoppas så kommer du ju inte kunna dricka eller äta vissa ostar på ganska länge - fingers crossed!  Jag har bara gjort en färsk återföring, hur är det när det är fryst, behöver du göra någonting särskilt innan återföringen på fredag? Eller är det först efter återföringen du behöver göra något, som att ta lutinus eller liknande? 

Ja ovissheten är ju alltid tärande tycker jag. Jag har hittills bara fått prata med en barnmorska som var lite osäker på vad läkaren tyckte om vi behövde vänta ett helt år eller inte, men hon trodde att det kunde räcka med 6 månader alternativt att vi skulle börja bara med en spolning av äggledarna och göra en hel utredning när det gått 12 månader. Jag har skickat in mina papper från min fertilitetsutredning som jag gjorde med exet så ska läkaren titta på det för att kunna ta ställning till när vi kan få hjälp och i så fall vilken typ av hjälp. Känner mig så otålig bara, som att klockan tickar samtidigt som tiden upplevs gå så otroligt långsamt just under barnförsöken.

Nej behöver inte göra någonting! Blir en helt naturlig cykel, så behöver inte ta extra progesteron med lutinus och/eller cyclogest alls. Vad jag vet nu iallafall hehe, men som det lät på barnmorskan skulle jag slippa allt sånt. Oerhört skönt och tror det kan vara vår grej att köra i en helt naturlig cykel. 

Skulle det inte ta sig nu kanske man vill ha extra progesteron vid nästa försök, men det får bli ett problem då isåfall. 

Vickan31 skrev 2022-09-26 09:13:20 följande:

Mirabilis89: Jag har tänkt på dig i helgen och hållit tummarna extra hårt för att allt gick bra med din FET i fredags och för att du nu ska ruva på guldägget 

Tack!! So far so good, eller hur man ska säga.  Testdag 7/10 men lär ju säkerligen tjuvtesta innan dess. 

Analyserar ju givetvis redan nu, ev. lite molvärk/mensvärk som dagen innan jag får mens men kan ju lika gärna vara inbillning i princip. 

I vanliga fall brukar jag ha rätt ont i brösten såhär 7 dagar efter ÄL men det har jag inte nu. Alltid någonting annorlunda typ? 

Vi får väl se, men jag får en bra känsla iallafall. Blastocysten vi fick tillbaka hade även börjat kläckas, och det ska bara vara fördelaktigt om jag förstått det rätt. 

Ja hej och hå, vilken jävla resa vi haft de senaste månaderna... Första ET direkt vid första IVF tog sig ju inte, men sen fick vi göra FET direkt. Och fatta chocken när jag då på RD5 fick ett svagt plus med testa tidigt! Mitt livs första plus.

En större blödning innan testdag på RD19, men när testet sen var starkare än någonsin på testdagen så fick vi ju hopp igen och räknade med att allt var som det skulle. Men så var det ju inte.

Tidigt VUL v. 7+1 visade tyvärr på missed abortion/ofostrig graviditet. Medicinsk abort med cytotec och grejer direkt, vid uppföljning 2 v senare var det fortfarande rester kvar (vilket jag misstänkte, graviditetstesten fortfarande lite väl starka om än svagare). Ny cytotecbehandling. Vid uppföljning nämen se på fan, fortfarande rester kvar och tydligt positiva test! Nu hade jag/vi gått vidare rent mentalt och jag var mer jävligt less på att det tar sån tid och att vi nu inte hinner med nästa FET innan jul (har tack och lov 2 blastocyster kvar i frysen). Det var bara att boka in en kirurgisk abort som marsipanrosen på tårtan. 

I dag blev det av och allt gick bra. Jag tyckte väl i ärlighetens namn att det var lowkey lite spännande att få prova på det här med narkos (aldrig blivit sövd innan). Blev snurrig i bollen av nedsövningen när jag låg i gynstolen och sen vaknadde jag upp på britsen 20 min senare när sköterskan frågade om jag ville ha fika. Har förflyttat mig från salen i rullstol ("ehh nej vännen, du var alldeles för lullig för att få gå" ) och fått på mig fina nättrosor med jättebinda och har inget som helst minne av det. Störtskön narkosläkare med. På det stora hela en väldigt bra upplevelse så, har inte speciellt ont och blöder inte allt för mycket (nog vad som är en vanlig mens för de flesta). Nu på kvällen känner jag mig som bakis och trött ungefär, absolut hanterbart. Återbesök den 12:e för uppföljning av det här (och på en klinik bara några kvarter från mitt jobb, jackpot!)

Bara så-förbannat-segt att allt drar ut på tiden. Frustrerad och irriterad, men tack och lov behöver vi nog bara vänta in nästa mens och sen göra nästa FET på äl efter det. Det lär isåfall bli kring min födelsedag i januari, prick ett år efter vi började utredningen. Det måste ju betyda något bra tänker jag! Och nu har vi gått igenom alla jäkla missöden man nu kan hålla på med i det här ungefär, nu är det avklarat och nu har vi gjort vår del i det tänker jag hehe. Nästa FET tror jag kommer gå vägen faktiskt, uppenbarligen gör ju min kropp allt vad den kan för att behålla en graviditet, den vill ju verkligen vara gravid. 

Nä, nu lämnar vi skiten bakom oss och blickar framåt mot nästa år. Och vem vet, vi kanske blir en av de som plötsligt råkar bli gravida på första äl efter en skrapning såhär så att vi får ett julmirakel. Konstigare saker har ju hänt! 

Efter det segdragna uteblivna missfallet i höstas som upptäcktes på VUL i v. 7+1 med två medicinska aborter och en kirurgisk abort som följd var det äntligen dags för vår andra FET (ET i september gav inget plus, första FET slutade ju som ovan) i dag. 

Konstiga känslor den här gången. Rädd för att inte lyckas, rädd för att lyckas och att jag inte kommer kunna glädja mig åt ett plus förrän/om det visar sig gå vägen på VUL. Och samtidigt en känsla av likgiltighet, som iof är rätt skön med, att vara neutral i det liksom. 

Väldigt skönt dock att göra i en helt naturlig cykel som innan, så jag slipper ta cyklogest/lutinus och grejer. 

Mellsson: 30/1 blir testdag, men vi lär väl testa på söndagen dagen innan, lite skönare att göra det på helgen tänker jag. 

Vickan31: Ja det blev ju en sjujäkla tripp med alltihop! Om man ska se något positivt i det så var det ganska kul att prova på att bli sövd iom den kirurgiska aborten iallfall. 
Ja jg hoppa det med. Och som läkaren sa, jag blev ju faktiskt gravid ändå, så uppenbarligen kan ju den biten fungera! I dag har jag liiite molvärk som jag inte hade efter senaste FET, och fick lite ?rosa på pappret? nyss, så kan ju alltid hoppas det var en nidblödning eller nåt hehe. RD1 i dag, bara 13 kvar då x)

Naeh, det gick inte vägen den här gången tyvärr. Testat negativt tre dagar i rad nu, och även om BIM är nu på onsdag och testdag är den 30/1 så förstår vi ju att det är ?kört?. Jaja under sker och hej och hå men nä, realistiskt får vi ställa in oss på nästa omgång.

Jag tänker dock vilja försöka prata med läkaren OM det är något vi kan göra annorlunda för nästa FET (har en kvar i frysen nu). Har de cyklerna som varit efter missfallet haft en del spottings (som jag aldrig innan IVF haft) så funderar på om det kanske vore bra att prova tex extra progesteron nästa gång iallafall, trots ?naturlig? cykel. Är ju inte alls säkert det hjälper men skadar ju inte ta utifall att liksom? Och så har jag ?läst? att man kan göra en halv-stimulerad cykel ungefär och ge en extra ovitrelle/ägglossningsspruta i samband med positivt äl-test för att boosta och verkligen säkerställa ägglossningen ungefär. 

?eller så är det så att den här ?batchen? av embryon inte var bra så vi får göra en ny sprutomgång senare iallafall. Vill jag ju helst inte förstås men är det så så är det? Blir det så kommer jag vilja vänta till mitten av aprils mens iallafall så att jag hinner åka på min födelsedagsresa till Paris och få äta och dricka gott ?fritt? isåfall. 😁