Vad har du för fördomar om de som har/vill ha många barn (och hur många är många enligt dig)?

Jag är själv nummer 9 i en stor barn-skara och utifrå erfarenheterna från min uppväxt har jag valt att själv bara ha ett barn.

Därför tycker jag att många barn i en familj börjar redan vid 2 barn. Men många barn som är till nackdel för barnen redan vid 2, eller 4.

Från mina erfarenheter vet jag att om det är så många barn som 9 så blir de yngsta mer uppfostrade av sina syskon än av sina föräldrar. Barnen får väldigt lite tid med sina föräldrar. Väldigt lite hjälp på alla sätt.

Jag tycker att föräldrar som väljer att skaffa många barn är egoistiska idioter, som inte tänker på barnens bästa utan mer på sig själva. En del vill heller inte jobba och ser många barn med mycket barnbidrag som något ekonomiskt substitut till jobb. Idioter!

Jag är ju bara ett exempel.

I min familj fanns ingen ordning, inga läggtider, inga städrutiner, aldrig veckopeng, aldrig lördagsgodis, aldrig godnattsagor, aldrig läxläsning... Det var kaos.

Middagen var oftast te och mackor. Tack skolan för alla goda luncher!

Men visst det blev ju folk av mig. Jag ville ha mina föräldrars uppmärksamhet och försökte på många sätt. Jag gick bland annat ut gymnasiet med 4.9 (har nu ett mycket välbetalt jobb).

Jag började också jobba som 15-åring. Jag fick ju aldrig någon vecko-peng och några pengar vill man ju faktiskt ha för att kunna göra saker med sina kompisar. Fortsatte sedan med att jobba kvällar, helger, lov under hela gymnasietiden och även under universitetet. 

Jag kan inte säga att jag har någon nära relation till mina föräldrar, inte mina äldsta syskon heller... Den äldsta flyttade, flydde, ju också hemifrån när jag bara var något år gammal...

Du läser mina inlägg dåligt för jag skrev precis att

jag är bara ett exempel.

Men inge kan ta mina erfarenheter och mina upplevelser ifrån mig.

TS efterfrågade dessutom fördomar.

Mina fördomar om folk som skaffar många barn är att de är egoistiska idioter som inte tänker på barnen.

Ja, jag vet hur min barndom var.

Du är också bara ett exempel, eller dina barn, var det du drog som exempel... Najsipasji, Mina föräldrar sa nog också att jag hade det bra.

Tråden handlar dessutom om fördomar. Jag drog lite om mina erfarenheter eftersom de ligger till grund för mina fördomar.

Precis "min erfarenhet" Vi var flera barn i min familj som blev mer eller mindre uppfostrade av sina syskon.

Hur mycket du än vill det så kan du inte ta mina erfarenheter ifrån mig.

Dessutom har du helt missat vad tråden handlar om. Läs rubriken några gånger.

Kan det vara så att du har dåligt samvete för dina barn?

Är det därför du reagerar så hårt på att någon inte mått bra av att ha så många syskon?

Dessutom skrev jag aldrig att var var nio barn.
Jag skrev att jag var nummer 9.
Läs lite bättre innan du börjar spy galla.