Hur fort får man gå vidare?!

Så klokt sista meningen!!!

De enda skyldigheter man har är att betala underhåll till barnet och ge mat och nånstans att bo. Resten är ena fria vilja och inget du kan kräva.

Även om de skulle kunna vara en ålderskris så har han valt henne och ska ha barn med henne. Han kommer inte tillbaka. Punkt.

Jag förstår dig, å va jag förstår dig!!!

Man känner sig bortkastad, värdelös, oälskad, lurad osv. Det du måste inse är att det är HANS problem!!!

Det är han som har problem med känslor, empati, värderingar!! Det har inte med dig att göra egentligen.

Jag va tillsammans med mitt ena ex i sex år, när vi precis fått vårt andra barn fick jag höra att han träffat en ny intressant kvinna och att de börjat planera ett liv ihop. Han bad om ursäkt och ville ha mig tillbaka. Jag förlät och vi gick vidare ihop. Levde ihop i 7 år till och han behandlade mig som skräp under dessa år. Är så glad att jag valde att fortsätta med honom gör jag lärde mig sååå mycket!! Hur han behandlade mig, sättet han pratade till mig, om mig och om andra med mig fick mig att inse att han har stora problem.

Även nu, flera år efter vår separation kan jag nästan skratta åt hur patetisk han är. Han går från kvinna till kvinna, lovar dem världen och dumpar dem efter några veckor. Jag har kommit till insikt att det är HAN och inte jag. Och jag hoppas att du kommer komma till denna insikt med ditt ex också!!! Det är han, inte Du!!

Det är helt upp till en hur fort man tycker att man kan gå vidare. Du måste sluta fokusera på honom och hans liv, och börja med att jobba på ditt.

Skit i honom, börja gå i terapi. All ilska är helt normalt, klart du är arg! Det var inte såhär du såg din framtid. Så ta hand om dig själv nu. Jag gjorde precis detta, och helt plötsligt en dag så slutade jag vara arg, och bry mig om honom.

Precis!! Hemskt på flera sätt men när jag hört att mitt ex dumpat ännu en kvinna kan jag känna lättnad för hennes skull. Man ska inte tänka så, jag vet, men känner verkligen att tänk va skönt att hon blev av med honom innan han kom till stadiet att trycka ner, förnedra, bedra osv.

Försök se det så ts. Du har blivit befriad från ett förhållande med en man som inte behandlar dig med den respekt du förtjänar!!

Han var garanterat kär i henne

Din son kommer få ett syskon och det är något som är bra för honom i livet

Du tjänar inget är att gräla med hans nya

Farmor kommer älska sitt barnbarn

Börja dejta nu och lev livet. Om du skilde fig så snabbt var nog inte ert äktenskap så som du nu i efterhand tror

Har dock hört att han inte ville ha barnet, utan hon behöll det mot hans vilja. Bara en sådan sak. Min f d svärmor ser inte fram emot det här barnet, hon grät när hon fick veta och har mått dåligt sedan dess. Hon kommer inte att ta till sig barnet på samma sätt som med vår son har hon sagt. Hon belastar sig själv över allt som hänt.

Vår son är såpass gammal att det inte tillför honom någonting att få ett syskon nu. Har svårt att se att de ska ha någon kontakt.

Tack vare det han gjorde har det gjort att jag inte kan lita mer på män. Vet ej heller var man träffar andra män.

Fy fan, vilket sätt. Jag tycker att du ts beter dig förkastligt.

Du verkar påverka din son att ta avstånd från pappan och hans nya familj. Glöm exet, låt honom få vara lycklig med sin nya familj och straffa inte ett oskyldigt ofött barn.

Kan hända, dock är det är inte enbart jag i familjen som känner såhär. Mamman är totalt förtvivlad över detta och har fått fyra månader på sig, liksom sonen att ställa in sig på detta. Lycklig vet jag inte, barnet är som sagt vare sig önskat eller planerat (exets egna ord) och han har lidit otroligt utav detta också. Inte för att jag bryr mig så mycket om det. Men att som utomstående komma och förstöra så totalt för en familj på det här sättet kan ju inte bädda för annat än problem för alla inblandade, inklusive det nya barnet där hon inte direkt lagt upp de bästa förutsättningarna som jag ser det.

Jag tycker det är fel av ditt ex (och dig och din svärmor) att lägga över skulden på den nya kvinnan för att hon blev gravid.

Han har väl också ett ansvar.

Om han inte skyddade sig så får han helt enkelt stå sitt kast.

Jag vet att det är skitjobbigt att vara i din situation.

Men man måste ändå försöka acceptera situationen och gå vidare. Även om det är svårt.

Du har dessutom ett barn att tänka på som inte får hamna i kläm.

Du kanske behöver hjälp? Samtalsterapi kan kanske vara något?

Det hjälpte mig.

Precis. Hon är den som snärjt honom. Han hade aldrig tidigare varit otrogen. Visst kunde han kommentera andra kvinnors utseenden, vilket jag inte uppskattade. Då slutade han med detta. Han umgicks med de han delar hobby med. Även bland dessa män råder delad uppfattning om vad som är etiskt beteende i ett seriöst förhållande eller äktenskap.

Ungefär hälften är trofasta och andra hälften är skandalösa helt enkelt, trots barn med i bilden.

Ingen av dessa bemödade sig med att berätta för mig om sveket utan alla lät mig gå i tron att allt var som vanligt.

Har pratat med en av dessa killar för att få fram sanningen. Har även läst i exets telefon under tiden vi var tillsammans. Denna kvinna började med att gå fram till honom på fest, helt ogenerat. Gift småbarnsmor. Hon tiggde även om hans nummer, om en dejt/uppmärksamhet osv. Efter det är det han som betett sig svinigt åt. Hon förförde alltså honom i vetskap om att han var upptagen. Jag tycker således inte ett dugg synd om henne eller hennes barn.

Det var inte så snyggt av honom att vara otrogen, men efter tre år borde du ha kunnat gå vidare med ditt liv. Du lägger stor skuld på den nya kvinnan, men jag har svårt att tro att din man sökt sig till någon annan och dumpat dig för henne om han varit nöjd med ert förhållande.

Nej hon har inte snärjt honom. Han bär hela ansvaret själv för sveket och att han svek sin familj. Han kunde säga nej, men valde att inte göra det utan valde att ha sex med henne.

Hon bär enbart ansvaret för sig själv.

Så lägg skulden där den hör hemma, d.v.s DITT ex.Det är helt okey att säga att "det är inte dugg synd om den andra kvinnan".

Det som INTE är okey att säga är "de är inte synd om hennes barn".

Hennes barn är helt oskyldig, de har inget att göra med vad deras mamma gör. Barn har aldrig ansvar eller skall bära skuld för vad deras föräldrar gör.

Så att säga att det "inte är ett dig synd om barnen" så skall du sätta på dig dumstruten och ställa dig i ett hörn och skämmas och skämmas ordentligt.

Fy f*n man behöver inte vara direkt vidrig och ta ut ilskan och det stora sveket du blev utsatt för, på oskyldiga barn.

Skäms ordentligt med dig TS.

Det är alltid enkelt att skylla på utomstående i stället för att rannsaka sig själv och fundera över om man kunnat göra något annorlunda för att rädda äktenskapet innan det blivit för sent. Jag tror inte att ts och mannen hade ett jättebra förhållande  innan den andra kvinnan kom in i bilden.

Varför ska TS rannsaka sig själv över att idioten inte kunde hantera ett eventuellt missnöje på ett värdigt sätt utan var bara tvungen att bete sig som en idiot?

Om deras förhållande var så dåligt som du säger, var han tvungen att vara otrogen, eller kunde han valt att hantera det på ett bättre sätt?

Sluta blanda ihop problem och hur människor väljer att hantera problem. Eventuella problem i förhållandet kan de båda ha bidragit till, hur han valde att hanterad det, dvs att han VALDE att bete sig som en idiot istället för som en vuxen har ingenting med TS att göra.

Ja, hon framstår inte direkt som så mycket mer sympatisk än mannen eftersom hon vill låta sin besvikelse över att vara försmådd gå ut över både sitt eget barn och mannens kommande barn.

Han ville inte ha fler barn var han tydlig med när det gått ett antal år utan att lyckas med ett andra barn. Jag började använda skydd och använde dessa till punkt och pricka. Det har aldrig varit några som helst problem för mig. Jag har väldigt svårt att tro att man blir gravid med skydd. Att där ifrån sexan välja att behålla barnet mot den andres vilja. Att han träffar en sådan kvinna gör att jag vill hålla min son långt borta från henne.

Men varför vill du att han ska kämpa för er? Varför vill du ha honom tillbaka när han har visat så tydligt vilket svin han är?

Han har uppenbarligen inte sådana känslor kvar för dig. Det måste du acceptera.

Så varför vill du leva med någon som inte älskar dig?

Tycker du inte att du förtjänar bättre än så?