Hur fort får man gå vidare?!

Jag förstår också att hon skäms. Hon gråter ofta i telefonen när vi pratar och uttrycker också vad denna smutsiga skilsmässa får för konsekvenser för vår sons mående. Det är precis så mina tankar går. Jag har svårt att bara låtsas som ingenting och låta honom komma undan med detta. Ingen förlåtelse från hans sida, ingenting. Han offrar gladeligen möjligheten att få umgås med sin son dagligen för att få ha sina nöjen vid sidan av. Det är så uppenbart. Jag bad honom att visa mig lite respekt genom att inte ha kontakt med henne under separationen och under de första månaderna efter.
Gällande barnet han ska få tycker jag att det känns sjukt att det trots allt är ett totalt oönskat barn som mot allas vilja ska födas in i familjen. Jag vet även via hans mamma om att han gick så långt att han lämnade henne pga detta med all rätt enligt mig. Jag fick inget veta förrän väldigt nyligen. Ingen i familjen känner kvinnan eller är speciellt intresserade av detta heller. Som tur är bor hon långt bort. Ledsen att behöva erkänna att jag känner så, men så är det. Jag undrar om han känner att det var värt att splittra familjen och även grusa sonens förtroende för... detta?