Jag har ingen partner och inga barn. Jag vill inte leva ensam längre men jag har insett att det inte finns någon man som vill ha mig därute. Jag vaknar med väldigt stark ångest varje morgon, om dagarna skakar jag av ångest då jag tänker att jag kommer att få leva själv resten av mitt liv. Jag har återkommande tankar på självmord och ja, jag tänkte väl att jag skulle ha man och barn men aldrig hittat ngn som vill ha mig, tack för mig,
Ok då måste jag var otroligt ful då. För jag kan inte få en man på det sättet du och Lisa skriver om här i tråden. Hur ska jag kunna få en man när ingen svarar mig på dejtingsajter eller mailar till mig? Ingen kommer heller fram och pratar med mig på krogen. Så hur ska jag göra?
Ok då måste jag var otroligt ful då. För jag kan inte få en man på det sättet du och Lisa skriver om här i tråden. Hur ska jag kunna få en man när ingen svarar mig på dejtingsajter eller mailar till mig? Ingen kommer heller fram och pratar med mig på krogen. Så hur ska jag göra?
Utseendet kan du påverka.
Är du smal och vältränad? Jag dejtade en tjej som inte var direkt fin. Men hon hade en snygg kropp. Smal och vältränad.
Tyvärr, matchade vi inte personligshetsmässigt istället. Annars hade det kunnat blivit nåt.
Varför måste en man komma fram till dig på krogen??
Jag brukade oftast ta första steget - alltså gå fram till killar först och det funkade bättre än tvärtom...
Har bott i Stockholm i många år nu. Jag minns att jag nästan blev helt paralyserad och gav upp när jag 27 år och dåvarande sambo/pojkvän gjorde slut. Orkade inte dejta, hade inte sex på flera år, tänkte hoppa ner i kanalen, eller lägga mig stupfull på isen och somna in. Jobbade samtidigt men det var på jobbet jag gav min energi. Sen sov jag bort fritiden
Självklart hade jag nog en depression, jag visste att jag borde gå till en psykolog, men tyckte inte jag hade råd. Tänkte också att en psykolog ändå inte skulle kunna hjälpa mig.
Känner igen mig i det att känna sirg, rädsla, ensamhet och längta efter en familj.
Efter 5 år så lossnade det och jag träffade så småningom min nuvarande sman och fickbbarn i sista sekund nästan.
MMen om jag inte träffat honon så hade jag nog hamnat på psyket till slut. Det är jag helt övertygad om.
Jag läser ett och annat på nätet och en del mäns syn på kvinnor är skrämmade. Det verkar som att det finns ett anta som tycker att kvinnor är för gamla efter 30.
Att kvinnor som inte har en man eller tidigt skaffar barn får skylla sig själva.
Men det är faktiskt så att det ofta är männen som väljer.
Hej!
Jag känner igen mig så i det du skriver. Jag levde med den ångesten i så många år. Jag är 40 år och har aldrig haft en pojkvän. Jag har så många gånger frågat mig vad som är fel på mig. Jag har frågat mina vänner om jag är en väldigt udda person, utan att märka det själv. När jag träffat kvinnor som borde vara omöjliga att leva med, men som ändå är gifta, så har jag tänkt att just jag måste vara världens mest misslyckade person. Jag har gråtit mig till sömns och vaknat i outhärdlig ångest. Jag har försökt fylla mina dagar med jobb och fritidsaktiviteter för att ständigt vara sysselsatt och därmed inte ha tid att känna ångest.
När jag var 35 insåg jag att jag kan leva utan en man, det kan jag ändå acceptera. Men jag kan aldrig leva utan barn. Jag bestämde mig för att fokusera på att få barn på egen hand, istället för att fortsätta jakten på en man. Det valet förändrade mitt liv. Även om jag sedan hade en lång och emellanåt ångestfylld kamp framför mig att bli gravid, så försvann den där ständiga ångesten.
Idag lever jag som ensamstående mamma till en underbar dotter. Det är kanske inte alls lösningen för dig. Jag ville ändå dela med mig av min historia, då det du skriver hade kunnat vara jag för ett par år sedan.
Jag önskar dig all lycka i livet. Jag hoppas verkligen att du kan hitta en man, eller i annat fall något annat som lindrar ångesten. Jag tycker också att du ska söka psykologhjälp. Det vågade inte jag göra för att jag skämdes över att inte ha träffat någon. Så här efteråt inser jag att det hade varit bra.
Många styrkekramar till dig.
Jag har ingen partner och inga barn. Jag vill inte leva ensam längre men jag har insett att det inte finns någon man som vill ha mig därute. Jag vaknar med väldigt stark ångest varje morgon, om dagarna skakar jag av ångest då jag tänker att jag kommer att få leva själv resten av mitt liv. Jag har återkommande tankar på självmord och ja, jag tänkte väl att jag skulle ha man och barn men aldrig hittat ngn som vill ha mig, tack för mig,
Glömde skriva att jag hoppas att TS och alla andra ensamma därute snart träffar en en riktig kärlek som håller. Det är du/ ni alla värda!
Glömde skriva att jag hoppas att TS och alla andra ensamma därute snart träffar en en riktig kärlek som håller. Det är du/ ni alla värda!
Hur ska vi träffa någon?Hur kan man lita på någon och att det är äkta?