Borde jag skaffa barn?

Jag har inte exakt dina känslor, men kan berätta hur det varit för mig. 

Jag har alltid sett framför mig att jag ska ha familj, men har nog inte riktigt känt det där skriande behovet, sån extrem barnlängtan som en del får. Trots att jag snart börjar tippa över från att vara närmare 40 än vad jag är 30. 

Jag har alltid också velat uppleva en graviditet för jag tycker det verkar väldigt spännande, däremot har jag en förlossningsfobi. Alltså: jag är inte lite "orolig" utan har en ren fobi och tycker förlossningar är det vidrigaste och äckligaste jag kan tänka mig. Detta har förstås ingen koppling till barnet i sig, det är bara att jag inte kan se min kropp utstå det. Jag kommer få kejsarsnitt. 

Amning har jag inga problem med, inga psykiska problem whatsoever utöver just denna fobi som jag haft sen ungdomen. 

Nu har jag en liten bebis i magen och har precis börjat vänja mig vid tanken på att den faktiskt ÄR där i. Det var en konstig känsla när jag började kunna känna ett put på magen. Inte bara rosa moln, helt ärligt. Konstigt, liksom! Men jag ser fram emot att det börjar synas och jag kan känna bebisen.

Jag tror inte man behöver känna den där enorma, galna barnlängtan, utan man kan vilja ha barn på ett sansat sätt också. Jag hade gärna tagit 2-3 år till och förberett mig i tanken, men dom åren har jag inte, så vi tog beslutet att nu sätter vi igång. Sen fick vi två missfall och då förstos jag ju hur gärna jag ändå ville. Och du har ju varit gravid och blev glad då. Det är ett stort beslut och jag har all förståelse för att det inte alltid är himlastormande glädje. Ibland slår det mig, och då undrar jag på riktigt "vad har vi gjort" men det är ju inte att jag ångrar mig, utan bara att det stora i det hela slår mig. Du är bara 26 så jag tycker du ändå kan ge det nåt år till att verkligen känna efter!