• Anonym (Otilläcklig)

    0 sexliv

    Första gången jag skriver eget inlägg men behöver tips å råd. Vet inte vad jag ska ta mig till längre.

    Är gift sen 6år tillbaka har en liten unge som går i förskolan.

    Jag å min fru har sen barnet kom knapprar något samliv. Oftast jag om inte alltid jag som försöker få till det, men får alltid ursäkter som att "jag är trött" med mera... Ligger med varandra max 10ggr om året och jag är en sådan med hög sexlust å vill få till de 3-4 ggr i veckan men vet att det inte kommer att hända. Numera hittar jag inte ens mod att förföra då det är jobbigt med alla nej. (Självförtroendet är inte på topp). Nu är det så att jag har hittat en dildo som legat gömd och som sent igår la jag märke till att den var "förflyttad" å då förstod jag direkt att hon hellre tillfredsställer sig själv än att rå om varandra. Jag har tagit upp vårat sexliv flera gånger utan respons. Känns mer som att hon är gift med mig å har barn å att hon är nöjd med som det är. Ikväll kommer jag konfrontera henne med sexleksaken å fråga varför jag inte räcker till. Jag kommer absolut inte leva så här resten av mitt liv. Hon skyller emellanåt att hon inte orkar ha sex översätta, så jag har mer eller mindre gett henne sovmorgon varje helg så att hon kan vila upp sig. Men nu förstår jag varför hon är extra glad när hon duschat eller sovit i gästrummet...

    Ursäkta långt inlägg...

    P.S vet egentligen vad jag vill med det här inlägget men känner mig otillräcklig, hjälplös och sårad

  • Svar på tråden 0 sexliv
  • Nutid
    Anonym (Greta) skrev 2021-06-16 04:56:12 följande:

    Låter som en riktig mansbebis. Dessutom är det ingen rättighet att få sex.


    Vad menar du?

    Jag tycker att TS verkar vara en olyklig man som älskar sin fru.
    Att han är förstående till att hon inte känner lust och väntar på henne.
    Han är dessutom konstruktiv när han vill att de tillsammans skall söka hjäp att hitta tillbaka med parterapi, vilket hon inte vill.

    Nu förstår jag att onnani och lust till sex inte behöver vara samma sak, men kan du förstå att TS blir ledsen och känner sig förminskad angående sexleksaken?
    (känsla inte fakta)

    Nu hör vi bara TS version och inte hennes, det är mycket troligt att hon också känner sig olycklig t.ex. att hon tänker att han tänker bara på sex och bryr sig inte om mig, han visar inte sina känslor och ignorerar mina. kan han inte förstå att jag inte vill ha sex när jag nyligen fött barn jag känner mig inte alls bekväm mid min kropp efter det, m.m. Vi vet inte.

    Men som jag uppfattar det så är det mer hon som skule vara barnslig, om man är i ett förhållande ignorerar den andres behov.

    Nu rent faktiskt så tror jag det är jättedumt att på någotvis ha en anklagande ton om man ens ska ta upp sexleksaken. Det kan faktiskt vara så att det är hennes sätt att jobba på problemet att genom onani hitta sin egen lust igen.

    MEN, att inte kunna förstå TS känsla av otillräcklighet är brist på empati.

    Jag har varit i samma situation där jag vet att min fru som veckopendlar har köpt sexleksaker (vi har inte haft sex på 5 år). Jag tänkte att det var possitivt, att hon i alla fall har lust och jag har inte haft en tanke på att andas ett ljud över att jag vet att hon har köpt dildosar. Men jag förstår TS.
  • Anonym (Rullarmedögonen)

    Ni som skriver konfrontera inte henne angående hennes onani. Hade ni sagt likadan om det var en kvinna som skrev att hennes man titta på porr och runkar?

    Ska ett äktenskap fungera tycker jag att båda partner har ett ansvar att se till och göra tid för varandra.

    Har du funderat på att skaffa barnvakt och tar ut frugan på en dejt lite då och då? Vi kvinnor vill känna oss speciella, vi vill blir smickrad med fina komplimanger. Efter barn känner vi oss ofta inte sexiga hur mycket du än säger det till din fru hon kommer inte att tror dig gör de andra små sakerna som du vet hon hade uppskattat då kommer du att får mer sex.

    Ge inte upp bara för att ditt ego blev lite sårad. Det är din fru.

  • Nutid
    Anonym (Rullarmedögonen) skrev 2021-06-18 11:14:26 följande:

    Ni som skriver konfrontera inte henne angående hennes onani. Hade ni sagt likadan om det var en kvinna som skrev att hennes man titta på porr och runkar?

    Ska ett äktenskap fungera tycker jag att båda partner har ett ansvar att se till och göra tid för varandra.

    Har du funderat på att skaffa barnvakt och tar ut frugan på en dejt lite då och då? Vi kvinnor vill känna oss speciella, vi vill blir smickrad med fina komplimanger. Efter barn känner vi oss ofta inte sexiga hur mycket du än säger det till din fru hon kommer inte att tror dig gör de andra små sakerna som du vet hon hade uppskattat då kommer du att får mer sex.

    Ge inte upp bara för att ditt ego blev lite sårad. Det är din fru.


    Det viktiga angående onanin är att det inte får upplevas som en anklagelse.
    Jag tänker att det borde vara lika om det vore en man.

    För mig är onani till stor del förknippat med skam, om jag skulle bli konfronterad angående onani och porr med anklagande känsla. Skulle det inte alls bli bra, 

    Om hon istället skulle fråga mig om jag onanera hur ofta eller när jag gjorde det senast m.m. så skulle det funka.
  • Anonym (Göte)
    Anonym (Otilläcklig) skrev 2021-06-14 10:39:18 följande:

    Första gången jag skriver eget inlägg men behöver tips å råd. Vet inte vad jag ska ta mig till längre.

    Är gift sen 6år tillbaka har en liten unge som går i förskolan.

    Jag å min fru har sen barnet kom knapprar något samliv. Oftast jag om inte alltid jag som försöker få till det, men får alltid ursäkter som att "jag är trött" med mera... Ligger med varandra max 10ggr om året och jag är en sådan med hög sexlust å vill få till de 3-4 ggr i veckan men vet att det inte kommer att hända. Numera hittar jag inte ens mod att förföra då det är jobbigt med alla nej. (Självförtroendet är inte på topp). Nu är det så att jag har hittat en dildo som legat gömd och som sent igår la jag märke till att den var "förflyttad" å då förstod jag direkt att hon hellre tillfredsställer sig själv än att rå om varandra. Jag har tagit upp vårat sexliv flera gånger utan respons. Känns mer som att hon är gift med mig å har barn å att hon är nöjd med som det är. Ikväll kommer jag konfrontera henne med sexleksaken å fråga varför jag inte räcker till. Jag kommer absolut inte leva så här resten av mitt liv. Hon skyller emellanåt att hon inte orkar ha sex översätta, så jag har mer eller mindre gett henne sovmorgon varje helg så att hon kan vila upp sig. Men nu förstår jag varför hon är extra glad när hon duschat eller sovit i gästrummet...

    Ursäkta långt inlägg...

    P.S vet egentligen vad jag vill med det här inlägget men känner mig otillräcklig, hjälplös och sårad


    Förstår PRECIS vad du pratar om, med undantag av dildon (som i hennes nattugsbord är en eltandborste) är ditt inlägg som hämtat ur mitt eget förhållande. Initiativtagaren tidigare var nästan alltid hon. Hon hann alltid på mig innan jag hann på henne. Sedan flera år nu är det alltid jag (utan undantag). Inte tillstymmelse till inviter från hennes sida, även om jag avsiktligt väntar för att "testa henne". Det var länge sedan jag kände att VI gjorde något. Det mer som att 'hon låter mig' göra det... och bara den känslan gör att man kan må förbaskat dåligt. Släpper hon till för att 'hon vill'... eller är det bara välgörenhet... eller är det priset hon betalar för att dölja hennes ovilja några veckor till?
    Hennes lista med ursäkter är enorm. Bara faktumet att hon aldrig använder samma två gånger i rad, att hon lider så hemskt av saker hon skulle ignorerat förr och att något alltid drabbat henne PRECIS den dag jag försöker, gör att det skriker "tomma ord".

    Det jobbiga är att hon inte har något emot att suga av mig. När man var i 30-årsåldern tyckte man det var helt underbart att bli avsugen. Nuförtiden ligger man där och får anstränga sig för att komma bara för att man är så förbannad... eftersom staken står där i givakt och det man INTE får är uppställt bara en armlängd bort, oftast även utan trosor. Förr i tiden reste man sig bara upp, gick runt sängen och tryckte in den där hon stod färdig på knä. Så nära men ändå så långt ifrån. Ännu mer frustrerande blir det eftersom hon verkar tro att det hon gör med munnen ens ligger i närheten av något som kan kallas "i stället för". Hennes "åt mig" skulle jag klara själv om det var bara njutningen jag ville åt. Det är det där "MED mig" jag saknar.

    Men det står inte på förrän det slipper ut, det som hittills (och för länge nu) stannat i tanken varje gång jag fått dom där ursäkterna till svar: "Är det så att du inte längre vill så säg då för f*n det. Då kan jag sluta fråga och du behöver inte ljuga längre." Då står hon vid vägskälet. Blir det tydligt för henne att jag har mina tvivel får hon inse att det är dags att vara ärlig... eller övertyga mig om motsatsen.
  • Anonym (Z)

    Ni vars tjejer inte längre vill ha sex:

    Antingen har tjejen inte tillräckligt skönt med er. Hon blir inte tillfredsställd och runkar då hellre.

    Eller så tänder hon inte längre på er.

    Det är inte normalt att helt tappa lusten under väldigt långa perioder, om man inte är sjuk/stressad.

  • Anonym (Göte)
    Anonym (Z) skrev 2021-07-12 01:16:59 följande:

    Ni vars tjejer inte längre vill ha sex:

    Antingen har tjejen inte tillräckligt skönt med er. Hon blir inte tillfredsställd och runkar då hellre.

    Eller så tänder hon inte längre på er.

    Det är inte normalt att helt tappa lusten under väldigt långa perioder, om man inte är sjuk/stressad.


    VAD det beror på känns ganska sekundärt för mig. Det är fortfarande ingen ursäkt för att låta partnern tro att allt är som det alltid varit. Det är bara en temporär lösning. När lögnerna börjar brista övergår dom till att kännas mer som förolämpningar än undanflykter.

    Har hennes syn på förhållandet förändrats förväntar jag mig att hon låter mig veta det också. Liksom hon har jag rätt att avgöra om det var det här förhållandet jag planerade att leva i. Vet man inte var man är blir det svårt att avgöra om man vill stanna där.
  • Anonym (Prata om det sabbar)

    Jag vet inte hur man skall lösa det, men jag vet att "prata om problemet" bara leder till bråk, irritation och besvikelse. Kanske även tårar. Med mindre sex som följd. Kanske med sex som blir till pga skuldkänslor/en känsla av utpressning i nära anslutning till "pratet" men inte mer än så, och i förlängningen mindre sex. 

    Så det går inte att prata om det.

  • Anonym (G)
    Anonym (Greta) skrev 2021-06-16 04:56:12 följande:

    Låter som en riktig mansbebis. Dessutom är det ingen rättighet att få sex.


    Ingen har skyldighet att ställa upp på sex men om sexet inte är bra en längre tid har man heller ingen skyldighet att stanna i förhållandet.
  • Anonym (erfaren)
    Anonym (Göte) skrev 2021-07-12 03:01:15 följande:
    VAD det beror på känns ganska sekundärt för mig. Det är fortfarande ingen ursäkt för att låta partnern tro att allt är som det alltid varit. Det är bara en temporär lösning. När lögnerna börjar brista övergår dom till att kännas mer som förolämpningar än undanflykter.

    Har hennes syn på förhållandet förändrats förväntar jag mig att hon låter mig veta det också. Liksom hon har jag rätt att avgöra om det var det här förhållandet jag planerade att leva i. Vet man inte var man är blir det svårt att avgöra om man vill stanna där.
    Jag håller med dig. Det är ett svek att förneka problemet och låtsas som om det regnar när partnern försöker ta upp det. Plötsligt upptäcker man att det gått en massa år medan man gått och hoppats på en förbättring som aldrig kommer att ske.
  • Anonym (Z)

    Det kan vara otroligt svårt att säga till sin partner att den inte får en att njuta. Kanske ett förslag att den part som saknar sex öppnar upp för det? T ex genom att säga: "Är det nåt du vill ändra på med vårt sexliv? Kan jag göra nåt mer för att få dig att njuta? Vill du att vi fokuserar mer på din njutning?" Eller: "Är det så att du på något sätt mår dåligt? Vet du varför du tappat lusten? Jag vill att du ska må bra, är det något jag kan göra?"

    Inte säkert det hjälper såklart, kan ju vara av andra anledningar. Det är ju nåt som är fel om man helt tappat lusten till sin partner.

  • Anonym (erfaren)
    Anonym (Z) skrev 2021-07-12 12:51:58 följande:

    Det kan vara otroligt svårt att säga till sin partner att den inte får en att njuta. Kanske ett förslag att den part som saknar sex öppnar upp för det? T ex genom att säga: "Är det nåt du vill ändra på med vårt sexliv? Kan jag göra nåt mer för att få dig att njuta? Vill du att vi fokuserar mer på din njutning?" Eller: "Är det så att du på något sätt mår dåligt? Vet du varför du tappat lusten? Jag vill att du ska må bra, är det något jag kan göra?"

    Inte säkert det hjälper såklart, kan ju vara av andra anledningar. Det är ju nåt som är fel om man helt tappat lusten till sin partner.


    Jag har alltid fokuserat på min partners njutning på bekostnad av min egen, men det har inte hjälpt ett dugg. Jag får heller ingen förklaring till bristen på intresse, bara förnekanden.
  • Anonym (Göte)
    Anonym (erfaren) skrev 2021-07-12 09:42:04 följande:
    Jag håller med dig. Det är ett svek att förneka problemet och låtsas som om det regnar när partnern försöker ta upp det. Plötsligt upptäcker man att det gått en massa år medan man gått och hoppats på en förbättring som aldrig kommer att ske.
    Man gör sig knappast några tjänster själv heller. Att känna sig bortstött gör att man vill veta varför och får man inget svar är det lätt att börja spekulera och se det värsta. "Tycker hon inte att jag är attraktiv längre?"... "Träffar hon någon som gör vad inte jag gör?"... och sen räcker det med minsta lilla misstanke om osanning någonstans för att oärligheten ska lägga sig som ett paraply över allt annat. "Var det osanning här kanske det är osanning där också." Därifrån är det utförsbacke på allvar...
  • Tom Araya
    Beardtroll skrev 2021-06-14 12:56:40 följande:

    Vad gäller leksaken.

    Den har eg inget med sexlivet att göra. Det är förmodligen bara en hjälp att få komma för att slappna av. Ibland vill man inte ha sex, bara att få komma för att släppa på spänningar och sova.

    Sen.... Hon kanske får mer lust till riktig sex om hon använder leksaken oftare.


    Nja... jag håller med dig delvis...
    Men om man onanerar så finns ju en sexuell lust och behov, men som hon i detta fall inte riktar till sin partner.
  • Mimosa86
    Anonym (Otilläcklig) skrev 2021-06-14 17:27:31 följande:

    Nu är det så att jag tjatar aldrig. Försöker inte ens längre pågrund av alla ratningar. Har också tagit upp om terapi med mera utan resultat


    Nej men du behöver berätta hur du KÄNNER för henne. Säg just detta, att du känner dig otillräcklig, hjälplös och sårad. Att du inte känner att hon älskar dig längre och att du inte kan leva i en kompisrelation eftersom du fortfarande är attraherad av henne. Säg att antingen blir det terapi eller separation- välj. För det funkar inte för dig att leva såhär.

    Vill förtydliga, jag anser självklart att en person har rätt att att inte ha sex om man inte vill detta. Däremot kan man inte lägga locket på och ignorera samtalet, man har en skyldighet att förklara sina känslor och lyssna in sin partners känslor och inte vifta iväg det som oväsentligt. Det är inte respektfullt. Lever man i en tvåsamhet så är man exklusiva när det gäller sex. Vill man inte ha sex mer, fine, men då behöver detta förklaras för partnern så partnern kan göra ett val hur vida hen kan leva under de villkoren eller vill gå vidare.
  • Anonym (Göte)
    Mimosa86 skrev 2021-07-13 00:10:16 följande:
    Nej men du behöver berätta hur du KÄNNER för henne. Säg just detta, att du känner dig otillräcklig, hjälplös och sårad. Att du inte känner att hon älskar dig längre och att du inte kan leva i en kompisrelation eftersom du fortfarande är attraherad av henne. Säg att antingen blir det terapi eller separation- välj. För det funkar inte för dig att leva såhär.

    Vill förtydliga, jag anser självklart att en person har rätt att att inte ha sex om man inte vill detta. Däremot kan man inte lägga locket på och ignorera samtalet, man har en skyldighet att förklara sina känslor och lyssna in sin partners känslor och inte vifta iväg det som oväsentligt. Det är inte respektfullt. Lever man i en tvåsamhet så är man exklusiva när det gäller sex. Vill man inte ha sex mer, fine, men då behöver detta förklaras för partnern så partnern kan göra ett val hur vida hen kan leva under de villkoren eller vill gå vidare.
    Exakt. Man klev in i ett förhållande tillsammans för att den dagens förutsättningar kändes bra. Detta kliv in kommer man senare att upprepa dag efter dag genom att välja mellan att stanna kvar eller lämna. Att då hålla inne med ändrade förutsättningar är att ta partnerns val i egna händer,
  • Anonym (erfaren)
    Mimosa86 skrev 2021-07-13 00:10:16 följande:
    Nej men du behöver berätta hur du KÄNNER för henne. Säg just detta, att du känner dig otillräcklig, hjälplös och sårad. Att du inte känner att hon älskar dig längre och att du inte kan leva i en kompisrelation eftersom du fortfarande är attraherad av henne. Säg att antingen blir det terapi eller separation- välj. För det funkar inte för dig att leva såhär.

    Vill förtydliga, jag anser självklart att en person har rätt att att inte ha sex om man inte vill detta. Däremot kan man inte lägga locket på och ignorera samtalet, man har en skyldighet att förklara sina känslor och lyssna in sin partners känslor och inte vifta iväg det som oväsentligt. Det är inte respektfullt. Lever man i en tvåsamhet så är man exklusiva när det gäller sex. Vill man inte ha sex mer, fine, men då behöver detta förklaras för partnern så partnern kan göra ett val hur vida hen kan leva under de villkoren eller vill gå vidare.
    Detta borde vara en självklarhet, men på FL ses man ofta som elak om man tycker att den som inte är intresserad av sex har något som helst ansvar för att lösa problemet. Den som saknar sex uppmanas att helt bortse från sina egna behov då sex anses vara något oviktigt som utan problem kan ersättas med onani.
Svar på tråden 0 sexliv