Råd kring 7.5 åring

Jag håller helt med er i tråden. För just nu käns jag som häxan deluxe!! Men jag har verkligen fått grå hårstrån av att förklara skuld skam lögner osv? o ändå ljuger hon. Hennes svar är Jag vet inte så börjar hon gråta.. ja jag känner en klyfta mellan mig och henne absolut. Men jag vet inte hur jag ska reparera den. Jag led av en någorlunda förlossningdepression vid hennes födsel och massa sånt. Så tror kärleken blev pausad där från min sida vilket resulterar i att hon idag söker uppmärksamhet. Men så fort jag ger henne uppmärksamhet så ska hon ha saker och tror jag lättar på allt. Dvs banala saker som glass hejvilt och godis osv.. det käns som hon varken fattar om jag ger straff eller tar ?lätt? på en lögn. Provat allt!! Jag vill bara ha en hälsosam relation med henne. hon lär ju hata mig.

Det låter jättejobbig, ni har hamnat i en tråkig spiral och ni är säkert lika ledsna över det båda två!

Men du är den vuxna, du har makten att förändra er relation. Om jag var du så skulle jag börja med att backa och lätta på krav och tjat. Bara backa. Och försöka ha så mysigt det bara går i vardagen. Du behöver inte säga ja till allt hon vill ha, men du behöver inte heller alltid säga nej bara av principskäl. Det är inte hela världen att äta lite för mycket glass ibland.

Du kan också berätta för henne att du upplever att det har blivit lite trist mellan er, att du nog har tjatat lite för mycket, varit kanske lite för arg. Men att du vill ändra på det så att ni kan ha det bättre tillsammans. Försök hitta din kärlek till henne, bakom allt det här jobbiga, och se er relation istället för bara din fostran. 

Det enda ni har lärt henne nu är att ljuga bättre nästa gång.

Jag tror inte på straff och jag tycker inte att det var någon stor lögn att uppröras över för en sjuåring. Det är klart att hon vill vara "perfekt" i era ögon och bättre än sina bröder. Vilken sjuåring vill inte det? Hon vet att hon gjorde fel, det är bra. Tycker hon låter som en helt vanlig unge i sin ålder. 

När du talar om att hjälpa till hemma, gör ni alla gemensam sak då och har en städ-stund där alla gör något? Det brukar funka hos oss. Då får alla varsitt område och det känns naturligt för barnet att delta. 

Exakt där kom det jag försökte få fram . Därför är det bättre att bygga sin relation på ärlighet än straff, så

Ts dotter vågar erkänna att hon gjort fel, då kommer problemet ur världen, mina döttrar är uppfostrade på det viset och jag har inte haft några som helst problem med att dem försöker undankomma sanningen utan de erkänner när dem gjort fel.