Älskar jag min sambo tillräckligt mycket?
Känner igen mig i det du skriver. Var vansinnigt kär i mitt ex, hade gjort precis vad som helst för honom. Nu var han inte otrogen, men vårt förhållande var låg prio för honom, och jag var inte särskilt intressant för honom.
Sen träffade jag min man, och jag skulle inte göra vad som helst för honom, långt ifrån. Jag är heller inte vansinnigt kär. Men jag älskar honom.
Det jag insett är att kärleken för exet inte var hälsosam, och den var antagligen så stark eftersom han var så otillgänglig, ouppnåelig.
Mitt äktenskap är jämlikt, jag står upp för mig själv, tar inte skit, förstår mitt värde. Jag gör mycket för min man, men bara sånt jag själv är bekväm med.
Kanske är det nåt liknande för dig?