Följas åt med vikt och träning fram till 1 okt ( forts. Midsommartråden)

Lifesum är bra! Det klarar du, du är ju snart där :) låter som att du har en bra träningsrutin också.

Jag tror starkt att skillnaden mellan en person som lyckas nå sina viktmål och en person som inte gör det är att den förstnämnda inte låter en vecka med lite fusk påverka hur de äter veckorna därpå. Att man faller för frestelsen (chips är ju det godaste som finns så det är inte konstigt) betyder inte att man ska vara arg på sig själv och ge upp, utan det är bara att glädjas lite åt att man fick i sig något gott och sedan hoppa på hälsotåget igen. :) 

(Nu kanske du inte alls är arg eller ångrar något heller, men jag utgår lite ifrån hur jag brukar tänka när sådant händer. :) ) 

Hur fungerar en sådan våg förresten? Säger den något om hur mycket vätska kroppen innehåller också? Med andra ord, om man tappat vätska men har lika mycket fett i kroppen, går fettprocenten ändå upp? 

Jag skaffade mig en våg till slut. Blev besviken när den stod på 78, min startvikt. Sen vägde jag mig på kompisens våg, den jag vägde in på, och den visade 75. Vilken som nu har rätt spelar mindre roll egentligen. Jag känner skillnad, jag är bekväm i shorts, jag kan ha bikini på stranden utan att tänka på min kropp. Att jag hittills tappat ungefär 3 kg känns rimligt. Att jag hittat ett sätt att äta jag känner mig bekväm med där jag inte offrar livskvalitet eller går och tänker på mat från morgon till kväll känns bra.

Vad bra att du är på bättringsvägen! Ta det lungt bara, det är ingen fara att vara mindre aktiv än planerad, om man precis har varit sjuk. Kroppen behöver tid på sig att återhämta sig .... och det tar energi också, så inte konstig att du går ner i vikt. Lyssna på din kropp!

Nä men, hur du! Du brukar ju säga till oss som (nästan) aldrig är nöjd att vi inte får vara för stränga med oss själva, och nu gör du samma sak. Skärp dig!  

Du har ju ändå gått upp mindre än vad som var din gräns, så du kan vara stolt att du klarade det! Och även om du går upp mer någon gång: så länge du äter bra och rör på dig är det precis vad din kropp och din bebis behöver! Därför finns det inget dålig med viktuppgången. Och extrakilon kan du ta tag i när bebisen är här och du har återhämtad dig. Med din disciplin och tankesätt kommer du att klara det galant, även om du skulle gå upp 25kg under gravidideten.

Vad bra att du gick ner i alla fall! Har du testat att ställa din våg på olika ställen? Oftas visar den olika vikter beroende på golvunderlägget.

Oi, jag har sett många sådana "30 dagar utmaningar" och de brukar vara extem dåliga, tom farliga! Det är nog lungt att göra det om man är hyfsad tränad, men de brukar ju rikta sig till folk som är ganska otränad och lovar att man gör stora framsteg under bara en månad, bara man håller sig till planen. Med de gör fram alldeles för fort - musklerna utvecklas inte så snabbt, leder och senor behöver vänja sig också. Det går inte inom 30 dagar och man verkligen skada sin kropp ordentlig när man kör ett sådant program.

Jag har själv en gång, för flera år sedan, varit dumm nog att göra något sådant - det var magmuskler det gällde. Efter någon vecka känndes det plötslig som om någonting barst i min sida och jag kunde knappt röra mig ordentlig i flera dagar.

Gör inte det!

Tack för pepp :)! Inte mätt tidigare, men nu har jag gjort det. Magomfånget alldeles för stort för att vara hälsosamt, trots att jag nu har normalt BMI.

Ja, det finns säkert några som är okej. Men tex. vid den du visade här femdubblas eller sexdubblas det inom mindre än 4 veckor - det är alldeles för snabbt om man inte redan är tränad och gör det som en liten extra.

Problemet med att lyssna på sin kropp är tyvärr att man oftas inte märker att man har övertränad innan man redan har problem. Så man bör vara väldig försiktig med sådant. Bättre att köra "vanliga" träningspass och höjer intensiteten/svårigheten långsamt.

Igår 

99 cm, så alldeles för mycket. Lite av det beror nog på att jag inte fått tillbaka magmuskulaturen efter mina graviditeter och att jag liksom "tappar" magen, men definitivt för mycket fett också.

Idag visade vågen 81,2kg - minus 0,4kg sedan förra veckan. Jag är faktist väldig besviken (inget nytt med det). Jag kännde mig så mycket smalare de sista dagarna (och bältet sa att jag inte bara inbillar mig) och med tanke på mensen, där jag har säkert blivit av med mycket vätska, har jag förväntat mig minst 1kg, men egentligen ännu mer, rund 1,5kg.

Om kroppsfettet stämmer på ett ungefär (34,4% idag, 35,3% förra veckan) har jag ändå gått ner nästan ett kilo i fett, så det vore ju bra, om det gick att lita på .... suck

Ja, jag vet, det är ju bra att jag gick ner. Och jag tränar ju 3 gånger i veckan, så jag bygger ju upp muskler också. Men jag har ungefär 10kg kvar tills jag kommer att känna mig nöjd i min kropp och det går så himla långsamt. Det var mycket enklare att lägga på kilon 

Viss diastas har jag i alla fall. Gjorde en del mammaövningar tidigare, men tröttande. Gav inget resultat. Borde kanske börja med det igen. Någon som har några tips på vad som funkar?

Ja visst är det frustrerande? Och man kan vara hur medveten som helst om att det är normalt, men man blir ändå besviken när man väger mer än man tycker att man förtjänar, haha. 

Vikten stod stilla på 91-ish i några dagar, har bara vägt mig snabbt varje morgon för att se om det släppt och sedan försökt tänka på annat resten av tiden. Och har försökt dricka ordentligt. Måste säga att jag ändå hållit mig hyfsat lugn. Har känt besvikelse på morgnarna men lyckats skaka av mig det någorlunda någon timme senare.

Imorse föll det äntligen ner till 89.6. Så nu hamnade jag under BMI 30 (med minimal marginal förvisso men ändå) och jag är så jäkla glad och lättad! 

Jag äter exakt samma sak varje dag, ja. :)