Följas åt med vikt och träning fram till 1 okt ( forts. Midsommartråden)

Ja, det verkar verkligen lite som en onyttig besatthet. Fast det är ju bra att du är medveten om det och kan håller det i bakhuvudet och påminner dig själv om att det är helt okej att gå upp - även om det är lite mer än planerad ibland. Problemet skulle ju vara mycket större om du hade nekat att det finns. Men såklart är det ännu jobbigare i din situation, eftersom du är så rädd att du går upp för mycket, samtidig antar jag att det även är mentalt påfrestande att du vet att du är lite besatt och borde ta det lungt. Dubbel påfrestning på det sätt. Är din man/partner medveten om hur du känner dig angående viktuppgången och kann stöda dig?

Tur att en graviditet är tidsbegränsad, inte sååååå långt kvar nu, sedan kan du gosa med din bebis och förhoppningsvis glömma vikten ett tag!

Nej, jag brukar inte märker något av samlad vätska efter mensen. Jag brukar känna mig rätt uppsvullen på dag 1 och 2 och sedan släpper det - så var det även denna gång. 

Jo, jag har gått ner mycket 2 gånger i rad, fast innan dess har jag gått ner lite eller tom gått upp lite. Om jag hade stått stilla i vikt hade jag varit också besviken men tänkt "Okej, bältet sitter lösare, jag har nog ändå gått ner i fett och kanska lagt på lite muskler", det hade inte varit så hemsk. Men jag har absolut ingen förklaring till en så stor uppgång. Men jo, det hjälper ju inte att klaga och vara besviken, det är bara att fortsätta nu ...

Hej alla! Nu är jag tillbaka.  Har inte börjat äta vanlig kost till 100% ännu, men äter frukost, lunch, ett lcd-mellanmål och middag. 

Vågade ju inte väga mig på länge eftersom jag var ganska säker på att vikten skulle stå stilla eller öka när jag började äta mer mat. Så igår gick jag till jobbet med ett par byxor som jag använt en hel del på sistone. Jag köpte dem för ett par år sedan online men de var för små så jag använde dem aldrig, tills för 1-2 månader sedan, då de plötsligt var de enda byxorna i garderoben som passade. Men igår när jag sprang till bussen insåg jag att de blivit lite för stora! Jag var tvungen att hålla i dem med ena handen för att de inte skulle trilla ner. Det fick mig att våga väga mig igen, haha.

Hur som helst, min vikt är nu 83.8 kg, och det känns sjukt bra. Jag bryr mig inte längre så mycket om hur snabbt eller långsamt det går. Det är nu mindre än 10 kg kvar tills jag är inne i normalviktsintervallet, så varje kg neråt känns det som ett stort steg i rätt riktning.

Du låter mycket bättre nu - jag antar att det även har med din dagsform att göra, hur du ser på din vikt? Låter som en bra man du har, haha 

Mina nästa två vägningar kommer jag nu inte lägger så mycket vikt på. Lillbarnet är i karantän minst till nästa fredag och eftersom hen är för liten för att stanna hemma ensam (förskolan) kommer även jag tillbringer största delan av min tid hemma. Det blir alltså knappt några långpromenader för mig (fast jag kommer ersätta lite med "walking workouts" som finns på youtube) och så kommer det nog bli en del småätandet eftersom det blir svårt att avstå om jag är hemma hela tiden och har tråkig och maten är tillgänglig.

Jag ska självklart se till att inte överdriva med maten och att röra på mig, men jag kommer inte att plåga mig, om jag känner att det blir för svårt. Det är ju ändå tidsbegränsad. Jag ska få se hur det blir ...

Jag har inte skrivit några inlägg innan men hakar på. Jag har tappat ca 13 kg sedan i midsomras. Jag var nöjd för länge sedan men kan inte hitta balansen nu. Jag vägde mig igår och är nu svagt underviktig enligt BMI. Hur sjutton gör man?

Jag är med!

Hej! Det var ett tag sen jag skrev här, vägde in mig på 66,7 tror jag, vägde mig ett tag efter det och låg då på 67.

Blev nere och ville inte väga mig på ett bra tag. Bestämde mig för ny vikt idag, 65,7.

Blev direkt besviken då mat och motion gått bra den sista tiden ch trodde kanske jag gått ner mer...men men, ändå ner och känner mig bättre i kroppen så ska inte deppa ihop för detta.

Vill inte gå ner mycket i vikt men hade velat gå ner till mellan 60-62kg.

Ja, så är det iallafall!

Tack! Det har känts helt okej att fasa in mat, men min aptit är fortfarande låg och eftersom jag ätit så dåligt i flera år (hämtmat osv) så är det en stor grej att behöva planera min kost och laga nyttig mat hemma. Jag har inte varit i närheten av att typ köpa pizza eller liknande utan det är väl snarare tvärtom så att jag har lite svårt att få i mig tillräckligt många kalorier just nu. Men allt handlar ju om vanor, så det är väl bara att fortsätta träna på det, liksom.

Hur går det för dig i din graviditet? Vilken vecka är du i nu? 

Tack fina! Ja jag försöker att inte fastna i ett sjukt tänk som att nu är det kört. Men lite mer motiverad! Vi gifter oss nästa vecka :)))) men den riktiga vigseln med alla gäster är inte bestämd ännu. Förhoppningsvis i månadsskiftet. Så jag räknar med att jag har 2-4 veckor att gå ner minst 3 kg iaf. Det borde jag fixa.

Tänkte att jag ska väga mig dagligen nu för att slippa oväntade viktpåslag ;)

Förstår att du längtar efter bebisen, det måste kännas härligt. :)

Jag tror det är jättebra om du lyckas bli kvitt lite av stressen du upplever. Stress har ju också med hälsa att göra och du förtjänar inte att gå omkring med sådana känslor. Jag förstår absolut att du är rädd för att det ska bli som under förra graviditeten, och jag tror du gör helt rätt som håller koll och tar det hela på allvar, men du är så långt ifrån den förra graviditeten nu och samma sak kommer inte att hända igen. Den här gången har du mer koll på din viktuppgång än de flesta som är gravida! Och om det sedan blir 14 eller 16 kg i slutändan så kommer ju inte det att spela någon roll i det långa loppet.

Det måste kännas bra att kunna jämföra med förra graviditeten och se att det är en så stor skillnad den här gången. Du är jätteduktig. :) Som du säger så är det nog svårt - antaligen omöjligt - att detaljstyra det hela. Jag tycker att du ska fokusera på den där 10 kg stora skillnaden mellan denna graviditeten och förra istället för på det där extrakilot på vågen idag. :)