Bonusar

Blir så ledsen när jag läser om er som inte accepterar era bonusar.

Jag träffade en man som har både vuxna barn och hemmavarande barn. Dessutom barnbarn finns med i livet.

Jag har med mig ett vuxet barn som bor hemma hos mig på 100% sen hon var 12. Hennes bio pappa avled i en hjärntumör.

Denna man träffade jag för 2 år sedan. Jag njuter av hela min familj fast vi är särbo, jag älskar dom som mina egna. Min särbo behandlar min dotter med full respekt.

Jag skulle inte kunna behandla mina bonusar på ett annat sätt än vad jag gör mot mitt eget barn.

Ni som inte accepterar era bonusar kan sitta själva för ni är inte värda ngt

Särbolivet är helt klart det enda som verkar fungera när det är bonusar inblandade.

Sorgligt, men ofta är det männen (papporna) som snabbt vill flytta ihop, eftersom de inbillar sig att de då blir en familj igen. De tänker inte på att barnen och den nya kvinnan ofta blir konkurrenter. Åtminstone ser ofta barnen den nya som konkurrent, eftersom papporna inte brukar vara som mammor; ta på sig hela ansvaret. Männen är livrädda hela tiden att förlora kvinnan och även barnen, men de vet inte hur de ska hantera det på ett bra sätt.

De vill nog helst ha en kvinna som genast kommer in och börjar ta över ansvaret för barnen med tex matlagning och läxläsning etc. Det ligger i generna. Nutidens kvinnor har inte någon lust med det. Därför fungerar det inte.

Finns där någon därute där det faktiskt har fungerat när kvinnan själv har vuxna utflugna barn eller inga barn och flyttar in till mannen som har barn? Hur har ni löst det?

Det är aldrig perfekt med en styvfamilj. Aldrig.

Och perfekt?

Tillåt mig gapskratta!