Min pojkväns dåliga ekonomi.

Hej!

Tolka mig rätt i detta inlägget är ni snälla.

Min pojkvän har väldigt dålig ekonomi.

Jag älskar honom jättemycket, så egentligen är det väl inget större problem eftersom kärlek väger mer än pengar.

Men, jag älskar att resa och hitta på andra spontana aktiviteter. Jag känner att det är elakt att ge sig ut o resa själv.

Eller är det bättre att ge upp resandet för hans skull? Hur hade ni gjort?

Som det ser ut nu dröjer det nog ganska länge innan det ordnar upp sig med hans ekonomi.

Jag vet inte ens varför den är dålig egentligen, har jag någon rätt att veta? Särskilt eftersom vi pratar om en framtid ihop. Vi bor inte ihop än

Hans dröm är att flytta ihop i ett litet hus någonstans, men jag kan inte se det hända heller direkt. Det är såklart min dröm också, men jag klarar mig i lägenhet, så det spelar inte så stor roll för mig.

Gärna tips och råd från ni med erfarenhet

Jag skulle ha tittat på den större bilden. Är det här något tillfälligt, försöker han verkligen att fixa sin ekonomi eller är det så här livet blir? Om han inte jobbar aktivt för en förbättring så tyvärr, då har man ingen framtid tillsammans. Du ska inte behöva begränsa dig själv för hans skull, aldrig! Och i slutänden blir det då antagligen så att du får göra alla såna roliga saker själv. Hur kul relation blir det i längden...? Och inte bara resor och sånt, dålig ekonomi är sånt som kan påverka så mycket annat. Som att ni kanske inte kan skaffa hus om ni vill. Att leva snålt, eller så får du stå för de större utgifterna. Det finns många aspekter att tänka på.

Självklart har du rätt att veta varför det är som det är! Det hade jag antagit att du redan visste efter så lång tid!

Allvarligt, är det här verkligen din drömrelation....? Tyvärr ts, känns inte som att ni har någon ljus framtid. Fortsätt som särbos, det finns ingen anledning att flytta ihop med en man som inte har något att erbjuda dig. Då ska han först ordna sin ekonomi, helt 100 %, och dessutom måste det gå ännu längre tid så man ser att han inte trasslar till det för sig igen.

Beror ju på hur situationen ser ut. 

Jobbar din pojkvän? Heltid? Skulder eller andra saker som drar ned ekonomin. Finns ett driv om att ha framfart på jobbet, i relationer eller liknade? 

När jag träffade min fru så tjänade hon mycket mer än mig, och hon rent av försörjde mig ett år när jag pluggade som mest och inte riktigt fick studiebidrag eller studielån. Men tog mig ett extrajobb efter det, började bidra till vårt hushåll. Hade efter studierna ett par rejäla hundår (typ 8 år) där jag fick slita hårt på jobbet, men det hårda jobbet har givit frukt, och idag sitter jag på ett arbete där jag inte alls jobbar ihjäl mig, har förtroendearbetstid och tjänar fortfarande ca 5.000kr mindre än min numera fru, men vi har en månadsinkomst gemensamt på strax över 100k före skatt.

Vad vill jag säga med det. Att ni är i ett läge nu behöver inte betyda att det kommer vara konstant. Har din pojkvän ett driv, mål och ambition så får han helt enkelt visa vad han går för. Men är han idag över 35 eller närmar sig det så är har troligen det tåget redan gått, han kommer troligen inte närmsta 10 åren förändra sig och ta ansvar för sin och er framtid. Man måste tänka på pensionen och man skall även kunna överleva då. 

Han är 37 år och jag 35, så det känns ju inte så ljust på den fronten. Min uppfattning är att han både har otur, och att han inte riktigt vet hur man lever snålt. Jag har fått honom att dra ner på restaurangbesök och jag försöker se till att göra aktiviteter som inte kostar pengar.

Han har en bil som krånglar och är inne på reperationer titt som tätt, han har varit hos tandläkaren flera gånger och fått höga kostnader där, men också fortkörningsböter, red bull, pizza, Appar till mobilen, sådant som är väldigt onödigt. Jag står redan för ganska mycket, lånat ut pengar och har nyligen bestämt mig för att sluta med det för att undvika konflikter så jag inte känner mig utnyttjad. Eller att han tar det för givet. Jag vet att han mår dåligt över ekonomin men som de flesta med dålig ekonomi stoppar huvudet i sanden.

Jag börjar verkligen höra mig själv nu märker jag

Trodde först att det var ett par strax över 20 som tråden handlade om?Du låter väldigt förnuftig, men trots allt lite naiv (eller för godhjärtad och kär). En 37-årig man som inte har mer vett än så kommer inte att ändra sig. Halva yrkesverksamma livet har snart gått och han lever som en som vore som klippt och skuren för lyxfällan. 

Akta dig för att ta några gemensamma åtaganden. slutar bara med att du får stå för fiolerna. mitt råd är att ställ klara och tydliga krav på honom, annars lämnar du. 

Han kan ändra sig. Jag har själv gjort det. De flesta gör det däremot inte. Hon behöver ställa krav och ta rodret över plånboken.

Du har fått honom att dra ner på restaurangbesök, han borde inte gå på restaurang alls om han inte har råd.

Behöver han bil? Kanske vore en idé att köpa en bättre isåfall, de skulle nog löna sig i längden.

Tandläkarbesök är svårt att prioritera bort.

Fortkörningsböter, red bull, pizza och appar däremot? Nej, bara nej.

Han är 37 år och förstår inte något så impelt som att han inte har råd?

Låna inte ut en enda krona till, bjud inte på saker. Varför ska du offra din ekonomi på en slarver som skiter i sin?

Det finns ekonomiska rådgivare, tipsa honom om det. Och säg att om han inte gör något åt sin situation så hoppar du av tåget.

Res själv, det har jag gjort i många år. Det är det bästa som finns, att resa själv!

Och till sist, det enda hus han kommer ha råd med är ett korthus. Som rasar så fort han blåser på det.

Du har fått honom att dra ner på restaurangbesök, han borde inte gå på restaurang alls om han inte har råd.

Behöver han bil? Kanske vore en idé att köpa en bättre isåfall, de skulle nog löna sig i längden.

Tandläkarbesök är svårt att prioritera bort.

Fortkörningsböter, red bull, pizza och appar däremot? Nej, bara nej.

Han är 37 år och förstår inte något så impelt som att han inte har råd?

Låna inte ut en enda krona till, bjud inte på saker. Varför ska du offra din ekonomi på en slarver som skiter i sin?

Det finns ekonomiska rådgivare, tipsa honom om det. Och säg att om han inte gör något åt sin situation så hoppar du av tåget.

Res själv, det har jag gjort i många år. Det är det bästa som finns, att resa själv!

Och till sist, det enda hus han kommer ha råd med är ett korthus. Som rasar så fort han blåser på det.

Varför i hela friden ska TS ta ansvar för en vuxen mans ekonomi?