Inför att köpa en katt

Utifrån nivån på dina frågor så råder jag dig att inte köpa katt.

Fast att klösa är ett naturligt beteende hos katter. Så att klippa klorna är onödigt, bara att köpa klösträd.

Och om man bor på landet ska man ju såklart låta katten vara ute. De har rätt att ha ett så rikt liv som möjligt. De ska inte bara leva för våran skull. 

Du ska inte ha nån katt.

Det är inget jävla gosedjur som man säljer vidare sen för att man tröttnat.

När man tar sig an ett djur ska det vara med intentioner att det är en familjemedlem som ska bo resten av livet i familjen?

Men visst, nej det är inte lätt att sälja vidare en vuxen katt. Oftast kan man inte ens skänka bort den eftersom sverige är fullt av oönskade katter som folk inte tagit ansvar för och som de sedan tröttnar på.

TS, mitt tips är att du börjar med att umgås med andra människors katter så att du får lite mer koll på hur katter är i verkligheten. Det finns mycket som är bra att veta som det inte riktigt går att förmedla med skrift. Utan att umgås med katter är det svårt att helt greppa hur de är att leva med. Det handlar om ett beslut som kommer att ha stor inverkan på de närmsta femton åren eller så av ditt liv, så se till att du verkligen vet vad du ger dig in på!

1) Jag går koppelpromenader med vår katt. Den älskar det och det är riktigt mysigt. Inte som med vår hund, utan mer strosar runt så som katten vill. Inget tvång heller att gå ut vid dåligt väder som med hund.

2) Vår katt gillar vatten och att simma med koppel på går bra. Den har följt med ut på många äventyr! Återigen inte som en hund - man får nog vara beredd på att bära katten när den tröttnar eller inte vill åt samma håll som man själv.

3) Vår katt har aldrig rivit någon alls. Men vi trimmar klorna minst en gång i veckan. Detta för att den är en strikt innekatt (utöver utevistelse i koppel) och för att vi inte vill att den ska råka riva våra barn när den leker!

4) 1000:-/månad skulle jag nog säga att vi lägger på katten.

5) Att sälja en vuxen katt tror jag är otroligt svårt. Att släppa ut den (typen sommarkatt) är fullkomligt förkastligt och katten, som tror den tillhör din flock, kommer gå en mycket hemsk död till mötes. Den kommer inte kunna försvara revir eller hitta mat själv utan dö en plågsam död. Att skaffa katt med ens tanken på att sälja den/avyttra den för att man tröttnar är helt horribelt och jag anser personligen att du ABSOLUT INTE, under några omständigheter, ska överväga att skaffa katt. Katten är en familjemedlem och förtjänar statusen som familjemedlem. Liksom ALLA levande djur vi tar oss an. Det gäller kaniner och hamstrar, marsvin och fiskar.

6) I tätbebyggda områden är det enbart innekatt jag kan förespråka. Katter har stora revir och de behöver lägga mycket tid på att slåss för att behålla dem. Likaså är de utsatta för trafik, hundar och människor som kan vilja skada dem. Likaså utgör de trafikfaror och kan även riskera att döda dina grannars husdjur. Bor du däremot på landet där katten har utrymme till sitt revir och utan farliga vägar är det en annan sak. Dock finns ju räv och sådant som kan ta den.

7) Vi umgås med vår katt hela tiden när vi är hemma. Men exakt dedikerad tid kanske är 30 minuter. Klovård, tandborstning, bad, lite pälsborstning osv. Inte allting samma dag, men sammanlagt.

8) Har aldrig ångrat att vi skaffade katt. Men vi var pålästa. Väldigt pålästa. Och besökte uppfödare. Och tittade noga ut vilken ras vi ville ha för att passa vår familj.

9) Ett år, ungefär, innan den blir könsmogen. Om du har en hona ska du se till att sterilisera henne. Har du en hankatt låter du kastrera honom. Att få kattungar lite oplanerat är ingenting du ens ska fundera på. Inga alternativ.

För att vara ärlig, TS, jag har försökt svara uttömmande här då jag älskar alla djur och för hur de har det. Man kan argumentera mot tanken att alls ha husdjur, men så långt är inte jag beredd att gå. Varför? För att jag själv vill ha djur. MEN, att skaffa ett djur är att dedikera sig till det djuret under hela dess livstid. Djuret är inte en prydnad, ingen leksak, inget tillfälligt nöje för dig som du när du tröttnat bara kan göra dig av med. Djuret förtjänar en bra försäkring för att kunna få vård när det behövs, behöver sällskap och trygghet. Frågorna du ställer är bra men jag råder dig att verkligen, verkligen tänka över vad det innebär att skaffa katt. Om du inte ser att du kan ta hand om den i kanske 25 år framåt utan att tröttna - då ska du inte skaffa någon. Om du inte vill betala försäkring - då ska du inte skaffa någon. Om du inte vill sköta omvårdnaden - då ska du inte skaffa någon.

Fråga 5 ska man inte ens ställa, då ska man inte ha djur.

Hon har dock gjort det klart att hon är villig att sälja den när den inte längre är önskad..

Tror att hon helt enkelt inte förstår. Kanske är Ts ett barn. 

Nä nu skojar du. Du förstår väl att man inte kan springa med en katt?! Det är inte som en hund. Den är självständig och behöver få röra sig på sina egna villkor. Och hur skulle du kunna lämna den ensam i flera dagar/veckor? Och du ska inte resa med den heller. Katter har revir och blir oroliga om man flyttar dem därifrån.