Anonym (border) skrev 2021-07-15 15:42:41 följande:
Jag är livrädd för att bli lämnad, eftersom jag inte fick kärlek som liten. Därför testar jag gränser på nåt sätt för att bli lämnad och sedan kämpa för kärleken som försvunnit ifrån min partners håll, eftersom det är vad jag är van vid att kämpa för som liten.
Jag är egoist och tar för mig, eftersom jag fick lära mig att ta för mig och synas, höras som liten. Jag förekommer istället för att förekommas, eftersom jag är livrädd för att bli sviken och lämnad. Då har iallafall jag gjort samma sak, som tex träffat andra eller pratat med andra.
Innerst inne har jag stark empati och ett stort hjärta, men ytan är hemsk.
Min psykolog trodde iallafall att det rör sig till 99% om borderline. Dock ska jag träffa en psykiater som fastställer detta. Vem vet, jag kanske är en psykopat, men tror knappast att jag hade sökt hjälp då eller varit så medveten och insett mina fel.
Jag kände exakt samma att jag inombords var så empatisk (jag kunde bokstavligt inte göra en fluga förnär), men ytan var annorlunda. Jag har slagit till min exman flera gånger (som jag fick barn med när jag var i tonåren) när jag fortfarande var gift och ung. Tur att han och jag är skilda i nuläget. Jag gjorde det för att han missbrukade sin ställning gentemot mig. Jag var skör, outbildad, ensam i världen och en nobody. Jag hade ingen annan än honom, för kontakten med den ursprungliga familjen var mycket dålig vid den tidpunkten. Ingen skola hade jag, så ingen skulle ha anställt mig någonstans. Jag hade inget eget hem utan jag bodde hemma hos honom, och jag visste att jag inte skulle klara mig ensam (!) i denna värld, och jag kunde därför bli livrädd + aggressiv. Inget konstigt med det egentligen om man tänker igenom det några varv.
Jag hade tagit saker och ting i en fel ordning i livet! Följ därför strömmen. Börja inte med kärleken. Kärleken ska komma sist när Du har lärt Dig att leva ensam, när Du har utbildning och eget hem först. INGEN vill ha någon som är desperat, och i sanningens namn så vill inte empatiska Du heller vara fast med någon annan som känns desperat? Att finna kärleken är ett komplement till livet, men det är inte meningen med livet. Jag tror verkligen inte på att Du är psykopat, dessa skulle aldrig erkänt det så som Du har gjort. Dessutom får alla borderline (att man sätts ur balans), kille som tjej, om man sätts ihop med någon 24/7 som inte är rätt för den. Det är just därför som man inte får tvinga fram kärlek, som borderline kvinnor är mycket ökända för att göra.
