Förstår inte problemet. Jag pussar ibland min 13 åriga son på munnen. Det är en snabb torr smack. Blir allt mer sällan med åldern och det är nästan alltid på hans initiativ när han är extra glad över nåt exempelvis.
Du ska överhuvudtaget inte lägga dig i eller kommentera hur de visar kärlek till varandra.
Att du inte pussar din femåring utan reserverar pussar för din partner är ju bara sorgligt.
Du ser uppenbarligen pussar som en sexuell företeelse och då blir det ju såklart obehagligt att se föräldrar pussa sina barn. Men om pussar är nåt sexuellt så borde det å andra sidan vara ÄNNU obehagligare att pussa exempelvis en ettåring. Så vid nån ålder verkar du således börja sexualisera relationen mellan förälder och barn. Det känns ju sådär halväckligt, att du ser det så.
Alla delar inte dinsyn på en helt vanlig puss. Och som sagt, så är detta nåt du absolut inte ska lägga dig i under förutsättning att sonen inte verkar obekväm med pussandet för då blir det ju en annan femma och kan förövrigt appliceras även på kramar etc.
Det kan väl delvis komma ur att jag själv inte får någon annan slags puss än sonen.
Dessutom är han en ganska auktoritär förälder så jag har svårt att se att sonen skulle våga säga ifrån.
Men du har ju rätt i att jag inte ska lägga mig i, det känner jag. Dock är det kanske lite vag grund att dumpa på?
Jag tycker verkligen det är jättekonstigt att reagera så starkt negativt på att pussa sitt eget barn på munnen. Känns som nån obehaglig sexualisering av föräldra/barnrelationen. Som om det finns nån underliggande rädsla för att få olämpliga sexuella känslor för sitt barn. Funderar på om ni är samma personer som exempelvis måste ha på er bikini för att bada badkar med sin tvååring som man också läst att folk gör?
Nej det är inte felplacerad sexualisering och din fortsättning om badet är bara löjlig. Snacka om att hoppa tusen steg i resonemanget.
Men det blir ett inlägg med sting och du är säkert jättenöjd över att tvåla till oss bakom din skärm.
.
Hur ska jag formulera mig?
Han säger aldrig emot sin far med något.
Jag tycker det är äckligt och att gå över gränsen att pussa barn på munnen och allt jag ser är röda flaggor av TS beskrivning av sin man. Han vill inte pussa henne överhuvudtaget men sonen ska han pussa på? Många skulle kalla det för grooming eller övergrepp och att ts är något slags täcke för att kunna komma undan med det.
Ni som pussar på era barn....har ni oralsex? Suger ni k..k? Slickar och tungar era män er där nere? Inte undra på alla könssjukdomar....stackars barnen säger jag bara.
Nej, jag pussar inte mina barn på munnen.
Sluta projicera. Kanske du som inte är särskilt frisk och balanserad?
För att många använder just munnen för oralsex. Förstår inte varför du försöker leka kysk som någon heliga birgitta. Jag väntade tills jag var gift med att ha sex och har aldrig haft oralsex i hela mitt liv....fick min första kyss på kyrktrappan så om någon kan pussa sina barn på munnen så är det jag men det skulle aldrig falla mig in för munnen är för att antingen pussa/kyssa min man eller äta/dricka.
Låt barns kroppar vara ifred. Låt de behålla sin integritet och sluta töja på deras gränser.
Pojken verkar inte vilja att hans pappa pussar honom på munnen så varför fortsätta?
Förstår inte din jämförelse med nakenhet för barnen och att pussa dem på munnen? Inte alls samma sak. Det finns en gräns där också då barnen inte vill se sina föräldrar nakna.
Drottningen...bara så du vet så använder du grooming språk.
Klassisk taktik att vända på det att den som uttrycker obehag är den som det är fel på.
"DET äR DU som Är den SJukA sOM TÄnKER sÅ oM BARnEN"
Blir alltid lika förvånad när jag läser att folk tycker det är fel att pussa sina barn på munnen, speciellt när det gäller yngre barn. Kanske är en kulturell fråga då jag enbart sett svenskar ha något emot det.. undrar vad det beror på? Ser man det som något sexuellt? Det är ju en vanlig, torr puss och inte hångel.
Ännu en gång projicerar du och använder språk som används av de som begår brott (grooming). Det är inte att TS tycker det är äckligt och obehagligt...nej, nej, utan det är TS som är svartsjuk på att ett barn blir pussat på munnen av sin pappa.
Jag tappar hakan av det jag läser.
Känner att diskussionen börjar nå en extremt infantil nivå. Det är väldigt ointressant för mig att diskutera på så låg intellektuell nivå.
Till TS vill jag återigen ge rådet att analysera vad dina starka negativa känslor handlar om. Jag tror ju inte att det EGENTLIGEN handlar om pussarna utan om nåt annat som är skevt i relationen.
Jag tror mest att jag tycker att något är skevt i relationen dem emellan
När de ska försvara sig så brukar de använda det språket, ja. De vänder på det att den som ifrågasätter är den som är sjuk.
Jag håller med dig att vi kommer inte längre än såhär. Jag har gett dig vuxenperspektivet och barnperspektivet, om du fortfarande inte förstår efter det så lär du aldrig göra det.
Nej, så är det nog. Han kritiserar min ena dotter hela tiden för att hon är spontan och busig. Han kallar henne respektlös och jävligt (5 år) och säger att hans barn är snälla och lydiga, jag tolkar dem som kuvade och osäkra. Med bara mig är de helt annorlunda än med honom.