Tips på insomningstabletter

Tack för tipsen! Hur lyckas du få Stilnoct utskrivet? Att få narkotikaklassade mediciner inom psykiatrin är nästan omöjligt (eller har varit för mig i alla fall) 

Jag har både en psykiatrisjuksköterska och en psykiater som i samspel kommer överens om vad jag behöver. Jag har stödkontakt/samtal med ssk ungefär en gång i månaden och hon märker ju i samtalen vad jag behöver för att funka. Verkar som att jag haft riktig tur. Är även reumatiker och reumatologen har inte tvekat att ge mig de mediciner jag behöver, tex smärtlindring, för att klara vardagen. Kanske du ska försöka byta till en annan psyk mottagning i regionen om det går?

Jag har redan bytt två gånger, vill inte byta igen nu när jag äntligen har en fast läkare. På min förra mottagning hade de inte en enda fast anställd läkare, det var vara hyr- och ST läkare hade man tur fick man träffa samma två gånger men oftast inte. Där var jag i flera år, trots att vi har fritt vårdval avslogs mina ansökningar om att byta flera gånger. 

Det finns en metod som faktiskt fungerar för de allra flesta, även på dem med N-24. N24 är när du totalt saknar sömnrytm. Det är ofta blinda som drabbas av det men det behöver inte vara så. Det betyder att de kan vara vakna en halvtimme, sova 7 minuter, vara veken 3 timmar, sova 4 timmar, vaken 15 minuter. Det finns helt enkelt ingen form av rytm någonstans. Den sömnrubbningen anses vara svårast att komma till rätta med. Men det finns metoder.

100% strikt sömnhygien. Det betyder att man går och lägger sig exakt samma tid varje kväll, vardag som helgdag. Man ligger kvar i sängen oavsett om man sover eller inte. Man går även upp samma tid, varje dag och oavsett om du sovit 5 minuter eller hela natten.
Utöver det så sover man inte middag (vanligt när man inte kan somna, man dricker inte alkohol eller uppiggande drycker, röker eller käkar mycket socker på kvällen. Man släcker ner i huset för att simulera solnedgång.
Det är lite kort vad man gör.

Rätt omfattande jobb och rätt trist att tvingas lägga sig tidigt på julafton osv, de flesta brukar avbryta innan allt rättat till sig.
Men det lönar sig om man står ut.

Kuriosa är att det var den här metoden som låg till grund för Anna Wahlgrens 5-minutersmetod. Hon läste helt enkelt en avhandling om detta men inte fattat innebörden. Hon drog sedan sina egna slutsatser och kokade ihop en "egen" metod.
Tack och lov att den har försvunnit. Den här metoden praktiserar man på de som är svårt sömnstörda, inga andra.

Var det så lätt hade jag löst situationen för länge sen. Min sömnbrist beror på medicinbiverkan, det är inget jag hade innan jag började med Lamotrigin. 

Kanske är ett annat alternativ till Lamotrigin det enda som återstår?

Alla människor behöver sova och vid bipolär sjukdom är det extra viktigt för att förebygga skov. Att du står på en medicinering som ger dig så svåra sömnproblem låter illa.

Vad har du testat för andra stämningsstabiliserande mediciner? 

Var ju ganska många år sedan nu, men jag hade redan vägrat adhd medicinering (hade faktiskt ingen medicinering alls från min psykiatriker, men hon satte diagnosen och hade henne för sjukintyg) och vi pratade (ännu en gång) om hur lite jag sov, och jag höll väl med om att det inte var hållbart och sa något om att ok, jag kanske kan tänka mig att prova något - vi provade med propavan men det gick inte alls då de satt i ca 20 timmar på mig, så då nämnde jag att jag för länge sedan provat imovane men inte riktigt hade lust med det då det var så himla otrevlig smak i munnen dagen efter men att de fungearde ok, då föreslog hon stilnoct (zolpidem). Kom tillbaka och sa att jo de fungerade nog, men att jag ofta inte lyckades överkomma den variant av ångest som gjorde jag satt och stirrade ut i inget och inte klarade av att ta mig i säng för att ta dem i tid (inte ett alternativ att ta den i förväg). På något sätt kom vi in på att det kanske behövde något tidigare på kvällen för att faktiskt få mig i säng så jag kunde ta dem. Kommer inte ihåg exakt hur vi kom in på att jag haft sobril (oxascand) mot panikångest som tonåring men sällan tog dem för jag hatade känslan, gick motvilligt med på att i alla fall prova. 
Fungerade aldrig riktigt som tänkt (med att ta en sort några timmar innan och sedan en annan). Provade någon gång att ta samtidigt som jag stupade i säng så att de fortfarande hade effekt när jag vaknade några timmar innan för att hjälpa mig igång och ut på morgonen till jobb. Numera har det landat till att jag mest har dem till att sova på. Det är flera andra läkare senare då den första gått i pension för ett antal år sedan men de har accepterat att jag har den utskriven och kan ju klart se bakåt att jag inte visat någon tendens att vilja äta mer eller tolerans. 
Haft försök med melatonin också men aldrig fått att fungera bra. Har (eller hade tills nyligen när jag sa hon inte behövde skriva ut mer) fortfarande zolpidem också men tar det i princip aldrig, många askar ligger hemma längst bak i skåpet (förlåt! låter säkert hånande för dig som vill ha och inte får, men så är det, får för mycket biverkningar och toleransökning att jag helt enkelt inte vill ha).

Men ja, tyvärr är det nog så att med många mediciner så gäller det att inte vilja ha för att de ska vilja skriva ut, tror inte det är slump att det alltid blir så för mig att de vill att jag ska ta mer än vad jag vill ha. De är tränade hårt på att hålla utkik för "drug seeking behaviour" så att säga. 

Har du tagit det från approachen snarare att inte be om olika saker ni kan pröva utan att du förklarar hur förtvivlat lite du får sova och att du är orolig för hur det kommer öka risken för skov och fråga "vad kan vi göra?"
Ibland går det lättare med lite mindre direkt approach och att lägga bollen av situationen i deras knä. 

Naturligtvis jättebra om det ENDAST är ett fysiskt problem med rytmen. Jag är strikt rekommenderad av läkarna att alltid sova så mycket jag bara kan på morgonen och ta alla tupplurar som behövs för att jag sover farligt lite och inte spelar någon roll att jag inte sovit gällande kommande nätter, det rättar helt enkelt inte till sig. När det är hyfsat ok kan jag försöka gå och lägga mig samma tid och upp ungefär samma, men i en "dålig" period ska jag aldrig sätta klockan om jag inte absolut måste upp. 
För de allra flesta är det naturligtvis bra och något alla i allmänhet bör försöka hålla sig till. 

Det är definitivt ingen lätt metod, varför tror du det?
Tvärtom handlar det om att i princip lägga om hela sin vardag och hela sitt tankesätt. Det är inte många som klarar det, just pga av att det är så svårt. Det är tabletter som är den enkla lösningen i sammanhanget.

Metoder finns som fungerar, det är ditt val om du vill kunna somna så småningen om, eller fortsätta ta den enkla vägen via tabletter du får via läkare. Ditt val så klart.

Det här handlar inte ENBART om fysiska problem. läser du på så inser du kanske att kroppen är alltför komplicerad för att dela upp på det sättet du gör.

Många läkare är fruktansvärt okunniga när det gäller sömnen. De läser ingenting specifikt om just sömn under läkarutbildningen och definitivt inget under specialistutbildning till allmänläkare, dit man går med "sömnproblem".

De rekommendationer du fått grundar sig på mycket gamla föreställningar om att en tupplur kompenserar frånvaro av djupsömn. Moderna forskning (som bla ledde till Nobelpriset) visar att det är så långt ifrån sanningen man kan komma.

Be om en riktig utredning gjord av läkare specialiserade på sömn så kommer du att få helt andra rekommendationer. Tyvärr finns det bara en handfull i Sverige och köerna dit handlar om åratal.