39år och singel för resten av livet?

Oj va jag känner igen mig i ditt inlägg!!

Jag är 36 år, har ett 13 år långt förhållande bakom mig (dock var förhållandet dåligt i flera år innan vi tog tag i att faktiskt gå isär. Vi separerade för fyra år sedan. Har dejtat jättemycket sedan dess, men det leder liksom ingenvart? haft några ytterst korta romanser och en relation på ett år. Och efter den relationen blev singel livet värre för min del, jag var upp över öronen förälskad och fick känna på hur det är att dela vardagens med någon på riktigt. Men så em dag tyckte han att det inte funkade längre? varför vet jag inte.

Fortsatte dejta men usch va jobbigt det är. Känns lite som att få käftsmäll på käftsmäll för åter igen blir det besvikelse av en eller annan anledning.

Jag jobbar på förskola så nej, där går det inte att träffa någon. Alla mina vänner är i relationer och jag är sååå trött på att vara det tredje hjulet. Har börjat tvivla på mig själv, och de där blickarna du skriver om vet jag allt om.

Vill egentligen också släppa nu och bara skita i det här med dejting, men vet inte hur jag ska bli nöjd med att vara själv?

Jag var dessutom dum nog att i ren desperation prata med en spådam i vintras, hon beskrev mitt liv ganska ingående och det stämde verkligen precis. Sen sa hon att jag skulle träffa en man i maj månad. Även om jag tog det med en nypa salt så fick jag upp hoppet lite grann. Men men, sitter här och är fortfarande lika mycket singel som då.

Ser helt ok ut, har ordnat liv med jobb, ekonomi, bostad, bil. Social och trevlig. Inga skelett i garderoben. Klarar mig bra på egen hand men vill såklart ha en partner.