Försöka bli gravid i höst, följas åt?

Hej!

Hoppas ni tycker att det är okej att jag hoppar in såhär sent i tråden. Ni verkar vara ett sådant otroligt fint gäng tjejer som följs åt och jag tror tyvärr att jag kommer ha en krokig väg till plusset. Vill hitta en grupp som stöttar varandra och inte bara hopp vidare till nästa BIM grupp.

Lite om mig: jag är 28år och bor ihop med min sambo sedan 3 år tillbaka som är 32 år. Han har velat ha barn nästan sedan vi träffades men jag har velat göra karriär först. Jobbar som inköpare.

Jag slutade med p-piller vid årskiftet och fick då mens 3 gånger men alla gånger med kort lutealfas. Tog ett akut p-piller i mars då jag precis börjat på nytt jobb (något jag ångrar så mycket nu i efterhand när jag ser vad det ledde till). Sedan slutade ägglossning + mens helt att komma i 6 månader, fram tills jag fick provera utskrivet för några veckor sedan och fick mens efter det. Fick positivt ägglossningstest med glad gubbe i onsdagsoch enligt NC fick jag ägglossning i fredags på CD26 men den är ej bekräftat ännu då tempen inte riktigt stigit ännu. Så är på mitt första ?riktiga? försökt då vi inte försökte innan mensen försvann.

Har en stark magkänsla att det kommer ta tid för oss då det varit så struligt efter p-piller stop och jag har lång cykel men antagligen kort lutealfas.

PS. Har läst HELA tråden, tog typ hela helgen. GRATTIS alla som redan plussat. Ni verkar verkligen vara ett fint gäng <3 FÖRLÅT för långt inlägg!

Hjälp!! Jag har ett mentalt breakdown! Förra månaden på ägglossning var ENDA gången min kille inte ville på hela vårt 7 år långa förhållande! Jag blev ledsen men tänkte, sånt som händer! Han har lite problem med psykisk ohälsa och jag tänker inte pressa såklart.

Jag väntar en heeeeeeel månad och han mår bra, har lust etc. Så kommer idag... ägglossning och andra gången någonsin han inte vill. Jag är så frustrerad, ledsen... Ja, jag var tvungen gå ut en sväng och få luft. Nu ligger jag och stortjurer i sängen, kan inte sluta, även om jag vill. Allt känns så hopplöst, det kommer ALDRIG bli vår tur.

Vill inte ens vara i samma rum som honom och jag känner mig som en hemsk människa för det. Han kan ju inte rå för det jag VET, men jag kan inte hantera det, på riktigt alltså. Är så sjukt frustrerad på hela situationen. HUR lyckas han tajma exakt de här två dagarna? Och hur ska jag förklara hur det känns så han förstår, utan att skuldbelägga?

Snälla säg nåt, vet inte vem jag ska prata med. Jag är nära att ge upp nu på riktigt.

Hjälp!! Jag har ett mentalt breakdown! Förra månaden på ägglossning var ENDA gången min kille inte ville på hela vårt 7 år långa förhållande! Jag blev ledsen men tänkte, sånt som händer! Han har lite problem med psykisk ohälsa och jag tänker inte pressa såklart.

Jag väntar en heeeeeeel månad och han mår bra, har lust etc. Så kommer idag... ägglossning och andra gången någonsin han inte vill. Jag är så frustrerad, ledsen... Ja, jag var tvungen gå ut en sväng och få luft. Nu ligger jag och stortjurer i sängen, kan inte sluta, även om jag vill. Allt känns så hopplöst, det kommer ALDRIG bli vår tur.

Vill inte ens vara i samma rum som honom och jag känner mig som en hemsk människa för det. Han kan ju inte rå för det jag VET, men jag kan inte hantera det, på riktigt alltså. Är så sjukt frustrerad på hela situationen. HUR lyckas han tajma exakt de här två dagarna? Och hur ska jag förklara hur det känns så han förstår, utan att skuldbelägga?

Snälla säg nåt, vet inte vem jag ska prata med. Jag är nära att ge upp nu på riktigt.

Jag är verkligen sämst på att vänta :(

Tror jag är på ÄL+ 9 idag och är så sugen på att testa! Håller ni andra ut till BIM eller när vågar ni testa?

Jag har inga direkta symtom mer än ömma bröst och har haft en del ont i magen på morgonen, men har IBS så det är inget ovanligt?

Kanske dum fråga, men finns det fler sätt att tempa än NC? Funderar på att köpa men tycker det är rätt dyrt.

Har inte varit aktiv på länge, men är inne och läser varje dag för att hänga med. :) Är själv på ÄL +9, men är rätt säker på att det inte blir något denna månad, då jag känner absolut ingenting (förutom att jag är trött, men det är jag typ alltid numer). Ska ta ett testa tidigt imorgon äl + 10 bim - 4, då vi ska åka på weekend till stockholm i helgen och skulle vara mysigt att veta innan (och låtas fira lite), och om inte annat hade man gärna tagit ett glas vin, dock så har man ju typ blivit nykterist i denna baby-verkstad då jag får dåligt samvete om jag dricker runt äl eller mellan äl och bim. 

Men verkar känna lite som många andra här inne, lite hopplöst just nu :(

Känner igen mig till 100% förutom att jag inte har några symtom alls, testade igår på ÄL+12 och det var helt blankt :( håller tummarna för att det bara var för tidigt för oss båda! Hur lång lutealfas har du? Min är på 16 dagar, men vet inte om lutealfasens längd påverkar hur tidigt man kan hoppas på plus?

Är också på ÄL +12, känner som vanligt innan mens. Tog ett test på morgonen så var neg, så tråkigt. Dock blir man ju besatt och sitter och redigerar i ljus osv, och då kan man se världens minsta sträck. Är troligen bara ett torksträck, men fick tillbaka lite hopp iaf. (Som dock säkert kommer släckas om 4 dagar när mensen kommer )