Varför önskar folk kejsarsnitt?

Andningssvårigheterna vid snitt är övergående, vid vf kan de leda till kroniska skador eller död. Med tanke på den mängd vf som slutar i kejsarsnitt eller med sugklocka för att barn och/eller mamman inte ska dö så är ett planerat kejsarsnitt definitivt säkrare för barnet.

Snittade barns tarmfloriebakterier är ikapp när de är 3-5 år:

www.sciencedirect.com/science/article/pii/S1931312821001001%3Dihub&fbclid=IwAR08Z6EpJrAnMROIbLCED6T_1zIgPXMBZuhnWv0ZiVROHG61lSGbnI7E5yM

Allergier och astma handlar om några tiondels procent (alltså inte ens en procent) skillnad mellan snitt- och vf-födda.

Den studien - som jag aldrig hört talas om och som låter mycket osannolik med tanke på den övriga forskningen - låter som att den isf handlar om akuta eller urakuta snitt? vilket egentligen handlar om vfs som har gått snett.

Haha det är ju dels ett märkligt påstående eftersom de flesta som får snitt av humanitära skäl är omföderskor. Och dels för att man måste vara påläst och medveten om riskerna för att öht få ett snitt. Jag upplever att den som blir smittad för första gången är tio gånger mer påläst om eventuella risker och komplikationer än den som föder vaginalt för första gången. Speciellt eftersom mvc aldrig ens andas om eventuella risker med vf, trots att de är många och stora.

Hehe ?om du inte var tvungen? nej. Den risken ligger ju dock på typ 10%.

Hahahaha men snälla! Hur trovärdig är den källan?

Dels så tar den i princip bara upp rena bekvämligsaspekter av snitt, när de hade kunnat nämna att risken för allvarlig syrebrist eller död är i princip 0. Och alla nackdelar med vf (som tas upp) slätas snabbt över med ??men det är egentligen inget problem?.

Som sagt, typ 10% av de vaginala avbryts med ett snitt istället för att det bedöms som avsevärt mycket bättre och säkrare, så de där siffrorna ger jag inte ett pillekvitt för. Ytterligare en ansenlig procent avslutas med sugklocka för att barnet måste ut snabbt för att inte skadas eller dö.

Jag förklarade just varför jag dömde ut sidan. Den har inga källhänvisningar och den är otroligt vinklad. Ditt rasistkort känns väldigt malplacerat och lite desperat.

Det finns tyvärr stora nackdelar och faror med båda alternativen, och det borde presenteras på ett schysst och neutralt sätt. Att vården konsekvent vägrar göra detta tyder i mina ögon på att de är livrädda för att kvinnor kommer välja snitt i betydligt högre utsträckning om alla korten läggs på bordet.

Första snittet:

- för att jag har känt en stor rädsla och ett ännu större äckel inför vf sedan jag var typ fem år gammal. Det blev hundra gånger värre när jag blev äldre och insåg att det dessutom kunde innebära komplikationer. Ett timmeslångt samtal med en outbildad barnmorska i vecka 30 kommer inte ändra på den inställningen.

- helt övertygad om att kroppen kommer låsa sig totalt och att det ändå kommer sluta i akutsnitt, men med en traumatiserad mamma med stora anknytningsproblem på köpet.

- rädsla att inte längre kunna utföra det jag älskar mest här i livet pga de komplikationer som drabbat alla som fått svaret #detserfintut

- rädd för att barnet ska drabbas av syrebrist

- har läst ?konsten att föda utan rädsla? och tycker att den var jätteäcklig och levde upp till alla mina farhågor. Doula är otänkbart. En barnmorska som beter sig så är otänkbart.

- är alldeles för utelämnande. Jag kan inte ens jogga tillsammans med min partner eftersom det skulle märkas på min andning när jag blir andfådd; att stå naken på alla fyra och stöna och bröla okontrollerat kommer inte på fråga ;)

- har generellt starka äckelkänslor inför ?den delen? av kvinnligheten.

- rädd för att få problem därnere efteråt, rädd för att jag inte kommer våga söka hjälp, och rädd för att jag inte kommer bli hjälpt även om jag skulle söka.

- ALLA jag känner har fått rätt allvarliga (i mina ögon Mycket allvarliga) komplikationer

- hade valet stått mellan en vf eller att vara utan barn, så hade jag valt att vara utan. Så hysterektomier eller förbud att skaffa fler bekommer mig inte direkt, för alternativet är otänkbart.

- tycker det är oförlåtligt att vården inte tar något som helst ansvar när det går fel. De ska bestämma över våra kroppar och sen rycka på axlarna och avsäga sig allt ansvar om något går åt helvete. Myndiga människor borde kunna bestämma själv vilka risker de är villiga att utsätta sin kropp och sitt psyke för, eftersom de är de som får leva med konsekvenserna själv.

Andra snittet:

- för att det första var så tryggt, säkert, smärtfritt, lugnt, kontrollerat och fantastiskt, för både mig och mitt barn.

Varför? När det finns ett fullgott alternativ? Och i genomsnitt föder vi barn 2 gånger i livet, finns ingen anledning att utsätta sig för något man är dödsrädd för.

*det största du gjorde i livet

Jag läste på om riskerna och var medvetna om dem, men:

- eftersom jag redan var gravid (och hade väntat i över tio år med att öht bli det) så fanns det bara ett alternativ för mig. För mig hade de kunnat garantera den optimala vaginala förlossningen utan bestående skador och med en fullt närvarande bm och läkare och jag hade fortfarande valt snittet med alla tillhörande risker. Samt själv tagit ansvar för eventuella komplikationer eftersom jag varit så tydlig med min vilja.

Inför första var jag lite orolig även inför operationen men barnet skulle ju ut.

- eftersom både jag och alla mina syskon är födda med snitt och alltid varit friska och allergifria så tar jag den infon med en nypa salt. Hehe jag VET att det är ett extremt litet urval, men personliga erfarenheter får ju lätt ett större utrymme. För mig känns mycket som skrämselpropaganda baserat på slarvigt utförda undersökningar där man varken har tagit hänsyn till om det är planerade eller akuta snitt eller hur det ser ut runtomkring i släkten. Hade fördelarna och riskerna presenterats helt opartiskt hade jag antagligen tagit dem på större allvar.

Men ja, med det sagt så är det inte självklart med ett tredje barn trots att både graviditeter och snitt förflutit parodiskt bra. Jag är väl medveten om att riskerna ökar markant för varje gång och att jag nog borde sluta på topp. Vilket å ena sidan känns lite tråkigt, men å andra sidan skulle vi inte haft våra fantastiska barn alls om det inte vore för snitten.

Samtidigt förstår jag inte varför det är så extremt provocerande att folk väljer snitt ovetandes om riskerna? Det händer ju verkligen hela tiden med vf.

Exakt. Istället för att säga att det finns en 0.02%ig risk för en viss komplikation vid snitt (istället för 0.01% vid vaginalt), så säger man istället att risken ökar med 100%? tro fan att folk blir uppskrämda.

Det tycker inte jag. Du är omringad av ett helt team som bara är fokuserade på dig, det skrattas och pratas och är lugnt och kontrollerat. Om något skulle hända - jag fick tex ett ordentligt blodtrycksfall ena gången och började blöda mer än väntat den andra - så är de redan på plats och fixar det omedelbart. Sen finns det verkligen inga garantier när det kommer till något av sätten, annat än att du inte kommer få problem i operationssåret vid vf eller sfinkterruptur vid snitt.

Så du anser att den sidan är opartisk? Inte ett dugg vinklad? Trots att VARENDA nackdel med vf direkt avfärdas med ett ?men egentligen behöver man inte oroa sig för det är aldrig några problem!?

Det är ju att spotta på alla som berättat sin historia under #detserfintut

Och även specialistläkarna här i Sverige som säger att vi varken har kompetensen eller resurserna att upptäcka eller laga levatorskador.

Även forskare kan tyvärr ha personliga agendor eller vinkla uppgifterna. Fast nog brukar de sköta det lite snyggare och mer diskret än den här sidan.

Nej, men du riskerar att bli påkörd när du lämnar hemmet. Du riskerar att ramla i badkaret och slå ihjäl dig om du inte lämnar hemmet. Eller sätta en oliv i luftstrupen. Livet kommer döda dig förr eller senare oavsett vad du gör.

Ser man bara riskerna med allt är det klart att man blir fobisk. För mig var det en enorm trygghet att allt skedde under så planerade och kontrollerade former. Och att personalen interagerade som vanliga kollegor var också en form av trygghet eftersom det spädde på känslan att det var en rutinoperation.

Men ja, hela upplägget med att kvinnor tvingas utsätta sina kroppar för både graviditeten och förlossningen, och sen blir de diskriminerade på arbetsmarknaden för att de gjorde det, är minst sagt bisarr. Snacka om att männen drog vinstlotten.

Man har ju inte så mycket att välja på om man inte vill vara barnlös. En vaginal förlossning går åt helvete om kroppen är låst och panikslagen, och sen blir det snitt ändå. Bara med sämre förutsättningar.

Då tycker vi olika. Kontroll för mig är dels bestämmelserätten över min egna kropp, och dels att hela processen är tydlig och förutsägbar och jag är mig själv och lugn hela tiden.

Tack för alla dina inlägg i den här diskussionen! Någon som inte själv vill snittas men ändå står upp för det (som borde vara det) fria valet, är påläst och visar förståelse snubblar man inte direkt över varje dag. Tyvärr!

Du får det att låta som att riskerna vore 100%iga. Det är de inte; långt ifrån. Speciellt inte vid första snittet.

Jag har två snitt bakom mig. Fick blodtrycksfall under ena, sa till sköterskan, han löste det inom tio sekunder. Slut på komplikationer.

Första snittet var verkligen magiskt; magen var öppnad innan jag ens fattade det, barnet ute efter typ 30 sekunder, skrek i högan sky, full apgar, åt direkt, kunde sluta med smärtstillande efter första dygnet, när läkaren inför nästa snitt skulle kolla på ärret kunde han knappt hitta det. Noll sammanväxningar. Kunde inte rekommendera snitt mer!

Kör ett år med BARA vaginala förlossningar till varje pris. Inga akutsnitt. Inga snitt av medicinska skäl. *Bara* vaginala.

Och nästa år genomför vi BARA planerade snitt.

Och när de två åren har passerat räknar vi samman resultaten och ser vilket tillvägagångssätt som resulterade i flest friska (och levande) barn och mammor.

Därefter kan vi sätta oss ner och återuppta diskussionen kring vilket sätt som är säkrast för mor och barn.

Det är en rutinoperation. Det går bra i de flesta fallen.

Och du förstår tydligen inte. Dels är det inte direkt ett val man gör (att vara rädd), och dels är det inte som att det bara är att bita ihop och köra ändå. Det är i princip en förutsättning för att vf:en ska kunna fortskrida att man inte är paniskt rädd.

Det är nämligen också en viktig faktor i det hela, att den stora rädslan ökar risken att det ska gå åt helvete (och att alla ens farhågor besannas) rätt ordentligt. Lose-lose.

Haha vad intressant! Det är inte ofta jag snubblar över någon som känner likadant, men om det beror på att det är ovanligt eller skambelagt eller om det helt enkelt inte hör till god ton att tala öppet om det vet jag inte. (Jag skulle själv tycka det var onödigt om någon basunerade ut att hen tyckte det var äckligt med snitt; det är ju verkligen en åsikt man kan hålla för sig själv egentligen. Men nu efterfrågades ju uttryckligen anledningarna till varför man ville ha snitt, och de enorma äckelkänslorna var verkligen en stor del för mig)

Och ja, kroppen som ska leva med komplikationerna sen borde verkligen vara den som bestämmer.