Känner mig inte vuxen.. Livskris?

Jag är 45 och känner mig heller inte vuxen på det sättet jag trodde när jag var 15 att man kände sig i min ålder. Ändå har jag barn och jobb. Däremot känner jag mig mer vis än när jag var 15. Helt baserat på erfarenheter.

Jag är snart 34 och känner mig inte heller vuxen på ett sådant sätt som jag tänkte mig när jag var yngre.

*Trodde att om/när jag får barn, då skulle jag känna mig vuxen.

-Mitt barn är snart 1 år och jag känner mig inte mer vuxen för det.

*När jag skaffar körkort, då ramlar det in vuxenpoäng! (I september förra året)

-Nä, jag kände mig inte mer vuxen. Men däremot mer fri och självständig.

*Köpa en bil, det är vuxet!

-Äsch, det känns mest skönt att ha en egen bil och att den vi hade först inte gick sönder innan den andra kom.

Det är ju frågan vad som är vuxet? Är det milstolpar? Är det känslan? Erfarenheter man gör som inte går att få såvida du inte har levt x antal år?

Det kanske är bättre att du försöker se till det du åstadkommer, utbildning t.ex. Det är ju toppen, inte alla som vill/orkar/vågar satsa på det. Att gå och prata med någon när tillvaron känns svår är skönt för övrigt

Är väl mer det att i min sits så kommer man ingen vart. Man blir utanför i vanliga konversationer då man saknar sånt som folk normalt sett pratar om. Jag är ju kvar på samma plats som när jag var 19 i folks ögon.

Vilka är ?folk?? Det är kanske dags för dig att byta umgänge? Bor du i en småstad där normen är barn och hus senast vid 25? Flytta i så fall, du är ju fri, och du är fortfarande ung. Kanske kan du plugga något år utomlands om pandemin tillåter det?

Jag har inget indirekt umgänge utan endast familj och några få släktingar. Bor i storstad faktiskt och oavsett normer så är jag ju som tidigare nämnt ofrivilligt barnlös och är infertil. Där hamnar man tillbaka till min ekonomi som ju är ett problem så flytta är inget alternativ och inte heller plugga utomlands. Läser i nuläget en yrkesutbildning för att förhoppningsvis slippa fler år som arbetslös.

Oj låter som en riktig katastrofliv? Det är ovanligt att vara så instabil när man i den åldern, 29 är gammalt, det går fort nu, snart är du 30 och åldrandet kommer börja ta ut sin rätt, och du har osäker ekonomi och känns inte som du har någon fast punkt i livet, vilsen, det är mycket onormalt. Jag tycker det känns som du är rätt omogen mentalt? Du har nog inte utvecklats så som man ska som barn, det är kanske något du borde kolla upp?

Oj låter som en riktig katastrofliv? Det är ovanligt att vara så instabil när man i den åldern, 29 är gammalt, det går fort nu, snart är du 30 och åldrandet kommer börja ta ut sin rätt, och du har osäker ekonomi och känns inte som du har någon fast punkt i livet, vilsen, det är mycket onormalt. Jag tycker det känns som du är rätt omogen mentalt? Du har nog inte utvecklats så som man ska som barn, det är kanske något du borde kolla upp?