Män som gråter

För mig är förmågan att visa känslor någonting som får mig att känna att mannen och jag har ett intimt band. Med det sagt vill jag känna att vi är exklusiva när det kommer till det. Jag gråter inte inför vem som helst, utan visar mig bara sårbar inför min man. Min man gråter väldigt, väldigt sällan, och har aldrig snorgråtit. De gånger tårar glittrar i hans ögon eller stilla rinner, de gångerna känner jag en ömhet som är svårförklarlig, men väldigt intensiv. Någonstans stärker det vårt band, upplever jag. Själv är jag en gråtande person - dvs att jag gråter när jag blir väldigt arg, när jag blir rörd, känner stor lycka och när jag känner en stor sorg eller själslig smärta.

Just ilska, sorg och själslig smärta är den gråten jag delar exklusivt med honom. Att bli rörd eller känna stark lycka, de känslorna är för mig inte lika privata som de andra.