Sätta gränser för vuxet barn?

Enda vettiga sättet att markera i så fall är att tacka nej.

Går du dit så skulle jag se det lite som att du accepterar att syskon A håller familjesammankomst utan att syskon B är inbjudet.
Däremot att säga att nej, under omständigheterna som råder nu när kusinerna inte kan träffas och där en person i släkten (syskon B) inte får delta - är inte ok för oss. Vi kommer inte. Det är inte att välja sida med B. Det är att tala om att man inte beter sig på det här sättet.

Så skulle jag resonera.

Personligen hade jag velat markera eftersom hen även blandar in/utesluter kusinerna (som jag gissar är barn) som utifrån vad du skriver verkar ha en bra relation med övriga släkten utöver detta. Att ha en sammankomst och bjuda in alla utom den familjen känns ju helt ärligt mest som en barnslig markering och ett sätt att känslomässigt skada genom att utesluta den andre och dennes familj. Extremt lågt att blanda in barn och partner om de inte ens har med saken att göra.

Jag hade nog sagt att jag inte tyckte att det kändes roligt under rådande omständigheter, men gärna kommer nästa gång om alla då får vara med.

Ni kan tacka nej med hänvisning till att ni gärna kommer till tillställningar där alla i familjen är välkomna. Mycket mer kan ni inte göra. Det är risk att ni gör er osams med den oresonliga men med ett så omoget beteende från hens sida så går det väl vara så, tramsunge.

Jag skulle nog ha tackat nej pga av hur tramsigt det vuxna barnet beter sig, om det är som du säger att hen inte vill bli sams och att det inte egentligen handla om en stor grej. 

Om jag var er skulle jag nog också sätta mig och prata med barnet som har sammankomsten. Ha en vuxen konversation och säga precis hur ni känner kring situationen och att det påverkar hela familjen. Även om ens barn är vuxna bör man ju kunna ha konversationer med dem om sånt här.

Man går till familjesammankomsten och försöker ha trevligt. Det där är en sak mellan de två, ni ska inte ta ställning eller på andra sätt lägga er i deras konflikt, genom att t ex vägra umgås med ena barnet. Det gäller precis samma som om det vore två bekanta eller liknande.

+1

På ett sätt ja. Jag skulle kunnat tänka mig det om det vore andra omständigheter. Om båda var bjudna (både A och B) fast valde att hålla sig på sin kant men ändå deltog. De behöver inte umgås men jag som inte har något otalt med nån kan prata med alla.

Men i det här fallet när ena parten helt utesluter den andra så vill inte jag bevärdiga detta med mitt deltagande. Så gör man inte!

Era barn måste få välja sina egna relationer. Det är inte upp till er att välja eller ?sätta gränser?. Ni har blivit inbjudna till ert barn, gå dit och njut.

Jag skulle förklara att tills de löst sina problem, så skulle jag inte gå på någon familjesammankomst alls. Det gör mig ledsen att se något av mina barn eller barnbarn bli utfryst/uteslutet och därför är jag bara med på sammankomster hemma hos mig, där mina regler gäller.

Är enig med er. Jag var den uteslutna och min mamma kunde inte vara allas vår mamma utan var ett rö för vinden i mina systrars kompisskap och utfrysning. Min mamma har aldrig tagit mitt parti och bl.a stått bredvid medan min far misshandlade mig hela barndomen. Hon hade sitt livs chans att svara precis så som ni skriver och bli en riktig mor. Det gjorde hon inte. Jag är medelålders idag och hon dog för några år sedan, för tidigt, helgonförklarad av de falska syskonen. Vi försonades aldrig och mitt barn tog avstånd från henne efter ett tag av utfrysning. Min mamma var vek men en högst skyldig medlöpare i mobbning.

Svår fråga. Hur man än gör tar man ju någon form av ställning. Men det känns fel att syskonen straffar sina syskonbarn på grund av vad en syskonet gjort. I synnerhet om barnen är så stora att de har koll på när kusinerna samlas (sociala medier m.m.).

Sen beror det även på konflikten i sig och varför ena syskonet inte är redo att förlåta.

Man får väl bjuda vilka man vill..?

Där slog du huvudet i spiken,

Och man har rätt att tacka nej till den som vill exkludera ens egna barn och hens barn.

Att gå på tillställningen är detsamma som att visa att man accepterar beteendet.

Kloka ord.

Jag hade nog tackat nej och sagt att jag gärna träffar deras familj, men inte inte i ett sammanhang där alla bjuds utom en. Det är ett mobbarbeteende som jag inte vill vara delaktig i.

Det är inte ok att göra en inbjudan som i princip innebär att gästerna måste ta ställning i en konflikt de inte är en del av.

Jag hade gått på sammankomsten utan problem. Det är inte upp till mig att avgöra om konflikten är löjlig eller om något av syskonen har överreagerat. Uppenbarligen känner det ena syskonet sig mycket sårad eller kränkt och vill därför inte umgås med det andra syskonet. Då kan inte jag bestämma att de måste försonas.

Jag håller helt med dig. Däremot hade jag ställt upp för barnbarnen, de som inte fick komma, och sagt ifrån gällande det.

Jag skulle inte acceptera något sådant utan tacka nej.

Även om man har inställningen att "detta är något de får lösa själva, då de är vuxna", så säger det inte att det är okej att göra på detta vis istället för att försöka lösa konflikten.