Ignoramus skrev 2021-08-07 14:41:02 följande:
Jag tror definitivt att många mår dåligt över betygen, och hade mått än sämre om de hela tiden fått höra öppet om sina klasskamraters förträfflighet.
Hehe idrottare vet åtminstone vad de ger sig in på, att förutsättningarna innebär att en segrare ska koras. Och även att det en dag kommer komma yngre och bättre förmågor. Jag tycker inte det är någon hemlighet att många idrottare kämpar med att hitta en ny identitet efter att karriären är över, att det är tufft att acceptera kroppens ofrånkomliga förfall, men det är som sagt åtminstone frivilligt.
Och jag tycker inte riktigt man kan jämföra ditt kaksug med det livslånga kroppsförakt som många överviktiga både känner och bemöts med.
Hade jag blivit smal och snygg och plötsligt fått en massa kommentarer och komplimanger om min kropp hade varenda en isf bara påmint mig om hur galet fel det måste ha varit på mig innan eftersom jag aldrig fick en komplimang då. Och fått mig att inse hur utseendefixerade samhället är, något jag i princip är lyckligt ovetandes om i nuläget eftersom utseende ALDRIG behandlas i de kretsar jag rör mig.
Stopp nu lite här... Vi har inte bara diskuterat att berömma någon inför andra, mer att ge komplimanger till personen själv. Lärare brukar sällan framhålla enskilda elever inför gruppen tycker jag och idag är betygen heller inte relativa utan beror av kunskapsnivå. Finns ingen stor anledning att jämföra sig med mer än sitt eget nedlagda arbete och sina egna förutsättningar.
-
Men detsamma gäller ju för de som kämpar med sin vikt? Ingen har begärt att en 45-åring ska jämföra sig med en 25-åring, man kan väl bara utgå från personen själv och se vad hen har gjort?
-
Det handlar för min del inte om att självvalt inte äta saker, jag kan helt enkelt inte äta ca 99% av allt som finns på en vanlig matbutik eller uteställe utan att bli sjuk.
Det gjorde mig (och övriga som fått detta helvete) nästan kliniskt deprimerad i början och frågan är om då alla omkring ska anpassa sig efter det och sluta frossa i mat och matbilder och tala om allt gott de äter för att vi blir så sänkta?
Jag blir påmind om min defekt varenda torsdagsfika på min arbetsplats, förutom att många kollegor kommenterar att jag inte fikar och de aldrig verkar komma ihåg varför. De föreslår att äta frukt. Jag kan bara äta blåbär, mango, körsbär, björnbär och ett par sorters melon, vilket inte finns i standard fruktkorgar.
Jag får trista kommentarer varje vecka om att det luktar med fisk i mikron, när vitfisk är det som funkar bäst för att jag ska kunna jobba efter lunch också och inte behöva lägga mig 2 timmar med klåda, utslag, extrem trötthet och hjärndimma.
-
Vad andra tycker är snyggt kan du knappt påverka, och varför skulle just vikten skilja sig från att skaffa en ny frisyr eller fixa sina tänder?
Normal vikt eller lite lagom övervikt ger en bättre totalhälsa och likaväl som jag kan uppskatta och respektera det arbete som en person lägger på att skulptera sin kropp på gymmet (utan att därför kanske finna dem attraktiva för just mig) så kan jag uppskatta det arbete som någon lägger ner för att på sikt få en bättre hälsa, så länge det inte blir maniskt/destruktivt.
Att alla inte har lika förutsättningar och att livet ofta inte låter en hålla kontroll över alla olika områden i alla år har jag stor förståelse för, men jag gläds när en vän mår bättre och överviktsrelaterade krämpor minskar eller försvinner. Och jag blir bekymrad när kilona kryper på igen för då är det ju oftast stress eller något annat som inte är bra, i bakgrunden.
