Igår kväll gjorde jag det! Sa att jag vill skiljas. Efter 17 år och två barn. Befrielse, lättnad och stolthet känner jag nu. Att jag äntligen tog tag i det. Kan andra så kan jag!
Fler i samma situation som just har tagit beslutet?
Inte gjort än men har samma funderingar men vågar ju inte. Samma sits som er ungefär med långt förhållande och barn. Hur reagerade mannen?
Jag var den som fick höra det. Efter 25 år och 4 barn. Chocken var total. Efter 2 år och 8 månader tackade jag honom för att han befriade mig. Jag blev inte dumpad. Det var bra att han vågade ta steget och jag förstår att det inte var lätt. Men det var rätt. Nu är det 7 år sedan jag fock höra de orden. Har varit kär igen men är singel sedan 3 år.
Nu har ni mycket praktiskt att ta itu med. Det värsta är gjort. Hoppas ni orkar vara respektfulla mot varandra. Allt blir bra tillslut. Kram från mig. Kvinna 55
Jag har gjort det men mår skit över det vi har två gemensamma barn och levt ihop i tio år. Träffade honom som mycket ung (han är lite äldre). Vi är mitt i skilsmässan ff och det äter upp oss båda varje dag. ?Men hänt oförlåtliga händelser mellan oss tyvärr. Barnen vet ingenting/ yngsta är för liten för att förstå.
Så du blev ihop och skaffade barn ihop med någon som alltid varit känslokall och inte gått att diskutera med?
Vore underbart att sluta gå runt och störa sig och bli irriterad över allt men så är barnen också en av anledningarna till att jag inte vågar. En av dom är väldigt mammig.
Varför blir så många kvinnor trötta på män i längden? Har hört att det är kvinnorna som gör slut, kanske möjligen, upp till 90% av längre förhållanden.
15-17år verkar vara någon magisk gräns, många förhållanden som tar stopp där.
Jo tyvärr. Jo men känns som att jag bara förlorar på att gå isär och vinner ingenting. Kommer sakna allt med just honom - han som person hans humor, vår kemi, allt vi gör tillsammans både hemma i vardagen och på semestern, vår familj, våra rutiner, våra planer, att bara få vara nära honom och prata osv. Vi har även mycket i vardagen och vi hjälps alltid åt. Kommer sakna det så mycket.
Men förstår vad du menar att man måste tänka långsiktigt... även det starkaste förhållandet eller äktenskapet knäcks av för många eller tillräckligt stora svek ..
Funderar på det varje dag, hela tiden. Trött på det. Inga känslor. Klarar inte röra henne och avskyr hennes röst och brist på "go". Men barn och hon är arbetslös. Man känner visst ansvar. Vill vara fri.
Då är det helt rätt att skiljas! Har separerat från två män.
Den ena saknade jag också känslor för. Kände enorma skuldkänslor och gör det fortfarande ibland, men det är det rätta för båda. Tvivlade aldrig på att det var rätt beslut. Hur tar din partner det att du vill skiljas?
Jag har definitivt känslor kvar. Men vet ej om det är sorg över hur allt blev/skuldkänslor osv. Känns som att han älskar mig tillbaka men ändå inte. Svårt att veta vad som är rätt och fel ibland.
Varför kan du inte börja leta lägenhet nu?