mson skrev 2021-09-02 15:14:15 följande:
Skriver det även här... Jag tror inte hon är "mentalt" som en tonåring även om jag förut trodde det. Utan snarare kunskapsmässigt, vad gäller vuxenlivet m.m. hon har svårt att ta in saker, inlärningssvårigheter. Men jag har pga mitt långvariga medberoende inte direkt gjort det lättare för henne ska jag villigt erkänna. Det har varit väldigt bekvämt för henne att låta mig göra det hon inte själv vet hur man gör eller vågar.
Jag är övertygad om att hon har kapaciteten att lära sig och växa som människa. med ansvar växer man, är ett känt uttryck. Det som talar för att hon bäst tar hand om de små barnen är att hon har mycket erfarenhet av det eftersom vi haft små barn under väldigt lång tid och den biten klarar hon galant. så det är lägligt att hon börjar där, men att jag finns såklart som en backup om något skulle strula inledningsvis. Det i kombination med boendestöd som hjälper henne med hur hon ska lägga upp sina dagar gällande hushållssysslor för att det ska bli optimalt, hade alldeles säkert fungerat...
Någon frågade hur hon skulle handla.. jag svarade tidigare i tråden att hon faktiskt varit och handlat ett antal gånger på senaste tid. Hon har väl tyckt det varit bekvämt att låta mig göra det innan. Ända sedan vi gjorde slut har hon börjat visa tecken på att hon faktiskt blir mer självständig för varje dag. Om ni tror att jag tänker överge 3 av barnen så tror ni fel. Jag kommer besöka dem så ofta jag kan, och umgås med dem precis som en vanlig umgängesförälder.
Sen kommer vi ju till den biten med min 14 åriga dotter. Hon vill inget hellre än att vi ska delas upp. En 14 årings åsikter väger extra tungt normalt sätt i sådana här fall. Jag kan inte bara bortse från hennes känslor.
Kan du inte förklara hur du likställer en ettårings omsorgsbehov med en 14-årings?