Separation med villa och många barn

Om vi pratar riktiga summor.   

Huset kostade ca 1 Miljon, är sannolikligen värd 1,5 idag.   

det blir alltså en vinst på 500.000,  skatt på vinsten blir 30% på 73% av vinsten,   

alltså lite drygt 110.000.

det blir alltså 195.000 jag ska köpa ut henne för + ev inbetald kontantinsats vid köpet av huset och dylikt. 

Alltså tar jag ett nytt lån på  huset på 1,2  Miljoner  och hon får  de ~200.000  

Borde inte det gå att köpa ut henne på det viset?

Exet är oförmögen att ens sköta sig själv, så det där med studier eller jobb är ganska långt från hennes verklighet.

Med lite boendestöd i en liten lägenhet och enbart 3 barn tror jag inte det borde vara några problem. Hon är ju kapabel att se till barnens behov. Det är mer hushållsarbete och "vuxna saker" hon har problem med. Men det tänker jag att boendestöd borde kunna hjälpa henne med, så länge de kommer regelbundet och hjälper henne.

6 barn som inte har nån som tar hand om dem -jag tror inte soc anser att 14-åringen ska ta hand om sig själv heller och hon är äldst.

Det tycker jag också.

Jag vet inte hur ni tolkat den förra tråden, men hon klarar av att ta hand om barnens behov så som byta blöjor, leka med dem, trösta dem, prata med dem, glädjas med dem, hämta och lämna på dagis o allt däremellan.

Enda hon möjligtvis har svårt med är göra läxor med dem. Men för det erbjuder skolan läxhjälp..

Det hon däremot har svårt med är kontakt med myndigheter, ansöka om bidrag och ringa samtal till företag och organisationer, söka jobb, sköta ekonomin i helhet, (Hon kan betala räkningar, har försökt lära henne och tror hon greppar det, men hon glömmer lätt bort och lägger åt sidan då det är så jobbigt och hon får ångest av det. Hon klarar dock inte av att göra en budget, uträkningar och "planera ekonomin".

Hon har också svårt att organisera det dagliga hushållsarbetet, men det handlar inte om att hon inte faktiskt "kan" det, utan att hon har svårigheter att planera arbetet och på så vis hinna med det.

Hon har faktiskt varit och handlat några gånger de senaste veckorna och verkar klara det ganska bra. Hon är kapabel till betydligt mer än jag insett, men hon behöver stor hjälp med att strukturera och organisera sina sysslor, och det är där boendestöd kommer in.

Det är ju precis sånt de är till för. Sen får jag såklart för barnens skull ställa upp med att hjälpa henne att söka och få en lägenhet, flytta hennes saker och få igång det grundläggande där hemma innan boendestöd kan ta över hjälpen med det dagliga.

Mäklare är redan bokad, två stycken. Den ena kommer på torsdag och den andra nästa måndag. Så fort jag fått huset värderat ska jag ta ett möte med banken för att gå igenom vilka alternativ som finns att antingen ta över lånet helt / köpa ut henne och stå på lånet själv eller sälja det och vad jag då kan köpa för nytt (något slags lånelöfte).

Jag är dock tyvärr övertygad om att jag inte får stå på huset själv eller något annat hus heller för den delen om jag skulle ha 6 hemmaboende barn. Banken räknar av 3500 för varje barn i sina uträkningar.. med 3 barn däremot hade det varit görbart... Så det är då mitt dilemma.

hur mycket underhåll får man av en person som inte har något jobb? Det blir lägsta möjliga. 

Fast... har kvinnan diagnos och såna svårigheter och nedsättning som TS beskriver handlar det inte bara om att skärpa sig.

TS har dessutom bidragit till att göra henne än mer hjälplös genom att sköta allt genom åren utan att försöka hitta en nivå där hon kan börja lära sig, och på detta skaffat sex barn.

TS är i högsta grad medansvarig till hur det blivit, till och med till större del om hon inte förstår ens enkla saker och han gör det...

Men det är ju för barnens bästa. 6 barn med en förälder, är inte i barnens bästa intresse. Jag kan omöjligt finnas där för allihop i den omfattning som krävs och samtidigt sköta jobb och ett stort hus med allt vad det innebär.

Sambon är inte på en tonårings nivå mentalt, utan kunskapsmässigt. Hon och min dotter på 14 förstår ungefär samma saker om vuxenlivet. Men hon resonerar inte som en 14 åring i övrigt. Visserligen kan hon vara naiv i vissa lägen, men det innebär inte att hon inte kan lära sig hur det är att ta ansvar. Med boendestöd kan hon lära sig hur hon ska lägga upp dagarna så det fungerar för alla.

Om man märker att ens barn mår psykiskt dåligt är det min skyldighet som förälder att lyssna och ta hänsyn till hennes känslor och problembeskrivning. Hon vill ha lugn och ro och mår dåligt av allt barnskrik och min sambos passivitet. Det gör knappast livet enklare för henne heller om jag skulle bli helt själv med dem allihop

Har jag inte påstått men jag har vid flera tillfällen sagt att hon aldrig haft problem med att ge barnen den omsorg de behöver, särskilt de mindre Det är inte där problemet ligger. Det hon har svårigheter med är det praktiska kring hushållssysslor, och kontakt med myndigheter etc. Detta kan boendestöd hjälpa henne att hitta struktur för.

Du vet mycket väl att det inte BARA är därför. Med 3 barn var har varje förälder mer tid över för barnen. Det blir lugnare och bättre för alla. Hur ska jag ens kunna handla med alla småbarn i affärer? Det blir kaos i vardagen och det mår definitivt inte barnen bra av.

Vill även poängtera att dörrarna alltid står öppna för barnen att komma och gå mellan föräldrarna när de helst vill.. mitt ex och jag kan agera barnvakter åt varandra när det behövs osv, för att underlätta för varandra om vi tex ska på dejt etc.

Nej det är inte "det första jag tänker på".  men någon gång ska man väl gå vidare med?, om inte nu så om ett år, eller två eller tre.. oavsett så finns vi där för att avlasta varandra.. är tanken från min sida i alla fall.

Det blir ju betydligt enklare för oss båda att hitta någon ny i framtiden, om vi har 3 hemmaboende barn var.. och en vuxen extra i respektive hem är verkligen något som barnen hade mått bra av och som man bör sträva efter på sikt.

Andra som har sex barn antar jag delar upp det så att en förälder själv eller med något enstaka barn går och handlar, medan den andra är hemma med de andra?, alternativt att man är hela familjen (och alltså 2 föräldrar) i affären som hjälps åt, där den ena kan plocka varor och den andra passa barnen..  men det är ju inte lätt om man är ensam..  

Nu tycker jag du är cynisk.. 14 åringen sköter inte allt där hemma..  det är mest då jag är på jobbet, och hon kommer hem tidigare från skolan som hon hjälper min sambo där hemma att passa barnen, eftersom hon har svårt med alla 6,  samtidigt som hushållssysslor ska göras m.m..