Får inte din 14-åring välja vad hon vill göra alltså? Om ni redan bestämt något så vet din 14-åring om det och kan själv säga det till farmor?
Sen kan du ju prata med barnen om att de bokar upp farmor på pappas helger. Det känns mest naturligt?
Jo, självklart får hon välja vad hon vill göra. Vi hade inga speciella planer. Det var bara en känsla jag hade, att farmor borde ha kollat med mig. Precis därför frågade jag familjeliv och nu vet jag att jag inte "borde" känna så.
men dina barn är ju stora. Du kan ju be barnen kolla med dig innan de bestämmer med farmor, men att tonåringar själva bestämmer över sin dag får man nog vänja sig vid.
Naturligt? Det naturliga är väl att barnen umgås med vem de vill när de är lediga, spelar väl ingen roll om de går på bio med sin bästis eller farmor.
Hade helt hållit med om det gällde yngre barn men en myndig 18 åring tycker jag får bestämma vem man ska träffa under helgen om man inte bokat upp något förstås.
De flesta 18 åringar brukar boka upp sig med vänner och andra utan behöva fråga sina föräldrar om det är ok speciellt om det sker under dagtid om man som sagt inte bestämt något.
De flesta 18 åringar hänger ju inte med sina föräldrar hela helgen utan gör något med vänner, tränar osv men hinner ju ändå umgås med familjen trots att dom är borta några timmar.
Dom jag känner som är skilda och har barnen varannan vecka och barnen är tonåringar håller ju inte stenhårt på att barnen måste vara hos resp förälder resp helg utan dom sover hos kompisar mm.
Min dotter är 17 år och har kompisar med skilda föräldrar, en av hennes bästa vänners föräldrar är skilda och Numer träffar hon och hennes syster (äldre) vilka dom vill på helgerna även den andre föräldern om det är något dom vill göra tillsammans. Däremot meddelar dom förstås vad dom ska göra och med vilka och respekterar självklart om dom har planer med veckans boende förälder.
Men, alltså, barn skapar väl förhoppningsvis egna relationer med människor som de har i sina liv? Om mormor och barnbarn vill ses är det väl inte självklart att även mamma ska vara med alltid?
Och det naturliga är väl i så falla att tänka på det som barnets tid, inte mammas/pappas tid.
Jag har i alla fall alltid haft egna relationer med farmor och morfar som jag hade i livet under min uppväxt. Mina föräldrar var inte alls alltid med när jag träffade dem utan vi kunde umgås på egen hand och jag föredrog det. Jag kan inte se någon anledning mitt barn inte skulle kunna umgås med min mamma (deras mormor) på egen hand ibland och att det skulle innebära att jag inte ville umgås med henne.
Jag och mitt barn är ju olika personer, och har därmed olika relationer till personer i vår närhet även till min mamma/deras mormor.