Ni som inte vill ha sex. Vad är oftast orsaken att ni inte vill?
Skulle vara intressant med svar både från er som ofta inte vill, och från er som vill av och till.
Gärna svar även från er som ändå oftast vill.
Om ni inte har lust i början, varför vill ni inte prova om lusten kanske växer fram?
Gärna svar från båda kön.
Vanligaste orsaken till att jag inte vill ha sex är att jag är irriterad och helst vill vara för mig själv. Min flickvän är väldigt intensiv, och när det väl är läggdags så är jag socialt utmattad. Hon tycker att det är "osexigt" att ha sex vid någon annan tidpunkt på dagen, och jag orkar oftast inte dra igång något sorts förförelsenummer halv elva på kvällen.
Vanligaste orsaken till att jag inte vill ha sex är att jag är irriterad och helst vill vara för mig själv. Min flickvän är väldigt intensiv, och när det väl är läggdags så är jag socialt utmattad. Hon tycker att det är "osexigt" att ha sex vid någon annan tidpunkt på dagen, och jag orkar oftast inte dra igång något sorts förförelsenummer halv elva på kvällen.
Ni som inte vill ha sex. Vad är oftast orsaken att ni inte vill?
Skulle vara intressant med svar både från er som ofta inte vill, och från er som vill av och till.
Gärna svar även från er som ändå oftast vill.
Om ni inte har lust i början, varför vill ni inte prova om lusten kanske växer fram?
Gärna svar från båda kön.
Jag vet inte om jag förstår frågan rätt men för min del handlar det om att omständigheterna inte funkar. Gillar t ex inte att ha sexuella relationer på jobbet, med någon som är otrogen eller med någon som har orimliga förväntningar på relationen.
Jag vill ofta ha sex, men tappar lusten när det blir dålig stämning hemma. Oftast är det konflikter mellan min fru och våra tonårsbarn som gör att frun blir sur och irriterad. Tyvärr händer det ofta, och då är det inte läge för sex.
Har inte riktigt ett behov av fysisk närhet av det slaget. Är mycket som är jobbigt med det. Hatar att bli svettig, avskyr hur kletigt och kladdigt det gärna blir.
Sen har jag dessvärre en del trauman med mig i bagaget ifrån, tyvärr, min allra första relation. Trauman jag inte lyckats få bort helt. Så sex är aldrig någonsin bara avslappnat för mig, utan traumat finns där närvarande i det undermedvetna hela tiden. Kroppen reagerar instinktivt. Spelar ingen roll hur trygg jag egentligen känner mig med personen, och hur mycket jag än vet att jag kan lita på honom. Detta förblir oförändrat också i riktigt långa förhållanden, och dessvärre utmynnar det alltid i ett smärtsamt läge där jag får dåligt samvete över att min partner får lida sexbrist, och jag blir ledsen över att gå miste om något som egentligen borde vara en naturlig del av livet. Jag har blivit berövad att få uppleva sex så som den kan, och hur det ska vara.
Jobbar sedan flera år på att komma förbi dessa trauman, men jag tror dessvärre att det går för långsamt. Jag tror inte min sambo kommer orka så länge som det verkar ta, och jag klandrar honom ärligt talat inte över det. Är själv nästan chockad över hur djupt det här sitter och hur lång tid det tar. Men jag försöker, för vill inte leva utan denna mannen.
Tar mitt nuvarande förhållande slut kommer jag aldrig någonsin inleda ett nytt igen. Jag orkar inte. Då ger jag upp helt om att lyckas bli så pass bra att ett normalt sexliv är möjligt.
För att det är tråkigt, jobbigt och kladdigt
Jag vill alltid 24/7. Om jag skulle neka så är det för att hon är full. Eller att jag har jobbat typ 3dygn i sträck. 50år man.
Jag vill alltid 24/7. Om jag skulle neka så är det för att hon är full. Eller att jag har jobbat typ 3dygn i sträck. 50år man.
Vill oftast inte pga värk i kroppen och allmänt utmattad när det är dags att lägga sig. Tiden mellan arbete och sänggående är ju fylld av hushållsarbete och ungar som somnar efter mig.