Min 2-åring väljer farmor framför mej ????

Det gör verkligen ont i hjärtat att läsa om din situation, din förtvivlan och din kärlek för sonen lyser igenom. Det är tufft att vara ensamstående med ett litet barn och samtidigt jobba, orka sköta hemmet och ta hand om sig själv. Jag tror som någon skrev att när sonen är så sällan hos farmor blir det lite som födelsedag, han får all hennes uppmärksamhet och godis, och när det är såpass sällan blir det något roligt och nytt som händer. Och förstås är farmor också en viktig person i hans liv som han tycker om att träffa. Om hon skulle ha sonen några dagar på raken så skulle det ju bli vardag att vara där med och jag lovar, då kommer det att vända och han längtar efter mamma istället.

Dessutom har små barn perioder när bara en person duger och ingen annan, det kan alla som har barn vittna om. Även om man lever ihop både mamma och pappa så favoriseras den ena. Mitt barn hade också en period i tvåårsåldern när bara jag dög och om pappa försökte ens prata med henne bara surade hon och gömde sig. Jag skulle mata, natta, leka med henne, klä på, följa med till dagis. Sedan vände det och det var bara pappa som gällde och det var jag som blev utfryst. Sedan lite mildare perioder när ingen var persona non grata men den ena föräldern, eller mormor, var den hon alltid föredrog. Det finns säkert en barnpsykologisk förklaring till varför barn är så här. Det är jobbigt att bli ratad särskilt som mamma men ta det lugnt, det är en fas i utvecklingen och helt naturligt. Mamma är trots allt alltid mamma och du ÄR den viktigaste personen i din sons liv. Du ger honom trygghet, uppfostran och ramar i livet som han behöver. Och jag kan läsa utifrån din text att du är en väldigt bra mamma som älskar din son över allt annat.

Jag tänker att istället för att begränsa sonens tid hos farmor, varför inte göra tvärtom? Låt henne ha honom mer om hon nu erbjuder sig och han vill vara där. Han är stor nog nu att kunna vara ifrån dig flera dagar i rad t.o.m. men om det känns för stort nu så låt henne t.ex hämta från dagis ett par dagar i veckan, kanske sova över någon gång så hon även lämnar dagen därpå. Och varför inte vara barnledig en helg så du kan göra något helt för dig själv och ha lite vuxentid? Träffa vänner eller bara vara hemma och ta det lugnt, du behöver det också. Du hinner städa och fixa undan saker så när sonen kommer tillbaka har du också tid och ork att umgås och hitta på roliga saker tillsammans med honom.

Det är en fantastisk resurs att ha en engagerad mor- eller farförälder till sina barn och de är ju också familj och älskar varandra. Jag var ensamstående med min första flicka och min mamma passade henne ibland flera dagar i veckan, det var ovärderligt tyckte jag. Vi hade också en del diskussioner om maten, jag var vegetarian då (inte slaviskt men vi åt övervägande vegetariskt) och mamma tjatade om att hon måste äta kött och hon gav dottern så mycket kött och korv hemma hos henne som hon kunde få i sig, haha. Självklart måste du ta diskussionen med farmor om godis särskilt om han ska vara där oftare. Är det en gång varannan vecka gör det ju inget men ska hon få ha honom mer så måste ni ha ungefär samma regler kring godis för tändernas och hälsans skull.

Min äldsta dotter hade för övrigt en lång period i den åldern när hon var superglad att vara på dagis och sprang glatt in på morgnarna för att leka, men när jag kom för att hämta henne ville hon inte följa med och vi hade en brottningsmatch för att få på henne overallen och skorna och det slutade ibland med att jag tryckte ner ytterkläderna i vagnen och tog henne sprattlande under armen och sprang runt hörnet, för då lugnade hon sig såpass att jag kunde klä på henne. Kändes ju sådär halvkul men personalen bara skrattade och sa att jag ska inte ta åt mig, jag är inte den enda med det problemet och det går över.