Min 2-åring väljer farmor framför mej ????

Jag är i praktiken en ensamstående och heltidsarbetande mamma till en 2-åring. Är skild med pappan och han kan/vill inte ta nåt ansvar för sin son men det är en annan historia.

Min familj har jag i annan stad och det enda stödet jag har är från sonens farmor. Det är skönt att ha henne i närheten och hon är alltid villig att ställa upp. Ringer typ och tjatar att få hämta från dagis och ha honom varenda helg, men jag försöker begränsa tills jag är nära bristningsgränsen. Kan i snitt bli en natt varannan vecka och får alltid dåligt samvete för det. Jag vet att sonen älskar att vara där, han får trots allt hennes totala uppmärksamhet dygnet runt, tv hela dagen, onyttiga snacks och liknande sim hon ger honom i smyg trots att hon lovat att inte göra det. Jag kan tjata hål i huvudet på henne om vilka regler och rutiner jag vill de följer men hon kommer ändå köra sitt race. Finns en hel del jag stör mej på, men vi tycker ändå rätt bra om varandra.

Det som är ganska psykiskt påfrestande är att sonen inte vill följa med mej när jag ska hämta honom eller när farmor lämnar. Så fort han ser mej springer han och klamrar sig fast vid henne, gråter och ropar efter henne när vi ger oss av. Det går över efter några min men han fortsätter tjata om att åka till farmor, är på dåligt humör och får utbrott för minsta småsak (som tex att han inte får titta på tv eller ha napp hela dagen). FaceTimear vi med farmor blir han ledsen när vi lägger på, men när jag ringer för att säga godnatt och checka så allt är lugnt, blir han ibland ledsen och vänder sig mot farmor. Typ som att jag ska hoppa ut ur telefonen och ta honom därifrån.

Är såklart glad för hans skull att han gillar henne så mycket, men samtidigt tär det på mej att det tar ett dygn innan han är min glada pojke och jag får vara hans trygghet igen.

Är det bara att acceptera läget eller borde jag reglera tillfällena han sover över hos farmor? Eller skulle man ansöka om stödfamilj istället? Lite tips eller igenkänning någon?

.

Tack för era fina svar! Blev faktiskt lite rörd, för jag hade förberett mej på shitstorm från mammor som aaaaaldrig skulle lämna sin 2-åring över natten hos någon..

Det händer att vi hittar på saker alla tre och det är trevligt, även om han bara vill hålla farmor i handen och blir orolig och misstänksam när vi använder min bil för utflykterna, haha. Ska bli bättre på att förbereda honom på när det är dags att gå hem. Har nästan kört omvänd strategi det senaste för att få kaoset överstökat. Vet också att jag borde tagga ner lite med kontrollbehovet och inse ingen tar hand om honom på samma sätt som jag. Ska även prata med farmor om det finns möjlighet att vi inför en fast dag för hämtning/lämning på dagis.

Har varit Extra stressigt nu i höst också när man vabbat en snorig, men för övrigt pigg toddler som behöver sysselsättas. Blir extra spännande när man själv är sjuk som ni säkert vet :*D har som tur är en väldigt förstående arbetsgivare, men jag slits ändå mellan att känna dåligt samvete och prestationsångest som både arbetstagare och förälder. Vill gärna vara bäst på båda planen, men behöver väl sänka mina krav lite. Det är tufft ekonomiskt som det är så kan tyvärr inte gå ner i tid, även om jag såklart önskar jag hade mer tid med min son. Den där kramen man får när man hämtar på förskolan är ovärderlig och det jag längtar efter hela dagen, även om jag uppskattar ?egentiden? och vuxet sällskap jag får på jobbet.

Min 2-åring väljer farmor framför mej ????

INNEHÅLL