Kär i min arbetskamrat

Och fortfarande mitt val om jag ville lämna eller inte, och det gjorde jag men inte för att hoppa i säng med en annan kille.
Men han snett från vänster öppnade mina ögon.

Det var känsligt för dig det här, du argumenterar också som om kvinnan jag är kär i är oförmögen att ta egna beslut.

Hon är väldigt mogen och har stark integritet och ser tillsynes ut att ha en väl fungerande vardag med barn och en man som behandlar henne på ett bra sätt. Dom verkar ha ett jämställt förhållande där dom hjälper varandra och inget drama. 
Gissar att dom varit gifta/tillsammans i ca 10år, kanske mer.
Bägge har bra jobb och vad jag gissar en välordnad ekonomi.

Hon kommer inte kasta det över bord bara för att jag kommer in snett från kanten.
Hon är fullt kapabel att ta ett beslut baserat på hur hon tycker att hennes förhållande fungerar och om hon ev. har några känslor för mig.

I förhållanden som ser lyckliga ut på avstånd kan ena eller bägge parter vara djupt missnöjda med relationen och bara härda ut. 

Som jag ser det kan bara hon själv eller hennes man förstöra deras förhållande. Om hon är beredd att avsluta det pga mig så är det helt hennes beslut.

Tycker att både "jaget" och "livinia" i tråden förklarar på ett bra sätt det som kan vara positivt med detta.

Dina argument är gammaldags, att jag skulle vara en ond "fresterska".

Tänker du alltid så där lågt och fult? Jag är rätt säker på att TS är en självsäker man som kan få sex när han vill (har fått det intrycket), han behöver inte vänta i månader och år på att bekänna sin kärlek till en viss, speciell kvinna för det. 

Det är väl klart att förälskelse och kärlek har med vår fortplantningsdrift att göra, men i så fall tänker väl även alla andra förälskade personer "med de nedre delarna", eller? Kan inte någonting få förbli heligt?

Om han inte viste att hon var upptagen då ? fast eftersom man inte vet relationsstatus så låter man bli ?
Jag tycker inte att det är lågt att säga hur man känner för någon.
Allt det andra håller jag med dig.

Men om du inte vet ? chansen finns att dom är upptagna låter du bli då ?
För att "limma" på någon som är upptagen är en synd, bäst då att låta bli ;)

Nej, det ULTIMATA frikortet är det förstås inte. Man kan inte mörda sin rival, och skylla på att man var så kär. Eller mörda personen man är olyckligt kär i, för att ma inte orkar med att se honom/henne lycklig med någon annan. 

Men att bekänna sin kärlek kan aldrig vara fel. Sedan är det upp till den som ÄR upptagen, att göra vad han/hon vill med den informationen. Vi talar ju inte heller om bortförande av kvinnor på den mongoliska stäppen, brudköp eller liknande...

...fast samtidigt träffas väldigt många par på jobbet. Varför tror du att de flesta män i Saudiarabien, inte tillåter de kvinnor de är förmyndare för (döttrar, hustrur, systrar, mödrar...) att yrkesarbeta utanför hemmet?

Som jag skrev tidigare: det är skillnad på att förföra en arbetskamrat eller ännu värre underställd på en konferensresa på Finlandsbåten, och att vara kär och vilja gifta sig och leva med den personen för evigt. MYCKET stor skillnad, till och med. 

Om alla som hade träffats på jobbet hade avstått från relationen "för arbetsmiljöns skull", så skulle vi ha många fler olyckliga, ensamstående och barnlösa personer i landet. Sådant löser sig - i ett livsperspektiv. Livet är viktigare än jobbet.

Och detta anser jag även avseende kvinnor som gör abort, för att de tycker att de "inte kan berätta det för arbetsgivaren så snart efter att ha fått fast anställning". Det där jobbet är GLÖMT om fem år, sonen eller dottern som de tog bort skulle de däremot ha haft hela livet. Han eller hon skulle ha kommit och hälsat på på äldreboendet och sett till att mamma har det bra... Vad spelar det då för ROLL, att det blev ett pinsamt samtal med den där chefen på jobbet för 60 år sedan, som man inte ens kommer ihåg namnet på..? Herregud...

Skrev i första inlägget att syftet med tråden var att få skriva av mig om situationen då jag inte riktigt har nån att prata om just detta med IRL. Det har jag fått göra och det känns bra.

Är också fascinerad över att människor kan se saker på så olika sätt.

Hur kan det vara elakt att berätta för någon att man tycker om henne väldigt mycket? Jag förstår inte det. 

När jag var yngre så avslutades ett 2-årigt förhållande(särbos) med att min dåvarande tjej följde med en annan kille hem efter en fest. Jag var inte med på den festen och fick veta dagen efter. Jag var otroligt kär/förälskad i den tjejen, var förkrossad ett år efter att det tog slut. 
Inte en gång tänkte jag tanken att den andra killen "stulit" min tjej, det var hon som lämnade mig.  Jag är helt övertygad om att hon gjort det även om hon inte gått hem med den där killen. Hon älskade mig helt enkelt inte längre.
Hon hängde med honom i nån månad innan det tog slut och hon träffade ytterligare en ny.

Tycker att "moral" när det används felaktigt är förkastligt, alla lever vi ett liv, en gång. Det är fel att med flit försöka inflika skada eller smärta hos andra det är en självklar sak. Men ibland är det en konsekvens av livet.

Det som smärtade mig när jag blev lämnad av min tjej när jag var yngre var att hon lämnade mig, det var inte snyggt gjort heller. Men smärtan för mig var att hon lämnade mig inte hur hon gjorde det.
Men det hade inte varit bättre om hon och jag fortfarande var tillsammans nu 28 år senare och hon inte älskat mig på 28 år. 
Så med facit i hand så var det bäst att det gick som det gjorde eftersom kärleken var slut från hennes sida. Är övertygad om att mitt liv blev bättre av det trots att det smärtade i stunden.

Som jag skrivit innan så tror jag inte hon lämnar honom om hon älskar honom. Tror inte heller att hon gör det om hon endast är hyfsat nöjd med sitt förhållande.

Men att jag tar beslutet åt henne utan att ens ge henne chansen att få ta ett eget beslut det skulle vara förfärligt egoistiskt. 
Vem är jag att bestämma att hennes mans lycka är viktigare än hennes? Dessutom en människa som jag är kär i och tycker om väldigt mycket.

Har så svårt att förstå varför ni inte vill låta henne få bestämma över sitt eget liv?

Sen håller jag med om allt gällande det olämpliga i jobbsituationen, det är en nöt att knäcka. Tror som sagt att jag slutar i vår och då är det inte längre nåt hinder.

Ja HJÄLP alltså! Den mannen borde hon bli räddad undan från istället. Det stinker narcissism om hans tankesätt.

Det är ännu svårare för en underlydande som har blivit kär i sin chef att berätta detta för honom/henne, än tvärtom. Så det tror jag absolut inte, att hon skulle ha berättat för TS om hon var kär i honom. 

Fast när hon blev tillsammans med sin man, så kände hon förmodligen inte TS. Nyfiken fråga: tycker du att alla kvinnor som har förhållanden med mer än en man under sin livstid, är omoraliska? Eller kanske är det männen som är med dem, som är det? Du pratar som i en svartvit film från 1940-talet, där en skilsmässa var en otänkbarhet, och en förälskelse i någon annan än maken/maken ofta slutade i tragedi. D.v.s. i filmens värld. I verkligheten hittade folk ofta något sätt att leva ihop med den de älskade ändå, och bet huvudet av skammen.

Och jag upprepar, att om någon snygg och trevlig och intressant man hade varit kär i mig under alla de åren då jag satt fast med min trista exman, men inte sagt något av "hänsyn", och jag skulle få reda på det nu... ja då skulle jag nog bli så bitter så jag toge till flaskan... Alla förlorade år, all kärlek man inte fått uppleva...

Alltså, sådana kvinnor finns det ju, som flackar runt efter nya förälskelser hela tiden, och utsätter sina barn för ständigt nya styvpappor, styvsyskon och halvsyskon, som finns där ett tag och sedan försvinner igen. Ingen kan tycka mer illa om sådana kvinnor, än jag. Det finns till och med kvinnor som lämnar barnen utan tillsyn när de går på krogen, och drar hem ragg som kan uppträda hotfullt mot barnen om de vaknar och stör exempelvis...

Men då brukar det även finnas missbruk och andra socioekonomiska problem med i bilden. Och det gör det helt säkert inte i fallet vi diskuterar i tråden. Dessa två skulle mycket väl kunna hålla ihop resten av livet.

Du svarade inte på om du ser ner på alla ombildade familjer som finns i Sverige?

Vidare låter du som om TS hade tänkt lämna sina egna och kvinnans barn på ett hemskt barnhem, för att de inte ska vara i vägen för deras kärlekslycka. Och så har inte jag uppfattat TS. Om bara de vuxna uppför sig vettigt, så behöver inte en skilsmässa bli den där svarta livsupplevelsen som förstör resten av livet, som du beskriver. Det kommer inte heller att innebära en flytt till ett dåligt område, som det blir för många skilsmässobarn om mamman bestämmer sig för att skilja sig utan att ha någon ny man, och bara kommer att ha sin egen lilla lön att leva på.  

Och jag upprepar, att om någon snygg och trevlig och intressant man hade varit kär i mig under alla de åren då jag satt fast med min trista exman, men inte sagt något av "hänsyn", och jag skulle få reda på det nu... ja då skulle jag nog bli så bitter så jag toge till flaskan... Alla förlorade år, all kärlek man inte fått uppleva...

Tack, rätt tråkiga inlägg från (sådär). Tror att det är få som känner igen sig i dom inläggen. Roligare med sakliga argument.

Visst är det olämpligt, det är inte bra alls.
Men det skulle bli en väldigt konstig situation nu om hon skulle få en ny chef helt plötsligt. Vad skulle man ange för anledning till det?

Fast om alla skulle skilja sig först, fast de kanske bara hade inbillat sig att någon tjusig karl/kvinna på jobbet (eller i föreningen, eller på gymmet...) var intresserad av dem, så skulle vi ha väldigt många fler skilsmässor och skilsmässobarn helt i onödan. Att skilja sig - med allt vad det innebär - för något som visade sig bara vara en fantasi, skulle ju vara ens livs värsta misstag. 

Jag skulle verkligen vilja vara säker på att det jag får är säkert, och bättre än det jag har hemma, innan jag toge ett sådant livsavgörande steg. Och så tror jag att de flesta tycker. Att någon man känner att man har en kemi med, blir kvar i sitt förhållande, är alltså inget tecken på att han eller hon VILL vara i det förhållandet. Det visar bara att personen är rationell och inte gör förhastade dumheter. Vilket är bra drag.