Kvinna! hur ser ni på 30 år gammal man som bor hemma? Kan du dejta en sådan?

Jag kan såklart inte tala för alla andra kvinnor, men jag är 40+ och inte 17. Jag förlorar inte all tankeförmåga bara för att jag träffar en fantastisk person.

Naturligtvis får man bedöma från fall till fall, men i grunden skulle jag säga att en 30-årig man som bor hemma permanent och inte som en tillfällig lösning, låter mamma laga mat, diska och tvätta och inte betalar ett öre för det, inte skulle vara speciellt attraktiv i mina ögon. Även om han var charmig och hade miljoner på banken. Detta för att jag vill ha en man, inte en förvuxen pojke som jag ska vara mamma åt.

Klart att i alla fall intelligens och utseende spelar roll, och även hur ekonomiskt ansvarsfull han är. Men inte så till den milda grad att de positiva egenskaperna gör att jag skulle vilja ha en förvuxen tonårspojke.

Att en person är självständig, stark, stadig, ärlig och kan ge kärlek. Självklart bryr jag mig om utseende och personlighet och intelligens,  men "beauty is only skindeep", och alla har sin smak.

Att leva kvar i barndom är inte attraktivt, har två vuxna manliga  kusiner som bor med sina föräldrar, den ena med sin mamma och pappa, den andra bara med sin mamma, inga jobb, ingen förståelse för att man måste bidra, bara så jävla självupptagna och lata.

Det är inte vackert, och jag bara hoppas att de inte spränger nåt nån dag, för jag menar höra sin mamma mala hela livet i örat och vara beroende av henne ekonomiskt, kan inte vara peppigt.

Gör han det då? Och betalar han för sin egen mat, sina egna kläder och så vidare?

Är han man. I slutändan är det det enda som betyder något, är han inte det så ja, då klarar jag mig själv.

Konstigt sätt att resonera. Det är som att fråga: "Skulle du vara tillsammans med någon som köpt sex?" och sedan säga att mannen inte berättar det. Då kan man ju inte ta ställning. Hur kan man välja bort något man inte känner till? Om han gömmer sina sunkiga åsikter och beteende går det inte att välja bort fram tills att det sipprar fram.

Nej, jag skulle inte vilja dejta en sån man i första hand. Bor mannen fortfarande hemma vid den åldern bör han dessutom betala en riktig hyra till sina föräldrar som de inte behöver spara (åt honom?). Han ska även göra sin del i hushållet och laga mat, städa, tvätta, handla mat etc. Är man 30 bör man kunna ta hand om sig själv och sköta sin ekonomi och ett hushåll (även om man delar med andra). Speciellt om han dessutom jobbar del- eller heltid. Att bo hemma för att kunna "spara jättemycket" låter mest bara som snylteri i mina öron. Föräldrarna har ju också utgifter och de utgifterna blir ju såklart större om de även måste försörja en 30-årig man.

Skulle aldrig i livet vilja flytta ihop med någon som levt som en tonåring ända upp i 30-årsåldern och sen behöva lära upp honom i hur man gör basala hushållsgrejer. Jag vill inte ta över och bli hans morsa. 

Förstår inte heller varför du frågar om andras åsikter när du sen inte vill ta till dig det någon skriver? 

Mammas lilla pojke.

Jag hade valt bort. När min man var 30 och jag 28 väntade vi barn. Hade varit asajobbigt om han då bott hemma med mamsen :)

Det verkar som om du inte riktigt förstår begreppet självständighet, det har inget med fördomar att göra.

En stabil människa vill klara sig själv.