Stötte på kompis - Har jag gjort bort mig?

Han ogillar inte mig. Han är bara inte intresserad just nu, han sa ju det själv.

Vi har ingen ledare.

En kontaktperson kan man prata med allt om, det är det som är poängen.

Idag blev det bråk mellan två andra personer i stödgruppen, skönt att det tog fokus bort från vad jag gjort. Känner faktiskt ok att träffa honom, och han berättade om sina diagnoser när jag frågade. Jag sa liksom "Näää" eller "Ahh" typ för att visa att jag tycker det lät så sorgligt det han sa. (inte överdrivet eller så, men han förstod nog att jag kände med honom liksom.) Visste inte att det var så illa. Men att han mår bättre. Men stackars lille, jag inser att mina problem är bara peanuts i jämförelse. Vill bara krama honom, men lämnar honom som sagt i fred nu. Han tittade rätt länge på mig när vi alla skildes, men det var nog bara för jag inte skulle åka med honom på bussen som vi brukar utan var tvungen att prata ut med dom andra om det som hänt (bråket mellan två andra) och därför åkte bil med dom.

Jag tvivlar att han tittade så på mig för att han gillade mig, kan ju varit annat också. Jag ska verkligen lämna honom i fred länge länge och försöka prata mer med honom på mötena, om jag får en syl i vädret för vissa andra parat för mycket där. Tycker bollen ligger hon honom, nu vet han hur jag känner. Men jag ska inte typ undvika honom på mötena om man säger så. Och han har inte uttryckligen sagt att jag absolut inte får sms:a honom alls, men ska undvika det ändå. Jag försöker vara så naturlig kan kan kring det här, men mest försöka glömma honom.

Jag får se det som en ära att bara få träffa honom varje vecka, och att han vet hur jag känner. Är rät kär i honom faktiskt, men jag tycker han förtjänar bättre än mig. Och med tanke på hur stora problem han har (som han berätta om nu i veckan), så kanske han inte är helt bra för mig heller. Blev nästan rädd. Tycker så synd om honom.

Kan tillägga att vi ofta drar rätt grova sexskämt på träffarna och jag vet att han kollar mycket på porr. En del del t.o.m. 

Jag tänker också på när jag själv mådde som sämst och ingen riktigt frågade hur jag mådde och tog kontakt med mig. Så är inte hälsosamt att leva heller. Alltid svår balansgång mellan att bry sig om och lämna någon ifred. Jag tänker nu på hans mående, inte nödvändigtvis mina andra känslor för honom.

Nej, brösten.

Då har jag problem.  Eller menar du bög? Vi har spekulerat om han är bi, men det verkar inte så.

Träffade han i gruppen idag igen. Det kändes stelare än förra gången. Tror jag ogillar mig. Jag ger upp nu. :(

* han

(Har inte kvar bilden.)

Jag känner bara för att ligga under mitt täcke och gråta som en bäbis. Att jag alltid faller för fel killar. Jag är en idiot. Kommer ta ett tag att komma över honom, men nu harjag försökt i alla fall. Hoppas han och jag inte hamnar i bråk på nån träff nån gång bara.

Kanske var han bara intresserad av sex.