Min kompis. Man 39 och bor hemma

Haha, alltså, du har "lite svårt för" att folk ska leva som de vill :) Vem fasen annars ska man inrätta tillvaron efter, har du tänkt? Ska folk gå och fråga Prussiluskan för att försäkra sig om att deras livsstil passar sig, eller vad, och annars ska vänner och bekanta döma personen för hur de vill leva? Så himla osympatiskt att man bara kan skratta åt det :) 

Väldigt konstigt att bo hemma om man är 39 år. Betalar han för sig? Jag tänker att det kanske visst är något fel på honom, bara att du inte har märkt detta. Annars är han väl en snåljåp som vill leva på föräldrarnas pengar. Hur det än är så är det konstigt.

Våra grannar är mor och son. 91 resp. 69 år gamla. Det är en gård och han har väl aldrig varit intresserad av att flytta helt enkelt. Pappan dog för massor med år sen så det är sonen som sköter gården. Fast mamman gör massor också. En riktigt krutkärring. Om folk är nöjda får de bo hur de vill. Deras liv= deras val.

För det första är det lite störigt med dem som frågar ts varför han stör sig och varför det angår honom osv. Jag ser inte en enda gång att ts skriver att det stör honom eller angår honom. Man kan väl undra ändå. Och anledningen till att man undrar kan ju vara att det faktiskt är lite udda i vårt samhälle idag. De flesta strävar efter att bli självständiga, och skapa ett eget vuxenliv utan föräldrarna flåsande i nacken, nån gång under tjugoårsåldern.

Ts kompis kan ju ha svårigheter som inte syns och hörs utåt som gör att han har svårt för att leva självständigt. Självständigheten som krävs för att leva själv kanske ter sig skrämmande eller till och med omöjlig för ts kompis. Jag skulle gissa att det är så det ligger till.

Hur menar du, TS skriver ju att det stör honom i originalinlägget?  

Annars är det väl inget fel på funderingarna som du säger. Man kan ju av omtanke undra om personen mår bra osv. Jag tycker i och för sig att TS är respektfull och att det inte verkar som att det var av illvilja han frågar, och mina kommentarer var framförallt riktade mot andra i tråden som var dömande och verkar tycka att alla borde inrätta sig efter hur de anser att man ska leva sitt liv, inte välja efter eget huvud.

Jag är lite splittrad över det här. Å ena sidan rör det mig inte i ryggen att han bor hemma. Å andra sidan har jag reflekterat över det och dragit personliga paralleller, men det är som sagt inget fel på honom. 

Risken är ju att kvinnor/män undrar vad som är fel med honom eftersom han bor hemma. Om han nu är ute efter ett förhållande  

Jag har dock en bekant vars farbror bodde hemma hela sin mammas liv. Mest för att hjälpa henne att kunna bo kvar i villan när pappan gick bort ganska ung. Han bor förvisso kvar, men hans mor gick bort för ett antal år sedan. Mannen är idag strax över 70 och har, så vitt jag vet, aldrig haft ett förhållande. 

Vet att det pratats om honom, det har gått rykten om allt möjligt om honom och orsaken till att han bodde hemma. (Liten ort, alla känner alla) När jag träffade honom så var han alltid trevlig och verkade helt normal. 

Han kan ju ha haft en massa kvinnor/män i sina dar, fast hemligt och som han har åkt till, det är det ingen som vet Inte ens brorsonen haha. 

För egen del kan jag tänka mig att bli tillsammans med en man som bott hemma MEN då måste mannen i fråga sköta sig själv och inte leva som en tonåring vars mamma sköter allt. 
Jag skulle också önska att han bodde själv innan vi flyttade ihop. Om jag dock under vår dejtingtid såg att han skötte hela hushållet som om han hade det själv, alltså, att han tar lika stort ansvar för matinköp, tvätt, städning och andra göromål som hans förälder/föräldrar gör så kan jag nog skippa önskemålet att han ska bo själv innan vi flyttar ihop. 

Nu är jag dock gift, men särbo trots att min man bott själv i olika omgångar innan vi blev tillsammans, så att en man har bott själv är ingen garanti för att han i ett förhållande tar ansvar på eget bevåg  

Jag har en vän som är 46 som fortfarande bor hemma. Hon är högutbildad, fast jobb sedan många år och flera höjer på ögonbrynen åt varför hon bor hos sina föräldrar. Vi som känner henne närmare vet dock att hennes pappa har stora fysiska problem och mamman psykiska och hon har helt enkelt valt att bo kvar där för att kunna stötta föräldrarna så mycket som möjligt i vardagen. Hon säger själv att hon skulle ändå bara oroa sig så mycket för dem om hon flyttade så även för sin egen skull bor hon kvar. Det kan ibland finnas orsaker som inte är uppenbara för andra och som folk kanske inte heller är bekväma med att berätta till höger och vänster.