Råd om Förskola- 2 åring

Ja, du överreagerar, och det många föräldrar inte vet är att deras reaktioner och tankar speglar av sig hos barnen, de är som små svampar och känner det där intuitivt.

Så om du är orolig över hur hon ska trivas, hur det går, och ffa vid lämning och hämtning, så kommer det påverka henne väldigt mycket. Så, när du hämtar, lämnar och pratar om fsk behöver du visa lugn och en positiv attityd, alltid. Och om hon gråter vid lämning är det ännu viktigare, och att lämningen sker snabbt. Ge en innerlig kram, tala om att hon kommer att ha det bra, du hämtar henne senare, ett leende och en till kram, sedan lämnar du över henne till pedagogerna, vinkar och går. Vänd dig inte om hur mycket hon än gallskriker.

Det kan låta hårt men hon är i goda händer, inget hemskt kommer hända henne men hon måste också lära sig att lita på det.

Samma när ni är hemma och är extra mammig nu, låt henne vara det ett tag men förklara också att du måste sätta ner henne, hitta på en ursäkt om vad du behöver göra i värsta fall.

Och fortsätt ta ut henne i lekpark eller vad ni gör utomhus, hon måste lära sig att världen utanför inte är en farlig plats, för det är ditåt det lutar just nu. Hon behöver kort sagt "terapi" med dig för att känna trygghet i världen.

Ja, du överreagerar, och det många föräldrar inte vet är att deras reaktioner och tankar speglar av sig hos barnen, de är som små svampar och känner det där intuitivt.

Så om du är orolig över hur hon ska trivas, hur det går, och ffa vid lämning och hämtning, så kommer det påverka henne väldigt mycket. Så, när du hämtar, lämnar och pratar om fsk behöver du visa lugn och en positiv attityd, alltid. Och om hon gråter vid lämning är det ännu viktigare, och att lämningen sker snabbt. Ge en innerlig kram, tala om att hon kommer att ha det bra, du hämtar henne senare, ett leende och en till kram, sedan lämnar du över henne till pedagogerna, vinkar och går. Vänd dig inte om hur mycket hon än gallskriker.

Det kan låta hårt men hon är i goda händer, inget hemskt kommer hända henne men hon måste också lära sig att lita på det.

Samma när ni är hemma och är extra mammig nu, låt henne vara det ett tag men förklara också att du måste sätta ner henne, hitta på en ursäkt om vad du behöver göra i värsta fall.

Och fortsätt ta ut henne i lekpark eller vad ni gör utomhus, hon måste lära sig att världen utanför inte är en farlig plats, för det är ditåt det lutar just nu. Hon behöver kort sagt "terapi" med dig för att känna trygghet i världen.

Min spontana tanke, att ta bort henne från förskolan riskerar att spä på att det är något farligt och jobbigt. Jag hade resonerat med förskolelärarna ännu mer och om vad du upplever och tillsammans kommit fram till en lösning. I mångt och mycket, är föräldrarna trygga och lugna mot barnet vid lämning osv så blir barnet det också. Men känner barnet av att du är orolig så riskerar barnet att snappa upp det.

Men är verkligen ingen expert och man måste göra det som känns bäst för en själv.

Fast du kan inte ha henne hemma om du ska jobba hemifrån. Tro mig, under covid har barnen varit hemma mycket, friska men lite snoriga, och man kan INTE fokusera på jobb när en tvååring vill ha uppmärksamhet.

Har du ekonomi att inte jobba ett år till, bra, ha henne hemma. Men ska du jobba finns inte det alternativet.

Byt förkola. En inskolning ska ta den tid barnet behöver, inte den tid de anser att de kan avvara. 

Jag jobbar nu inom skolan, men har arbetat på förskolor tidigare och då har vi avsatt en person som är till för barnet som ska inskolas och den personen räknar vi inte med så att säga i den övriga verksamheten på samma vis som annars. 

Den personen ska kunna gå iväg med barnet som inskolas om barnet behöver några minuter för sig själv. 

Visst, de flesta förskolor är underbemannade, men det spelar ingen roll. Du som förälder kan påpeka för den som är chef på förskolan att personalen inte hade tid att ge ditt barn den tid hon behövde för inskolningen. 

Dock är ju då risken att förskolepersonalen genmäler att du är en ovanligt orolig och hönsig förälder. 

Men, oavsett, försök besöka olika förskolor, fråga på facebook vilken förskola andra föräldrar rekommenderar osv. Det brukar finnas 'Vi som bor i...' grupper där man kan fråga. 

Det är få kommuner som erbjuder dagmammor, men kolla upp det med, kanske är det en bättre  form för ditt barn. Det är en mer skör form om dagmamman blir sjuk eller så, då kommer ditt barn att få vara hos någon annan. 

Om man som förälder inte är trygg med att lämna sitt barn på förskola, så tycker jag att man ska låta bli att lämna sitt barn där - om man kan!

Jag själv lämnade mitt barn på förskola när han var 2 år. Jag blev aldrig trygg med personalen under ett helt års tid, vilket speglades i min son. (Jag arbetar förresten själv på förskola, så jag visste ju trots allt att det var mycket mitt eget fel att han aldrig blev helt trygg.) 

När han var lite över 3 år, så bytte vi förskola. ÄNTLIGEN trivdes både han och jag! Jag önskar än idag att jag hade bytt förskola mycket tidigare - eller haft möjlighet att vara hemma med honom helt och hållet.

På den nya förskolan blev mitt barn som en helt annan pojke. Framför allt var han också mycket äldre. Han skuttade in på den nya förskolan och VILLE leka. Inte konstigt, han var ju 3 år! När han var 2 år, hade han helt enkelt inte behov av förskola.

Men oj, hade hennes pappa gått bort? Beklagar! Då är det iaf inte så alls konstigt om hon är extra känslig och behöver mer tid än andra barn. Kan det inte vara därför hon är så orolig också, hur hanterade hon den förlusten..?

Du verkar vara en jättefin mamma som sätter din dotter i första rummet, det är det viktigaste och du har inte gjort något fel heller genom att ta hennes oro på allvar. Sen kan det ju ibland vara svårt att hitta den "perfekta" lösningen när man inte sitter på alla svar heller.

Verkligen en dålig idé att 'rycka bort plåstret'! Din flicka har förlorat sin pappa. En älskad person försvann bara helt plötsligt och hon förstår inte varför. Hon vet inte att du kommer tillbaka varje gång du lämnar henne, för det gjorde inte hennes pappa. Hon är för liten för att faktiskt förstå skillnaden mellan att dö och att åka och jobba. 

Kanske behöver hon ha dig på förskolan ett tag till så att hon kan gå och titta att du faktiskt finns kvar. Sen kanske hon behöver att hon kan ringa dig och säga hej, eller tom facetimea eller så. 

Svårt att veta men hur som helst behöver hon mer tid. Kanske att hon är där bara 30 min innan du hämtar när du har lämnat förskolan. Det kan ju ökas på varefter och successivt kommer hon att vänja sig vid och våga lita på att du kommer tillbaka. 

Har du möjlighet att arbeta kortare dagar och sedan göra visst arbete på kvällen när hon har somnat? inte ultimat i längden kanske, men iaf till en början. 

En del barn mår dock bättre av att gå långa dagar, hur konstigt det än låter, mot att de istället får en heldag extra hemma med mamma och/eller pappa om du kan lägga dina tider så framöver om det passar bäst för er. 

 

Ja det kändes inte helt rätt att göra på det sättet. Kanske fel av mig att lita blint på dom utan att läsa på själv. Jag få se hur det blir imorgon när jag ringer in.

Men jättebra idé med att ringa under dagen så hon får höra min röst och se mig!

Kanske att be om mer stöd någonstans, vård eller jour. Jag får titta runt lite.

Jag har möjlighet att göra allt mitt arbete på kvällen när hon sover. Har bara 1 2 timmars möte varje vecka. Men jag får förklara min situation för chefen och se ifall något går att lösa om jag inte lyckas fixa med förskolan.

Det är normalt att barn klänga mer och kanske sover lite dåligare när de just har börjat förskolan. Men det du beskriver låter väldig extremt. Jag tror du gjorde rätt i att ta ut henne, det är någonting som inte stämmer. Och att de ville skynda på inskolningen, trots att din barn hade behövt mer tid, visar också på brister i bemätandet av barnets behov.

Om det funkar för dig att ha henne hemme, är det ju bra att göra det ett tag, då kan du kanske försöka igen nästa hösten i en annen förskola. Om det inte funkar med jobbet, leta efter en annan förskola som passar hennes behov bättre.

Hennes rädlsa har nog även att göra med pappans bortgång - får hon hjälp att bearbeta detta?Det beror helt på barnet och jobbet. Jag jobbade hemifrån i 5 månader förra året när mitt barn var hemma (barnet var 2,5 år när jag började) och det fungerade utmärkt. Det fungerade faktist bättre än att ha honom i förskolan, för han var så mycket lugnare hemma och trivdes. Jag arbetade dock enbart 50%, heltid hade inte fungerat.

Jag har inte så många råd att ge, men jag vill bara säga att jag tycker du verkar vara en jättefin mamma! 

Du och din dotter har redan gått igenom så mycket i samband med din partners/hennes pappas död, och jag hoppas innerligt att hennes dagisplacering löser sig till det bästa - så att både du och hon kan känna er trygga med att hon har det så bra som det går. 

Stor kram!

Nu ser jag att du har sagt upp platsen , men inför nästa inskolning först titta runt, besök förskolor i din närhet och känn efter var känner du dig trygg med bemötandet ? Och när  du beslutat dig för vilken förskola det blir ( tror ärligt talat att förskola ändå är det bästa alternativet då en dagmamma kan ha fler barn att ta hand om än vad det ä per pedagog i en barngrupp -beror på kommun o hur många % dagmamman jobbar, blir dagmamman sjuk/ledig ska barnet inte bara vara utan den trygga personen utan även i en helt annan miljö med x antal andra barn som hen inte känner så bra , man brukar få en andra-dagmamma som är den som tar hand om ens barn då ens vanliga dagmamma inte kan..har man otur är den dagmamman sjuk/vabbar o då hamnar man hos en tredje-dagmamma ?på förskolan har barnet sin trygga miljö och sina vanliga kompisar och det är extremt sällan alla 3-4 av pedagogerna är borta samtidigt )

kan du vänta med inskolningen till hösten så har du större chans att få den förskola du helst vill ha ..då det är då vi har flest platser att erbjuda ?

Sedan att hon reagerar starkt är inte  konstigt! Många barn reagerar som du beskriver i början med dålig sömn o oro?men  din dotter har dessutom varit med om något väldigt traumatiskt , hennes pappa försvann och kom inte tillbaka ?även om hon inte förstår varför så vet hon att han försvann o kom inte tillbaka?därför är hon räddare än andra barn att DU ska göra samma ! Begär därför en lååååång inskolning och gör dagarna korta även efter inskolningen?säg 3-4 h Max i början ( gör däremot lämningarna korta och var tydlig med hejdå vi ses snart )