Sambons sexlust är borta och jag får inte ha sex med andra

Närhet och sex är två grundläggande saker för de flesta i ett förhållande. Det är inte konstigt eller ovanligt. Ts vill ha sex med sin partner och du väljer att beskriva det som att han vill tömma sig i ett kvinnohål, som att det på något sätt skulle vara dumt och konstigt av honom.

Nej, det går inte över gränsen om man lämnar förhållandet på grund av det. De flesta skulle nog inte hålla med dig om det. Det är inte ovanligt att man lämnar förhållandet på grund av att den andra inte tänder på en längre. Varför vara med någon som inte vill ha sex eller röra vid en? Då kan man hitta någon annan, någon bättre där allt stämmer.

Nu ligger det på sambon att presentera lösningar om hon vill vara med ts.

Du menar att det var möjligt att försöka innan TS sa något?

Vad var då skälet till att TS's sambo inte försökte då?

Men varför skulle hon vara rädd för terapi för att hon är rädd för att bli lämnad? Om hon struntar i att göra något är ju chansen ännu mindre att hon lyckas få igång lusten. Om hon inte alls gör något åt situationen utan bara fortsätter att förneka problemen och skrika och gråta är hon väldigt omogen och bör nog egentligen inte ha ett förhållande överhuvudtaget. I så fall är det nog bäst att ts lämnar henne.

Ja, ännu en sådan här tråd.

Jag pressar inte henne. Jag har slutat ta initiativ men det tär ju ändå på förhållandet. Vart kan man vända sig? Som sagt så har vi pratat och jag har varit lyhörd och försökt förstå varför lusten har försvunnit men det är ju svårt när hon själv säger att hon inte vet varför. Hur ska vi då kunna göra något åt saken om hon inte vet varför den har försvunnit?

Jag vet att det brukar betyda att förhållandet haltar på andra plan men vi har ett bra förhållande i övrigt. Det håller hon med mig om. Jag vet inte varför det har blivit såhär. Kan det vara att hennes attraktion bara har försvunnit? Hon säger att hon är attraherad av mig men jag tvivlar.

Funderar på att lämna snart, det är bara jobbigt att göra henne så ledsen och lämna en människa jag älskar. Skulle helst av allt vilja lösa problemet men jag inser att det kanske inte går.

FL är fullt av moraltanter som tycker att sexuella behov är något som man ska skämmas över. Det är samma eviga tjat i alla trådar om att man är en hemsk sexgalning om man inte vill leva i celibat i ett förhållande.

Det finns ingenting i tråden som pekar på att ts inte älskar sin sambo. Att dra den slutsatsen enbart utifrån det ts har skrivit i denna tråd är mycket märkligt, som att ts skulle vara the bad guy här.

Att ts försöker få det att fungera och vill kämpa för att lösa detta tyder ju på att han älskar henne. Han vill egentligen inte lämna förhållandet. Det enklaste vore att lämna men han är kvar än.

Argumentet att han inte älskar henne på grund av att han kan tänka sig ha sex med andra håller inte. Det finns en hel del människor som älskar en person men som ändå har sex med andra personer, av olika skäl.

Ja, och det gäller även den som inte vill ha sex. Det är bara elakt att vara kvar och ge den andra falska förhoppningar om att det kanske kan bli bättre när man vet att det troligen inte är så.

Men om hon vill försöka få lust så kanske man måste besöka en sexolog eller gå i parterapi. Någonting måste göras, i alla fall. Om kärleken är för låg från ts håll vet jag inte men jag är rätt säker på att den är för låg från sambons håll. Möjligen från ts håll också men i alla fall från sambons håll. Att ts föreslår sex med andra betyder ju inte att hon tar lika illa upp av det som du hade gjort. Hon säger bara nej.

Ja. Det bästa är nog att bryta upp. Jag hoppas att ts känner att han kan göra det. Att han inte är så mentalt nedbruten att han inte klarar av att lämna.

Men nyss trodde du ju att den som inte vill ha sex kände sig så oälskad och olycklig i förhållandet. Nu tycker du plötsligt att den inte har någon anledning att skiljas. Hur ska du ha det?

Om man är ärlig om att man inte vill ha sex för att man inte tänder på eller inte har känslor för partnern, eller för att man är missnöjd med något i förhållandet är det en sak. Men om man förnekar att det finns något problem så är det inte rätt mot partnern.

Men om man som ts har inte haft sex med sin sambo på två månader utan att det finns en tydlig orsak till det måste det vara mer än en vanlig svacka. Om det hade hänt något speciellt hade det kanske varit förståeligt, men att sexlivet upphör bara sådär kan inte vara normalt.

Jag tycker fortfarande att man är omogen om man inte vill gå i terapi eller prata ordentligt om något som partnern upplever som ett stort problem. Det hör liksom till vuxenlivet att man måste ta ansvar för sina relationer.