Skaffa dig lite självdistans och självinsikt. När någon säger: Om du inte ger mig sex så lämnar jag dig ÄR per definition utpressning.
Så alla fungerare som dig?
Hur står det till med empatin egentligen? Den verkar vara bedrövligt dålig för att inte säga obefintlig.
Oh. Du är en sån.
FYI: Sedan förra året har viu en samtyckeslag. Googla på den får du se vad det betyder.
Tjatsex och utpressa sig till sex bryter mot den lagen.
Skribenten som uttrycker följande; "att man inte kan älska någon om man vill ligga med andra?" speglar samhällets rådande normer.
Vi ingår inte längre resonemangsäktenskap utan gifter oss, flyttar ihop och lever tillsammans av kärlek, allra helst "to the bitter end". Det är mångas utgångspunkt men ibland händer saker under resans gång som påverkar vår attraktion och kärlek till den andre. Bristande sexuell attraktion till partnern handlar om allt från kränkande beteende från den enas sida, slentrian i sovrummet, ålder (kvinnans menopaus och mannens motsvarande), till depressioner eller fysiska åkommor. Därför är det viktigt att förutsättningslöst börja nysta i inom vilket område det fallerar för er.
Att ställa ultimatum brukar vara meningslöst och ökar endast konfliktnivån. Vad jag rekommenderar är som sagt samtal. I dem framkommer om din kvinna får ont vid samlag, har torra slemhinnor, eller vill se en förnyelse om ni varit tillsammans länge.
Värderingsmässigt ligger ni en bit ifrån varandra. Därför måste du fråga din fru om det är okej om du ligger med andra eller om hon är öppen för trekant och så vidare. Par som swingar älskar trots behovet av yttre stimulans och variation med utomstående sexpartners, ofta varandra men har ett större behov av att hotta upp sitt sexliv (ev genetisk eller socialt betingad ökad sexdrive). Ingen utomstående människa kan riktigt avgöra huruvida de älskar varandra på riktigt eller inte när de skippar traditionell tvåsamhet. Samma gäller för konventionella parförhållanden.
En pytteliten feministmaffia huserar här på FL i jämförelse med i samhället i stort. Några manshatare har jag knappt läst några inlägg av men alla oavsett kön måste få ta bladet ifrån munnen.
Däremot har jag tagit del av texter som kvinnohatare levererar frekvent i nya trådar. De använder en omvänd pedagogik för att övertyga, när de i själva verket använder sig av psykologiska maffiametoder. Nej vi är absolut inte överens om att allt är männens fel! När nåt går snett i ett förhållande är det precis lika mycket kvinnans fel. Kvinnor ikläder sig inte offerkoftor mer än vad männen gör. Som man frågar får man emellertid svar... tycker mig se rubriker som är direkt tendentiösa. En pågående aktuell lyder: "Kvinnor, känner ni skuld?" som om det vore allena kvinnans fel vid bristande lust till mannen.
I trådskaparens fall anser jag verkligen killen värd, precis som överallt annars, all ömhet, fysisk närhet och uppskattning av sin omgivning. Vägen dit går som alltid genom samtal med partnern. Det är inte alltid lätt med samlevnadsfrågor och differenser i libido men vi kan endast göra vårt bästa.
familjeliv.se/forum/thread/81434665-kvinnor-kanner-ni-skuld/
Tack för ditt noggranna svar! En bra uppdatering för mig! Har inte hängt med i tråden från start och förväxlade därtill tyvärr din signatur med TS:s Lys. Är därför tacksam att du tog dig tid.
Förstår att TS har kommit en bra bit mycket längre på vägen än vad jag förstod.... mina råd blir irrelevanta... TS har gudskelov redan samtalat med sambon vilket är första steget. Kvinnan vet trist nog inte vad den bristande attraktionen beror på och verkar själv rätt så omotiverad i försöken att lösa problemet. Följande steg är precis vad du säger samtal med en sexolog och parterapi om sambon vill delta förstås. Om samtalen och övningarna som sannolikt ges av sexologen inte leder paret back on track behöver alternativ komma till. Men att ställa ett ultimatum tror jag inte mycket på. I så fall förstärks endast låsningen hos sambon är jag rädd. I den gemensamma terapin behöver mannen istället verkligen få fram sin besvikelse och ledsnad på ett sätt att sambon förstår till punkt och pricka. Sexologen eller terapeuten tar därefter ställning om ett ultimatum till kvinnan är rätt eller fel.
Letade efter naturliga skäl, relationsmässiga, psykologiska och fysiska till sambons bristande lust vilket brukar vara rätt ände att starta i. När alla dessa orsaker utredda och klara behöver vi, som du är inne på, förhålla oss till sambons upplevelse. Naturligtvis kan det vara så att kvinnan innerst inne har nån ledtråd men av nån anledning inte klarar tala öppet om saken. Som någon är inne på kan skälen kännas sårande och hon vill inte göra så mot sin sambo.
Tänker att sambon trots allt hyser kvinna-man-känslor för mannen iom hon säger nej till sambons förslag/initiativ till sex med andra. Kvinnan verkar mer inriktad på konventionellt parförhållande. Hur går dina tankar till denna vägran när sambon själv inget sexuellt samspel vill?
Nej, en man som vill ha regelbundet samliv med sin partner är fullständigt normal och inte äcklig. Det krävs som sagt två i pardansen och kvinnan har alltid sin del av ansvaret, allt åligger definitivt inte mannen.
När jag åberopade att det finns manschauvinister här som varstans annars, handlade det endast om en motvikt till snacket om manshatande feminister. Är själv obunden politiskt och ingen aktiv feminist men tycker om att se frågorna ur flera perspektiv.
Vet inte var någonstans i mina inlägg jag varit elak mot TS. Instämmer i att killen absolut önskar lösa problemen. Ge mig gärna exempel på min elakhet så förstår jag allt bättre! Det blir i så fall bättre med min ökade förståelse.
Runka istället, problem solved! Antingen är hon inte nöjd med sexet ni har eller så är hon inte attraherad av dig. Handlar det om det första så antar jag att du mest fokuserar på att få spruta, så runka istället är mitt tips i så fall.
Beror det på det andra så, ja, där har du svårare att förändra något och då är det nog bäst att ni går skilda vägar. Du har inte förändrats något den senaste tiden som skulle kunna påverka hennes lust, t ex gått upp i vikt, blivit soffpotatis?
Säkert? Onani kan mycket väl ersätta sex. Närhet och sex är inte samma sak.
Jag tror iofs att detta är uppdiktat, men även om det sant vet vi egentligen för lite, men om man ska gå på den text som finns, tror att sex inte längre är något positivt för TS Sambo. Det är antagligen väldigt kravfyllt och jobbigt. För att komma från den känslan behöver hon kärlek, förståelse och stöd och mycket känslomässigt arbete, och det tror jag inte TS klarar att ge, bla för att de har så olika syn på sex. Jag får intrycket att TS förväntar sig sex. Jag tror inte att han är beredd att möta sin sambos svårigheter.
Om sex är något jobbigt, kravfyllt är det svårt, är det nog väldigt stort steg med känslomässigt motstånd för att vilja det. Det krävs mycket kärlek från båda håll för att klara det, och det tror jag inte finns.
Som sagt tror jag denna relation är död och att det är det som är grundproblemet. Då hjälper inte terapi. Jag tror inte ens att han skulle vara intresserad av att möta hennes problem på ett långsiktigt och förstående sätt. Jag tror inte heller att hon har förståelse för honom.